Hoppa till huvudinnehåll

Krönika: "Vi behöver tro, hopp och en massa vilja"

Skolpolitik KRÖNIKA. "Det som våra politiker förr var så duktiga på var inte främst att ta beslut, eller ens genomföra sin politik, utan det var att odla framtidsdrömmar. Jag saknar dessa politiker."
Läs Henrik Frölings krönika om att det är dags att våga vilja för att förändra i rätt riktning.

Publicerad: 2024-03-07 15:32

Text: Henrik Fröling, ordförande i Sveriges Skolledare Karlstad

En del hävdar att Generation Z är den första som inte längre tror att framtiden blir bättre för dem än den var för deras föräldrar. Om ni frågar mig så känns det lite sorgligt. Men det kanske är lite så som samhället ser ut i dag? Det är fokus på segregation, gängkriminalitet, inflation, ökade samhällsklyftor, hårdare samtalsklimat och politisk polarisering.

En del skulle kanske rent av säga att det är tröstlöst. Det vägrar jag dock att tro på. För den som slutat tro har redan förlorat. Men sant är nog att det är få som i dag tror. Och då menar jag inte tro som att man tror på någon gud, högre makt eller ödet. Jag menar tro på här och nu, på varandra, på oss, på mänskligheten och vart vi är på väg.

Att tro på vårt samhälle och vad vi tillsammans kallar vårt och den framtid vi bygger.

Det som våra politiker förr var så duktiga på var inte främst att ta beslut eller ens genomföra sin politik, utan det var att odla framtidsdrömmar. Att få var och en att gemensamt tro på en bättre framtid, ett bättre samhälle, som vi tillsammans kunde nå om bara alla hjälptes åt. 

Jag saknar dessa politiker. I dag är det i stället fokus på sakfrågor, på åtgärder, på kontroll, lag och ordning. Det är en tävling i vem som har hårdast nypor. Alla höjer rösten för hårdare tag, fler poliser och längre straff. Det är kanske svaret på en del frågor men det är knappast lösningen. Det är som att vi alla sitter i en läckande båt och det vi fokuserar på är hur vi bäst ska lyckas ösa den – i stället för att laga läckan. Och visst, vi kanske behöver fortsätta ösa ett tag till, men om ingen fokuserar på varför vi överhuvudtaget tar in vatten så kommer vi snart alla vara för upptagna med att ösa för att ens se grundproblemet.

Grundproblemet är i dag en politik i avsaknad av tro. En tro på att vi genom några politiska viljeriktningar kan om vi verkligen vill. En tro på människan, styrkan i det gemensamma och att alla vill varandras bästa. Några av dessa viljeriktningar låter sig inte vänta, tvärtom är det just där vårt samhälle fortsätter att ta in vatten. Så länge vi inte gör något åt dessa grundproblem så kommer vi aldrig göra något annat än att fortsätta ösa.

Här är tre åtgärder som vi skulle behöva förändra för att ge vårt framtida samhälle betydligt bättre förutsättningar:

1. Skrota det fria skolvalet

Det fria skolvalet har lett till en ökad segregation i skolsystemet, där elever från resursstarka familjer har en större möjlighet att välja och komma in på populära skolor. Detta skapar klyftor och begränsar möjligheterna för elever från socioekonomiskt svagare bakgrund. Vilket i sin tur underminerar principen om likvärdig utbildning, eftersom skolor med hög status tenderar att få mer elever och därmed resurser, medan mindre populära skolor kämpar med bristfälliga resurser och svagare resultat. Här behöver vi knappast gå värst långt för att hitta ett föregångsland: det räcker att ta båten över till Finland där de aldrig har haft något fritt skolval och som de flesta vet har ett skolsystem som också är högt internationellt rankat.

