Erfarna skolledarens uppdrag: En tryggare skola

Text: Lenita Jällhage 

Högst upp på 13:e våningen i ett av Jakobsbergs centrums höghus har barn- och ungdomsdirektören Happy Hilmarsdottir Arenvall sitt kontor. Men där har hon inte nött tyget på sin kontorsstol mycket sedan hon tillträdde i Järfälla kommun den 1 april i fjol. I stället har hon varit runt och besökt kommunens 22 grundskolor och samtliga förskoleområden.

– Jag brukar beskriva mig som en operativ person och en praktiker, handfast och inte så mycket för att vara i visioner. Speciellt när man som jag ofta tar på mig svåra uppdrag med problem och utmaningar så måste man gå från ord till handling, säger hon.

Men innan hon gör förändringar analyserar hon vad som behöver ändras genom att besöka verksamheterna för att få kunskap. Hon förväntar sig att rektorerna gör detsamma och är ute i sin verksamhet.

Omfattande utredning

Happy Hilmarsdottir Arenvall hade varit knappt ett halvår på sin nya arbetsplats när regeringen, i början på november i fjol, utsåg henne att leda den statliga utredningen som är tänkt att långsiktigt förbättra studieron och tryggheten i skolan. Det är ett omfattande uppdrag med många olika delar.

Det handlar bland annat om att föreslå åtgärder som ska göra elevernas skoldagar trygga från trakasserier och kränkande behandling. Föreslå sätt att arbeta med ordningsregler, konsekvenstrappor och ge rektorer fler möjligheter att omplacera eller tillfälligt stänga av elever som missköter sig på skolorna.

Rektors ansvar för att upprätthålla trygghet- och studiero ska tydliggöras i skollagen. Den 20 december i år ska hon presentera förslagen för regeringen.

Varför tror du att regeringen valde dig för uppdraget?

 – Min långa erfarenhet av skolan och att jag har lyckats bra med problematiska uppdrag tidigare. När jag blev tillfrågad kändes det så roligt att jag inte kunde tacka nej trots att jag nyligen hade börjat arbeta i Järfälla, säger hon.

Drev igenom en stor omorganisation

Under hösten 2023 gjorde hon en stor omorganisation i Järfälla som hon beskriver som ”jättetuff och krävande”, men nu har hon mer tid för regeringens uppdrag.

– Vi har precis kommit igenom omorganisationen. Man måste vara uthållig när man ska vända skolor och ha fokus på vart det ska leda, säger hon.

Hur du fått ovänner genom omorganisationen?

– Alla gillar inte mig, men det måste man tåla. Det är inget popularitetsyrke att vara chef men jag vill gärna bli respekterad. Jag hoppas att jag kan blir mer populär om ett par år när de förstår att det vi har gjort är bra för barnen för jag vet att personalen alltid vill det bästa för barnen, säger hon.

Happy Hilmarsdottir Arenvall konstaterar att stora förändringar av en verksamhet kan innebära att hon behöver flytta på personal eller säga till medarbetare att de inte kan vara kvar.

– Då måste man tåla att folk projicerar sin besvikelse, ilska och frustration. Det är okej så länge jag vet varför jag gör förändringarna för det finns inget syfte att göra så mot människor om det inte behövs, säger hon.

Lång erfarenhet inom skola

Hon har haft en lång yrkeskarriär inom skolans värld. Innan Happy Hilmarsdottir tog jobbet i Järfälla var hon grundskolechef från år 2018 i Järvaområdet i Stockholm stad. Där gjorde hon stora förändringar i områdets 13 grundskolor där flertalet låg i så kallat socioekonomiskt utsatt område.

Dessförinnan har hon arbetat 18 år som biträdande rektor och rektor och 18 år som lärare i idrott och hälsa.

Hennes ena efternamn skvallrar om isländskt påbrå. Hon föddes på Island. Familjen med mamma, pappa och sju syskon flyttade till Sverige 1970 då hon var sex år. De bosatte sig i Rinkeby i Stockholm och flyttade sedan till Hässelby.

Hon hette från början Hrafnhildur Hilmarsdottir men kallades Habby som smeknamn.

– När jag började i första klass i Sverige så var jag så störd över hur mitt smeknamn uttalades på svenska. Min lärare började då kalla mig för Happy i stället och jag ändrade det sedan permanent till Happy, säger hon.

Hon tyckte om idrott, so-ämnen, svenska och att läsa. Efter gymnasiet läste hon vidare att till idrottslärare. Men hon kom inte från ett akademikerhem. Hennes pappa var snickare och hennes mamma var först hemmafru och arbetade sedan på fabrik och som lokalvårdare. Båda hennes föräldrar läste ofta böcker.

– På den tiden fortsatte inte alla till gymnasiet men i min familj var det ingen diskussion. Mina föräldrar förutsatte att vi barn skulle gå på gymnasiet. I Sverige var gymnasiet gratis men på Island betalade man litteratur och mat. Pappa brukade säga att vi inte hade kunnat få gå på gymnasiet om vi hade bott kvar på Island, säger hon.

”Skillnaderna är oacceptabla”

Happy Hilmarsdottir Arenvall tycker att det är förskräckligt att det blivit så stora skillnader i Sveriges skolsystem vilket gör att barn får helt olika förutsättningar i skolorna idag.

– Jag tycker att det är oacceptabelt, säger hon med eftertryck i rösten.

Hon lyfter exempel på skolor i Järvaområdet som år efter år hade årskullar med elever med väldigt svaga resultat utan att det hände något.  

– Det tycker jag är ett problem som man måste prata om och inte bara kan acceptera. Men det finns en konflikträdsla i det svenska samhället där många drar sig för att tala klarspråk och skapa dålig stämning, säger Happy Hilmarsdottir Arenvall.

Hon menar att det är lättare att skylla på annat än att titta på sig själv som att det inte finns pengar, att eleverna är fel eller att föräldrar inte engagerar sig tillräckligt. Det tar emot att ställa sig frågan: Vad gör vi för fel?

– Min analys i Järvaområdet var att undervisningen inte prioriterades på skolorna utan det var omsorgen och det relationsinriktade arbetet som stod i fokus med barnen. Undervisningen höll för låg nivå, den var inte motiverande, tråkig och inte effektiv. Man hade också mängder av schemabrytande aktiviteter. Barnen såg ingen mening med undervisningen. Det fanns inte en skolkultur utan skolorna blev mer som en fritidsgård dit barnen kom för att träffa kompisar, säger hon.

Orimliga förväntningar på skolledare

Tillsammans med rektorerna startade hon och förvaltningen ett mödosamt arbete där man gav rektorerna mycket stöd och utbildning för att sätta undervisningen i fokus. Man rensade bland annat bort en massa kringaktiviteter, flyttade och utbildade personal.

– På fem år vände vi hela områdets skolor från ett snitt på 62 procent till 79 procent som var behöriga till gymnasiets yrkesprogram. Och då hade vi skolor som legat så lågt som 36 procent, säger hon.

Hon konstaterar att skolor har unika utmaningar att ta tag i, men hon ser även generella problem i svensk skola. Många skolledare har alltför många uppdrag och projekt lagda på sig vilket lett till att fokuset på kärnverksamheten och undervisningen har tappats på sina håll. Det har påverkat elevers resultat och skapat orimliga förväntningar att skolledare och lärare ska lösa en mängd samhällsproblem som inte ligger på skolan.

– Det är inte en rektors ansvar att förhindra knarkhandeln utanför sin skola. Däremot behöver skolan, socialen, polisen och andra aktörer få till en fungerande samverkan men där rätt instans sköter sitt uppdrag, säger hon.