Därför återvänder Jeanette till rektorsyrket

Text: Martin Röshammar

År 2015 kom flyktingboomen till Sverige, även till Ånge. Det gick ut förfrågningar till kommunens förvaltningar: Vilka kunde tänka sig att jobba direkt med flyktingmottagningen?

– Jag hade kommit till en tydlig punkt i mitt arbetsliv. Skulle jag prova något annat, så var det där och då det skulle ske, säger Jeanette Martinsson.

De funderingarna, på att göra något nytt, hade hon burit med sig länge. Hon hade till och med pratat med sin chef. När Jeanette Martinsson sedan fick frågan om hon skulle kunna tänka sig att arbeta i social­förvaltningen, påverkade det hennes svar att hon hade samarbetat med både cheferna och med socionomerna, i sin roll som rektor. Att det var ungdomar hon skulle jobba med spelade också in.

– Det var en turbulent tid och efter några år kom pandemin. Det var i slutet av den jag kom tillbaka hit. Men jag har alltid trivts på jobbet och det gjorde jag där också. Men det är klart, mitt hjärta finns i skolan.

Jeanette Martinsson är mycket ute i verksamheten. I förgrunden syns läraren Ulrika Persson. Foto: Mats Andersson

Förändringar

Att det var i skolans värld hon kände sig hemma, det visste hon egentligen redan då, när hon bytte arbetsplats. Men hon hade, som hon uttrycker det nu, i lärarrummet på Ljungaskolan, också blivit ganska kräsen.

– Vi hade jobbat hårt för att få den skola vi ville ha, en skola med ett stort VI. Vi hade kommit dit när jag lämnade. Jag kände att jag inte ville börja om och jag ville fortsätta utveckla, förklarar Jeanette Martinsson.

Snabbt säger hon att hon säkert hade kunnat stanna i socialförvaltningen. Men tajmningen var god, 2021 kom det en öppning, på just Ljungaskolan, den skola hon ville till. 

Mycket har också förändrats utanför skolans värld. Allt färre flyktingar kommer till Sverige vilket hade gjort att den verksamhet hon var en del av var i gungning redan när hon fick möjligheten att komma till Ljungaskolan igen.

– Det var fantastiskt att komma tillbaka. Jag visste att de hade haft några tunga år med flera rektorsbyten. Skolans förste­lärare tog till slut jobbet som rektor och gjorde ett fint jobb. Men hon ville undervisa igen, säger Jeanette Martinsson.

Vad som hade förändrats på skolan under hennes år på socialförvaltningen är svårt att sätta fingret på, menar hon. Men hon påpekar att det hade kommit en ny lärplattform, nya uppföljningssystem och en ny organisation för rektorerna i kommunen. Samtidigt hade skolan vuxit och några i personalen hade gått i pension och nya hade tillkommit.

– Ändå var det en väldigt trygg miljö för mig, det var sig likt här. Men vårdnads­havarna var ju nya för mig, liksom eleverna. Det innebar att det var många relationer som skulle byggas från grunden. Det är en viktig del av jobbet.

Viktigt med god arbetsmiljö

När Jeanette Martinsson blickar tillbaka på tiden som boendechef för Ånge kommuns HVB-hem, säger hon att hon lärde sig mycket. Om socialtjänsten, om ensamkommande. Som chef fick hon plötsligt leda på ett annat sätt.

– Att leda en skola är att leda akademiker, personer som har en profession med ett uppdrag styrt av både kommunen och staten. Hanteringen av ensamkommande är visserligen styrd av lagen, men det krävdes mycket mer detaljstyrning i det operativa jobbet än i skolan. Sedan beror det förstås på hur man har det på sin skola, understryker Jeanette Martinsson. 

Hon talar om vikten av en god arbets­miljö, men också vikten av tillit och förståelse. Hon talar också om att lärarna är proffs på sitt jobb och att hon inte är det. Hennes roll som rektor är att leda, följa upp och ge elever och medarbetare goda förutsättningar. I organisationen kring flyktingmottagandet hände mycket på kort tid, många anställda var nya. Det gjorde att det, enligt Jeanette Martinsson, fanns en vilsenhet men också en entusiasm i personalgruppen.

