Krönika: För många elever är mobilen en livlina

LÄS ÄVEN: Så leder Torbjörn med tillit: Handlar om att lyssna

Redan när jag var rektor på Komvux i Malmö för sisådär femton år sedan använde lärarna mobiltelefonerna som pedagogiska verktyg inom sfi. De lät olika människor på skolan läsa in veckodagarna, månader och mycket annat. Eleverna kunde lyssna på promenaden hem, på bussen, i hemmet. När telefonerna inte behövdes under lektionerna lades de undan.

De senaste åren har jag arbetat på gymnasiet, och där var vi överens om att läraren var den som ledde arbetet i klassrummet. När mobiler eller datorer inte skulle användas la eleverna dem åt sidan. De sista åren fick elevernas telefoner bo i ”mobilhotell”, och det var sällan några diskussioner alls kring att de skulle lämna ifrån sig dem under lektionstid. Läraren pratade nämligen med eleverna för att skapa en förståelse för att mobiltelefonerna kan störa lärandet. Den förståelsen är något eleverna kan ta sig med ut i det fortsatta livet.

”Förbud är något man gör till en sport att kringå”

Förbud är för många något man gör till en sport att försöka kringgå. I skolans värld har politiker genom åren försökt skapa betygssystem som inte går att ”lura”. Ändå har elever alltid hittat vägar för att maximera sina chanser till exempelvis fortsatta studier. Taktikläsning, ”jag tar ett F”, att välja om kurser i sista stund ... sätten och uppfinningsrikedomen har varit många. Så även nu kring mobilförbudet. Elever har två telefoner och lämnar ifrån sig den ena. De gömmer telefonerna på allehanda ställen. Påhittigheten tar nog aldrig slut.

Bandsågar, hyvlar och symaskiner kan alla vara direkt farliga om de inte hanteras rätt. Varför ska inte också de förbjudas? Nej, svarar antagligen politiker, eleverna måste ju lära sig att handskas med dem. Min poäng här är väl så uppenbar att jag inte ens behöver skriva ut den.

Barn har också rättigheter, enligt barnkonventionen får inget barn utsättas för olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens. För många elever är mobiltelefonen en livlina. Nu förbjuds den livlinan. Enligt samma konvention ska barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Mognad når man via undervisning och förståelse, inte via förbud. Och nu har regeringen beslutat att skolan ska strunta i elevernas åsikter. Dessutom konstaterar en granskning av Skolinspektionen att mobiltelefoner inte är problemet, utan de mobila enheter skolorna tillhandahåller.

”Kan inte hjälpa att jag gillar elevens agerande”

Det finns inga säkra uppgifter kring hur många av riksdagens ledamöter som ägnar sig åt sina mobiler i stället för att lyssna på sina kollegor, men det är en hel del. Ska vi förbjuda dem att ha med sig mobilerna på sitt arbete? Tänk om de fått lära sig att stoppa undan telefonen när andra pratar?

Jag minns en situation från när jag var rektor på en gymnasieskola i Malmö. En manlig lärare begärde att en kvinnlig elev skulle lämna ifrån sig sin mobil. Tjejen stoppade in telefonen i sin BH och sa "Varsågod, ta den."

Jag kan inte hjälpa att jag gillar den elevens agerande. Om det är något vi ska lära dagens elever är det väl att göra motstånd mot dåliga beslut från makthavarna.

Torbjörn Hanö, författare till boken ”Leda med tillit” och tidigare rektor för Polhemskolan i Lund