Krönika: HR är på många håll riskabelt makthungriga

LÄS ÄVEN: Krönika: När HR ska stötta men riskerar att styra

HR växer i många organisationer, och det kommer varningstecken från många håll att HR är riskabelt makthungriga. Jag har själv upplevt flera situationer där HR bestämt saker över professionernas huvuden, där skolledares erfarenhet och kompetens helt enkelt ignorerats.

Det finns HR-kompetens som är nödvändig i en organisation. Om vi tillämpar tillitsbaserad styrning är HR en viktig del i ett genuint samarbete, där HR är en stödfunktion för att kärnverksamheten ska kunna stå i centrum. Inom förskola och skola är det så klart undervisning och lärande. På en del ställen uppfattar sig dock HR att de själva är kärnverksamheten.

Det finns flera exempel på där skolledare blivit överkörda, bland annat vid anställningsprocesser och när man vill avsluta en medarbetares anställning. Jag tror inte att det finns en enda rektor i Sverige som har mandat att säga upp medarbetare, det har HR. Ibland lyssnar de på rektor, ibland inte.

 ”Ett systemfel”

HR fattar i många fall beslut om att inte starta personalärende på villkor att en oönskad medarbetare själv säger upp sig. Det är ett systemfel. Vi har på senare tid läst i media om fall då anställda vid förskolor och skolor misskött sig så till den milda grad att de inte kan vara kvar på arbetsplatsen, men fått nya anställningar. Det finns väldigt många exempel på det från Lärarnas ansvarsnämnd också. För oss som arbetar med barn och elever är det självklart att de personerna inte borde arbeta inom våra verksamheter alls. Men det är uppenbarligen inte så självklart för HR.

HR kan mycket väl komma överens om att medarbetaren får avsluta anställningen på egen begäran för att slippa bli uppsagd. I avtalet skriver man ibland att man inte ska prata illa om varandra i framtiden. Resultatet blir att den person som är direkt olämplig att arbeta med barn och elever kan börja arbeta på en annan ort, eller till och med inom samma huvudman. HR får nämligen inte föra register över varför medarbetare slutar.

När det sedan uppdagas att en person upprepar sitt oskickliga eller direkt olämpliga beteende – vi ska komma ihåg att många av dessa personer borde bli av med sina legitimationer – på en annan förskola eller skola, då är det inte HR som tar ansvaret för det. De skyfflar över ansvaret på någon annan, oftast rektor.

”HR slipper ofta ta ansvar”

Vi har ett exempel alldeles nyligen där en rektor följde HR:s rutiner vid en anställning. Om man gjort en skanning på nätet skulle man uppdagat att personen man anställde var olämplig, men det uppdagades senare. Rektorn fick lämna skolan eftersom hen följt HR:s rutiner, med motiveringen att hen inte skulle följt rutinerna. Tog HR på sig något av skulden för att det blev alldeles fel? Gissa tre gånger. Nu kräver personalen på skolan att rektorn ska få komma tillbaka. Vi får väl se hur det går, om personalen blir lyssnad på.

HR slipper alltså ofta att ta ansvar. Vi inom Sveriges Skolledare har en yrkesetisk kod. Den första punkten lyder: Skolledare sätter barns, elevers och folkhögskoledeltagares bästa i främsta rummet. Jag önskar att även HR skulle göra det. Det är inte okej att bidra till att olämpliga personer får fortsätta vara verksamma inom förskola och skola. Tänker HR inte alls på det, eller är det ”våra egna barn, andras ungar” som gäller?

Alla barn är våra barn. Punkt!

Torbjörn Hanö, författare till boken ”Leda med tillit” och tidigare rektor.