Debatt: IMA är en samhällsekonomisk livlina för våra ungdomar

När en elev missar gymnasiebehörighet efter grundskolan kommer de till oss på Introduktionsprogrammet. Många bär på stora kunskapsluckor, ofta som ett resultat av problematisk skolfrånvaro. Vårt uppdrag är att återetablera dessa unga i ett lärandesammanhang och rusta dem för vidare studier eller arbetslivet.

Vårt samlade introduktionsprogram är inte en särlösning, utan en högspecialiserad utvecklingsarena där kompetensen, dimensioneringen och de fysiska miljöerna lirar tillsammans. För att framgångsrikt kunna möta ungdomarnas komplexa behov är det avgörande att satsa på en hållbar, samlad organisation med adekvat volym.

Då har vi faktiskt möjlighet att återetablera eleven i ett hållbart lärandesammanhang. Att kalla denna livlina för "utanförskap" är problematiskt. Att rädda fler elever och ge dem behörighet är inte bara en vinst för individen, det är en massiv samhällsekonomisk vinst som sparar stora skattemedel över tid. Varje ung vuxen som står utanför gymnasieexamen och arbetsmarknad genererar kostnader för samhället i form av bidrag, sämre hälsa och uteblivna skatteintäkter. Studier visar att kostnaden för en ung vuxen som hamnar i långvarigt utanförskap kan uppgå till miljontals kronor per person.

”Resurssparande”

Varje elev som vi på IMA lyckas återetablera i ett lärande och därefter i egen försörjning, omvandlas från en framtida nettokostnad till en skattebetalande resurs. Genom att satsa på en välfungerande, specialiserad enhet är vi inte dyra. Vi är faktiskt resurssparande. En initial investering i specialisering är ett billigt pris för att säkra hundratals framtida skattebetalare. I skol-Sverige är trenden nu att IMA-elever ska finnas utplacerade på alla gymnasieskolor. Argumentet att det är ”stigmatiserande att sätta alla IM-elever på samma skola” bygger på en missriktad idé om att fysisk närhet garanterar inkludering. Formell integration riskerar i vissa fall att leda till reell exkludering.

Vi ser att specialisering är normen inom andra kritiska samhällssektorer, särskilt där komplexa behov och framgångsrika resultat är centrala, som en parallell till varför skolan måste organisera sig på liknande sätt. Jag kan göra flera liknelser med särskilda målgrupper där det finns specialenheter. När det gäller gängkriminaliteten hos barn finns nationella insatsstyrkan, fastighetsbrottsgruppen, barnahus... Man använder inte en vanlig patrullpolis för alla uppdrag. Skolan måste också ha en specialenhet (IMA) med expertis inom relationsbyggande och NPF-pedagogik.

Ett bygge av tekniskt komplicerade strukturer t.ex. broar, sjukhus, renrum behöver specialistfirmor inom VVS, stålkonstruktion, akustikdesign. Man använder heller inte en standardlösning för ett helt sjukhus. Lokaler för IMA-elever kräver faktiskt specialistdesign (lugn, struktur, sensorisk anpassning) – inte bara traditonella standardklassrum.  

Att förvänta sig att ett traditionellt gymnasieprogram, optimerat för akademisk progression, ska kunna hantera elever med komplexa behov, är lika orealistiskt som att be en allmänläkare utföra en hjärtoperation.

”Pedagogisk fristad”

En samlad IMA-enhet kan designa sina lokaler specifikt för elever med hög känslighet, behov av lugn och struktur, eller de som lider av ångest kopplat till skolgången. Vi behöver gå från en generell "lösning" till en skräddarsydd pedagogisk miljö i nya former. Genom att organisera och bygga dessa enheter specifikt utifrån elevernas behov kan vi erbjuda en livlina till de som idag kämpar mest.

Som skolledare ser jag dagligen hur våra elever behöver en annan miljö. Det är därför vi behöver bli skickligare på att tänka ut, och skapa detta tillsammans.

Att koncentrera IMA-elever på en dedikerad enhet med anpassade lokaler, med specialkompetens är inte att skapa ett utanförskap, det är att skapa en pedagogisk fristad och en långsiktigt hållbar investering i vårt samhälle.

Maria Sergi, skolledare Introduktionsprogrammet, Göteborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolledaren.