”Sluta skämmas för adhd-utredning”
Skolutveckling Utlandsfödda föräldrar är mindre villiga att låta sina barn utredas för diagnoser som adhd jämfört med svenskfödda föräldrar.– Många säger nej till en utredning för det anses skamligt och pinsamt. Min drivkraft är att få dem att sluta skämmas och i stället ge beröm till föräldrar som går med på en utredning, säger Sargon El Khouri, rektor vid Gårdstensskolan i Göteborg.
Sten Feldreich
sten.feldreich@gmail.com
Publicerad: 2021-06-24 00:00 Uppdaterad: 2023-12-22 15:33
Enligt Socialstyrelsen ställs en adhd-diagnos hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn där föräldrarna är födda i Sverige.
På Gårdstensskolan, där 99 procent av eleverna har utländsk bakgrund, har Sargon El Khouri åtskilliga exempel på problemet.
– För att få inleda en utredning måste vi ha föräldrarnas tillstånd. Min erfarenhet är att mer än hälften av föräldrarna säger nej när vi, efter att ha uttömt alla möjligheter som skollagen ger, till slut lyfter frågan med dem.
Resultatet är, enligt Gårdstensskolans rektor, att eleverna riskerar att få stora problem med skolarbetet och löper ökad risk att hamna i kriminalitet och drogmissbruk.
– Problemet är att den här gruppen elever inte förstår mönstret, vad som händer i kroppen och hjärnan. De saknar självinsikt om varför de på kort tid hamnat i flera incidenter i klassrum och korridorer. Det här gäller inte bara vår skola så klart. Problemen är liknande på många ställen i landet.
Sargon El Khouri kan inte peka ut föräldrar från någon speciell region som mer avståndstagande än andra.
– Men min analys är att vissa kulturer har svårare att acceptera det europeiska skolsystemet. De förstår inte riktigt hur viktigt det är att deras barn får en diagnos för att det ska kunna få behandling eller hjälp.
Hur informerar ni föräldrarna?
– Vi arbetar förebyggande med bred information till alla om hur vi jobbar och tänker. I speciella fall där vi har starka signaler om adhd lägger vi stora resurser på att utesluta andra faktorer som sociala omständigheter, trauma och såna saker för att till slut försöka få föräldrarna med på båten.
Kan ni få hjälp av Barn- och ungdomspsykiatrin?
– Ja, men BUP måste få mer resurser. Det är två års väntetid när vi slutligen kanske får tillåtelse från föräldrarna att starta en utredning. Då tycker många att problematiken ofta inte är relevant längre. Det är inte rättvist mot barnet. Det ska få en utredning när det behövs, inte vänta i två år.
Du kommer själv från Mellanöstern. Hur påverkar det samtalet med föräldrar?
– Jag tror att det kan inge ett visst förtroende. Jag har växt upp med deras värderingar. Det är enklare att prata när vi förstår varandras kulturer. Föräldrar som har fler barn och en gång gått med på en utredning har en mer positiv inställning till hur vi arbetar.