Expertens råd för att bli en bra rektor

– Det ger så mycket att vara i bägge rollerna. Som mentor lär du dig att ställa frågor och sätta ord på dina erfarenheter. Som ny får du stöd av en erfaren person som varit med om mycket.

Få andra verksamheter eller yrken är jämförbara med rektorsrollen. Här ryms både ett statligt och kommunalt uppdrag, intressenterna i skolan är allt ifrån politiker, förvaltning, föräldrar, elever, personal …

Dessutom: gentemot andra rektorer råder en viss konkurrens. Alla är ute efter samma pengar och elever.

– Största utmaningen – och det som jag tycker är det speciella med att vara rektor – är att det är så hårt tryck från så många håll och att jobbet ofta känns väldigt ensamt. De rektorer jag coachar återkommer genomgående till det, säger Karin Jordås.  

Hon har coachat rektorer i 15 år och är diplomerad coach och utbildare. Tidigare arbetade hon som lärare under 15 år, var rektor i 5,5 år och generalsekreterare för en ungdomsorganisation i 11 år. 

Det är just ensamheten som gör att rektorer bör ha stöd utifrån, menar hon. Antingen från en mentor eller en coach – eller både och.

Styrkan med en mentor

– Att vara mentor är ett frivilligt uppdrag, ett obetalt uppdrag, men jag tycker att det ingår som rektor att vara mentor och att som ny rektor ha en mentor.

En rektor har många komplexa och svåra frågor att tackla och det är lätt att bli uppslukad av sin verksamhet.  

Lämpligt är att träffa sin mentor var tredje vecka, en timme eller eller så. Alternativt var fjortonde dag, beroende på hur situationen ser ut. Att ha en mentor eller coach är inget svaghetstecken, tvärt om.

– Det visar att man tar sig själv och sitt uppdrag på allvar. Det är en insikt i att man har ett svårt uppdrag. 

– När det händer något extraordinärt är det tryggt att kunna vända sig till en rutinerad person med lång erfarenhet som kan hjälpa en rent konkret. Tankesättet ”ensam är stark” får man överge.

Det var när hon arbetade på en skola för ungdomar som inte kunde gå i vanlig skola – de som på 90-talet kallades värstingar – som hon förstod hur viktigt det var att få handledning.

– Det var nödvändigt för att få perspektiv och stöd utifrån. Själv har jag alltid haft det sedan dess.

Det är lika givande att vara mentor som att ha en mentor, menar hon.

–  Att som mentor träna upp förmågan att ställa öppna frågor – hur, vad och varför – är lärorikt. Man lär sig mycket av att lyssna på svaren och de svårigheter den andra personen har att brottas med. Samtidigt lär man sig också något om sig själv av de råd man ger.

En ny verklighet för rektorer

En av rektorns tuffaste uppgifter är att handskas med elever som har svårigheter. En svår utmaning jämfört med förr, då föräldrarna inte involverades i skolan och då skolan var en självklar auktoritet.

– I dag är det höga krav på att skolan ska klara av alla svårigheter. Allt ska vara tillgängligt och öppet.

En rektor som hamnar i clinch med föräldrar kan få mycket ilska emot sig, vilket kan vara både utmattande och samtidigt en stor utmaning.

– Det generella rådet är att vara specifik och tydlig. Att inte ge svepande kritik utan sakligt beskriva vad eleven varit inblandad i, men inte på ett emotionellt sätt. Och försöka hitta en samarbetsrelation med föräldrar och elev utifrån det. Så att man hamnar på samma sida och tillsammans hjälps åt att komma tillrätta med problemet.

När det uppstår våldsamma situationer måste ofta både rektor och lärare ingripa akut. Det kan bli svåra situationer och det gäller att ha väldigt tydliga rutiner. 

– Generellt kan man säga att otrygghet kräver mycket struktur. Alla mår bra av struktur i tillvaron. Tydlighet och förutsägbarhet gör att barn mår bra.

LÄS OCKSÅ: 

Så ska rektorsflykten hejdas