Experten om beväpnade föräldern: ”Huvudman bör anmäla”
Jakob Carlander är leg. psykoterapeut, handledare och författare till bland annat boken ”Rektorns svåra samtal med vårdnadshavare och medarbetare”. Foto: Marcus Gustafsson
Dilemmat Rektor Lars ställdes inför ett dilemma när en vårdnadshavare kom beväpnad till ett möte. Lars beslutade sig för att ta mötet på en offentlig plats för att få bort vapnet från skolan. Experten Jakob Carlander säger att situationen sätter fingret på rektorns utsatthet – och att huvudman bör polisanmäla.
Lenita Jällhage
lenita.jallhage@skolledaren.se
Publicerad: 2025-05-06 10:14
”Lars berättelse sätter fingret på rektorns utsatta position. Medan rektorns omvärld fokuserar på regelefterlevnad och dokumentation, måste rektorn hantera hastigt uppkomna situationer för att finna den bästa praktiska lösningen i stunden. Det Lars beskriver blir en etisk frågeställning: Larma polis och säkerhetsansvarig, eller finna den bästa strategin för att få bort pappan och vapnet från skolan och dessutom bevara en bra relation till elev och vårdnadshavare.
Som jag förstår det upplevde Lars sig inte hotad i situationen och valde därför att vara kvar i den. Han såg till att en eventuell konflikt inte eskalerade genom att behålla lugnet. Samtidigt gjorde Lars klart att det var uteslutet att föra ett samtal på skolan, då pappan var beväpnad. Lars genomförde i stället en form av förhandling. Med den kompromissen räddade Lars ansiktet på båda parter. Det primära målet uppnåddes, att få bort vapnet från skolan och även det sekundära målet, att skapa bättre förutsättningar för elevens studier.
”Risk att vi utsätter oss för orimlig fara”
Samtidigt funderar jag över själva situationen som Lars inte upplevde som hotfull. Pappan hade ändå med sig livvakter som positionerade sig utanför rektorns dörr, vilket inte bara höll inkräktare utanför, utan också Lars instängd. Och han såg att pappan var beväpnad. Kanske tonade Lars ned och undervärderade det hotfulla i situationen, för att i stunden bemästra sina känslor. Vi kallar det för ”kognitiv dissonans”. När en situation blir alltför hotfull gör vi om den till någon mindre farlig, för att undkomma de obehagliga känslor som händelsen väcker. Risken är då att vi stannar kvar i en miljö och utsätter oss för en fara som inte är rimlig.
Jag vill ändå rekommendera Lars att vara lite försiktig med denna berättelse i mötet med andra rektorskollegor, inte minst yngre och mindre erfarna. I kontaktyrken uppstår ofta historier om hur en yrkesperson skapade förtroende och respekt hos en farlig klient, kund eller, som i detta fall, vårdnadshavare. Berättelserna riskerar att bli en hjältesaga, samtidigt som andra tänker att ”så där måste jag också lyckas om det händer mig”, vilket man kanske inte har yttre eller personliga förutsättningar för, även om man är en bra yrkesperson.
Att lösa en akut situation är en sak men hur ser vi till att det inte inträffar igen?
”Rektor bör inte vara den som anmäler”
Lars berättelse verkar ligga några år tillbaka i tiden. I dag, efter dådet i Örebro och andra skoldåd i Sverige och andra länder, är det mer långsiktigt att agera och göra en polisanmälan, även efter att den akuta situationen är avvärjd. Men det bör inte vara rektor som gör polisanmälan utan utbildningschef eller säkerhetsansvarig i kommunen. Detta för att tona ned rektorns roll och skapa förutsättningar för rektor att behålla en bra kontakt med vårdnadshavare och elev framöver. Anmälan behöver inte göra rektor till målsägande, utan mer vara fokuserad på att vårdnadshavaren burit vapen med sig till skolan.”