Algoritmer tar över i klassrummet

Malin Ideland driver ett forskningsprojekt som studerar hur privata, kommersiella aktörer påverkar skolan och bilden av vad som räknas som god utbildning.

Dagens skola är beroende av kommersiella aktörer som erbjuder allt från fortbildning till digitala plattformar, mjukvara och konsultuppdrag.

– Det finns en allmän uppfattning om att den svenska skolan har problem och här finns en rad kommersiella företag som erbjuder sig att lösa dem. Jag säger inte att det är dåligt eller bra, men att det får konsekvenser som behöver blottläggas och diskuteras, säger hon.

Under projektet som pågått i fyra år har hon bland annat intervjuat personer på företag som säljer digitala lösningar till skolor. Många är före detta lärare som tidigare ofta jobbat som exempelvis it-coacher på skolan.

– I deras berättelser framträder en lärarroll präglad av den kultur som finns i it-branschen. I det ideala digitaliserade klassrummet ska läraren inte undervisa utan vara en coach som leder eleverna i deras egen kunskapsinhämtning på nätet. Som etnolog börjar jag fundera: Vad blir de kulturella konsekvenserna av detta?

Hur tar det sig uttryck i skolan?

– I it-folkets skola är tanken att elevernas datorer ska kunna räkna ut vad varje individ förmår och behöver. Ansvaret för undervisningen läggs ut på algoritmer vilket leder till att den blir skräddarsydd och individualiserad. Läraren får en väldigt annorlunda roll i klassrummet, en som coachar eleverna snarare än har makt över innehållet. Varje elev ska kunna optimera sitt lärande tack vare datorn och ingå i någon form av global gemenskap via nätet, snarare än i gemenskapen i klassrummet.

Vad får det för konsekvenser?

– Vad som faktiskt händer i klassrummet behöver vi studera, det vet vi inte ännu. Men om vi ser till retoriken så finns en risk att utbildningens sociala och fostrande funktioner får allt mindre betydelse. En individualiserad undervisning kan också medföra att undervisningen blir väldigt segregerad på individnivå, i stället för likvärdig för alla. Skolan går från uppdraget där alla elever får samma möjligheter att nå kunskaper, till att överlåta åt tekniken att avgöra vad den enskilda eleven ska lära.

Malin Ideland menar att det på många håll finns en naiv inställning till skolans digitalisering. 

– Vi måste inse att det är kommersiella krafter som styr digitaliseringen. Det är inte längre så att skolorna bara är konsumenter av digitala plattformar, lärare och elever är samtidigt själva varan. Dataföretagen samlar in data via skolornas plattformar och jag tror att skolor generellt sett är sena med att förstå vad det innebär. Företagen samlar data från användarna/eleverna för att kunna optimera läromedlen för ännu bättre och mer effektivt lärande, men också för att de ska få ännu mer kontroll över vad som händer i klassrummen.

Vilka problem ser du med den utvecklingen?

– Man ska inte räkna med att Google tar ansvar för våra elevers kunskapsutveckling och sociala fostran. Det ansvaret måste ju ligga kvar inom skolan. Frågan är hur mycket makt och auktoritet som tas från läraren när undervisningen görs via plattformar.

– Vi behöver fundera på vad som ska rymmas i lärarprofessionen. Och vad det får för konsekvenser för lärare, elever och samhälle att skolan avsäger sig en del av makten och därmed ansvaret till digitala utbildningsföretag.

Vad bör skolledare tänka på när det gäller skolans digitalisering?

– De bör skapa sig en medvetenhet kring frågan och agera efter det. Titta på vad det får för konsekvenser för dem som undervisar och på hur skillnad skapas mellan elever. Bidrar detta till en mer jämlik skola?

– Det finns så klart fördelar med individanpassad undervisning, men risken är att man tappar idén om en skola för alla, vilket vi fortfarande har inskrivet i skollagen.

– För rektorer handlar det även om att värna lärarprofessionen. Att det är läraren som vet hur man undervisar och vad ens specifika elever behöver, snarare än att digitala, kommersiella krafter sätter agendan.