2. Ta bort möjligheten att göra vinster i skola, vård och omsorg

Vem som är huvudman för skola eller en vårdinrättning spelar egentligen ingen roll, men det gör möjligheten att göra vinst på den samma. Oavsett vilket argument man försöker använda så kommer vinstintresse aldrig leda till långsiktigt högre kvalitet inom skola, vård och omsorg. Om man ska vara generös så kan en konkurrenssituation leda till en viss kortsiktig kvalitetshöjning, men som systemets inneboende princip så kräver vinstmaximering kortsiktiga beslut som inte kommer ta hänsyn till långsiktiga samhälls- eller miljökonsekvenser. Som gott exempel för förändring så kan vi ta inspiration av vårt västra grannland Norge där de har stränga regler som stort begränsar vinstmöjligheter inom välfärdssektorn. Som det rimligen anstår ett välutvecklat samhälle som sätter sina medborgare i första rummet.

3. Skrota underkända betyg i skolan

Varje år är det långt över 10 000 elever som inte klarar grundskolan i Sverige. De har så att säga misslyckats. Men det är ju i själva verket vårt system som misslyckats.  Mycket ligger i det underkända betyget. Hur kan vi som samhälle ha ett system som så uppenbart är demoraliserande för elever och därmed minskar viljan att lära sig?

Avskaffandet av underkända betyg skulle med säkerhet främja en mer positiv och inkluderande inlärningsmiljö där elever uppmuntras att utforska, lära sig att lära och lära sig att lyckas, snarare än att bli rädda för betyg, lära sig att undvika misslyckande och därmed dess konsekvenser. Vilket tämligen troligt också skulle minska stress och psykisk ohälsa bland våra barn och elever. Här var vi själva ett föregångsland där Sveriges tidigare skolsystem betonade kunskapsutveckling och individuella framsteg innan underkända betyg infördes.

För den uppmärksamme så kanske man noterar att åtgärderna ovan inte är något man kan göra någonting åt på regional eller lokal nivå, men inte är det samma som att vi inte kan göra något. Precis som på nationell nivå så har vi också regionalt och lokalt burit en byråkratisk tvångströja så pass länge att den numera börjar kännas riktigt bekväm. Eller egentligen är det två tvångströjor: budgetprocess och organisationsstruktur.

Vi har en budgetprocess som uppmuntrar kortsiktiga resultat snarare än långsiktiga samhällsförändringar. Där valcykler och politiska beslut tenderar att dominera över behovet av långsiktig planering och hållbara åtgärder. Det finns ingen naturlag som säger att det måste vara så här en budgetprocess fungerar.

Den andra tvångströjan är vår organisationsstruktur. Många av dagens samhällsproblem är komplexa och interkommunala där flera olika förvaltningar, myndigheter och organisationer ofta är inblandade. Men där denna fragmentering ofta leder till ineffektivitet och dubbelarbete, bristande samordning av tjänster och resurser och därmed hindrar möjligheten att ta ett helhetsgrepp för verklig samhällsförändring. Det är ingen naturlag som säger att det måste vara så här vi jobbar med komplexa samhällsfrågor.

Komplexa problem kräver kreativa lösningar och vi kommer ingenstans om vi ständigt blir varandras nyttiga idioter i ett system som vi tror är oföränderligt. Som politiker på lokal och regional nivå så kan man göra skillnad. Kanske betydligt större skillnad än vad man faktiskt vågar tro - om man bara vågar ha viljan.

Finns vilja så finns det hopp och just hopp är det som vårt samhälle behöver nu. Tro, hopp och ordentligt mycket vilja.

En nedkortad version publicerades i Skolledaren 2-2024.

Fler nyheter

Vändningen – så fick rektorerna bästa löneutvecklingen

Teman – Det har varit en lång process. Vi har jobbat envist under flera år med att höja lönerna, säger Örjan Johansson, biträdande rektor på Hagaskolan i Varberg. Nu är Varberg kommunen med bäst löneutveckling för skolledare i hela Sverige.

Från Skolledaren till ledarsida – och lagförslag

Aktuellt En enkätfråga i tidningen Skolledaren blev startskottet för det som kan bli en lex-lagstiftning. Rektor Malin Rimmös svar i nummer 7-2023 satte ljuset på en ohållbar situation för landets skolledare.

Rektor Linnea ny expert i läroplansutredningen

Aktuellt Linnea Lindquist utsågs i veckan till den grupp med experter och sakkunniga som ska stötta den nya läroplansutredningen. – Ha höga förväntningar på arbetet, hälsar hon skolledarkollegor runt om i landet.

Hämtar fler