– De behövde en annan typ av ledning än skolpersonalen. Men jag är mycket av en doer och jag tror på att vara en förebild och det försökte jag vara även där. Vi gjorde mycket av jobbet tillsammans och jag hade nog nytta av att jag är trygg i min roll som ledare.

Förskollärare i grunden

Låt oss backa lite i tiden, till när hon kom till Ljungaskolan första gången, 2007. Då ville hon testa sitt ledarskap efter att ha jobbat på en och samma skola, Söråkers skola, en längre tid, i tjugo år. Hon funderade mycket på hur hon själv arbetade. Skulle ledarskapet bära även på en annan arbetsplats, med andra medarbetare? Det gjorde det. Då ingick dåvarande grundsärskolan och elevhälsan i tjänsten. Nu är Jeanette Martinsson rektor för Knattebo förskola, den anpassade grundskolan 1–6 i Ånge kommun och F–6-skolan i Ljungaverk som ligger ungefär tre mil från Ånge och en mil från Fränsta.

Hon tog sin förskollärarexamen 1980. Då bodde hon i Piteå och flyttade sedan med sin blivande man till Umeå. Hon trivdes på jobbet, och efter bara någon månad på en förskola med två avdelningar blev den ansvariga chefen sjuk och Jeanette Martinsson fick frågan: ”Kan du tänka dig att hålla i det här?” Hon trivdes och hade sedan en delad tjänst.

Därefter bar det av till Sundsvall och proceduren upprepades på en ny och större förskola. Sin första rektorstjänst, en biträdande tjänst, fick hon 1988 i Timrå kommun.

– Jag tror att det var drivet och viljan att samarbeta, att vilja få med alla i det vi gjorde och gör, att det var det de såg.

Annat samhällsklimat

Jeanette Martinsson kikar in här och hon kikar in där i klassrummen, hälsar snabbt på lärarna, kollar läget, pratar med eleverna. De är trångbodda på den snabbt växande Ljungaskolan, vilket bland annat visar sig på så sätt att hon inte har ett kontor.

Åter i personalrummet konstaterar rektorn att det är ett annat samhällsklimat i dag jämfört med när hon började sin skolledarbana. Hon menar att det är tuffare att vara förälder, men också tuffare att vara barn. Hon syftar på att vardagen har blivit stressigare, rent generellt.

– Vi märker också av vad sociala medier gör med våra barn. Att många barn tyvärr får vara i en digital värld som de är alldeles för små för. I skolan får vi bringa reda i det som hänt på sociala medier på kvällar och eftermiddagar. Vi har fina vårdnadshavare som tar tag i problemen när de dyker upp, men jag tror att det är jätte­svårt att vara förälder i dag, säger Jeanette Martinsson.

”Viktigt att ge efterträdaren förutsättningar”

Själv har hon kunnat stanna länge på sina arbetsplatser, på sina skolor. Men så ser det inte alltid ut för rektorer i dag. Omsättningen är stor och hon tror att det måste vara, och nu använder hon sig av ordet tufft igen, att komma ut till sin första skola som rektor. Det gäller, poängterar hon, att nya rektorer får rätt förutsättningar för att komma in i jobbet.

– Jag kommer inte att arbeta i så många år till och jag har tänkt och jobbat länge för att det ska bli så bra som möjligt den dagen jag slutar. En ny rektor har så mycket att sätta sig in i, menar Jeanette Martinsson.

Dessutom ska den blivande rektorn också gå rektorsutbildningen och det är allt annat än lätt. Jeanette Martinsson skakar på huvudet när hon säger det.

– Jag tror att det är det som tar kål på många nya rektorer. Du får sällan ett mentor­skap och det dyker upp dilemman som är svåra att vara ensam i. Nu har vi för första gången en biträdande rektor här, säger hon och fortsätter:

– Det är viktigt för mig att kunna ge henne förutsättningar att testa och komma in i jobbet nu när jag fortfarande finns kvar här.