Rektorn: ”Vill vara en del i att återta Campus Risbergska”

LÄS ÄVEN: Förvaltningschefen: Personalens mående är en grundbult

LÄS ÄVEN: Rektorn om dagarna efter dådet: Befann oss i stormens öga

LÄS ÄVEN: Nytt säkerhetskapitel i skollagen efter Campus Risbergska

Samtliga 200 dörrar är på väg att bytas ut, väggar förstörda av kulhål spacklas och målas om.

– Man ska inte kunna se vad som har hänt, säger Mikael Blom, när han stannar till med cykeln vid skolan där han sedan tre år tillbaka är rektor med ansvar för yrkesutbildningarna.

Han bor i närheten av Campus Risbergska, ett par kilometer väster ut från centrala Örebro, och ser besöken på sin stängda arbetsplats som en del i läkningsprocessen. Alla medarbetare som har velat se sina lokaler har varit här, likaså de elever som sagt att de känt sig hjälpta av att komma dit en stund.

– Alla reagerar olika, både under och efter en sådan här händelse. Vi måste vara lyhörda och ha respekt för det, säger Mikael Blom.

Mikael Blom, rektor med ansvar för yrkesutbildningar, besöker sin stängda arbetsplats Campus Risbergska som en del i att läka efter den fruktansvärda masskjutning på skolan som krävde tio människors liv. Foto: Johannes Äng

”Alla gick till jobbet och det var värdefullt”

I den akuta fasen dagarna efter dådet, när en 35-årig man som tidigare varit elev på skolan sköt ihjäl tio personer och sedan tog sitt liv, var det viktigt att hitta nya tillfälliga lokaler och samla all personal.

– Att vi klarade av det tror jag har varit en framgångsfaktor. Vi kunde snabbt börja krisarbetet och samtidigt fortsätta gå till jobbet. Naturligtvis var det inte som att arbeta på riktigt med eleverna, men alla gick till jobbet och det var värdefullt.

Skolledningen lyckades få fram fyra tillfälliga lokaler runt om i stan där undervisningen kunde tas upp igen ganska omgående. Lärarna var tydliga med att de inte ville möta eleverna själva de första dagarna efter attacken. De ville göra det tillsammans med krisstödjare eller annan kompetent stöd.

– Vi sa okej och organiserade verksamheten efter det. Att hela tiden föra en dialog med våra medarbetare och fackliga organisationer tror jag har varit en framgångsfaktor.

”Alla reagerar olika, både under och efter en sådan här händelse. Vi måste vara lyhörda och ha respekt för det”, säger Mikael Blom om det initiala arbetet efter dådet. Foto: Johannes Äng

600 elever på plats under dådet

Risbergska var tidigare en gymnasieskola, men för 6-7 år sedan samlade kommunen all vuxenutbildning i de gula tegelbyggnaderna. Här finns även en del verksamhet för arbetsmarknadsenheten och lite annat som hör ihop med integration och utbildning. Under ett läsår vistas totalt nästan 8000 elever och cirka 220 skolledare, lärare och andra medarbetare i skolområdet.

Den dramatiska dagen i början av februari befann sig cirka 600 elever på Campus Risbergska. Snart bildades en referensgrupp för medarbetare och en för elever. De bidrar till samtalet och de prioriteringar som behöver göras för att det ska kännas tryggt att komma tillbaka till skolan efter sommaren.

– Det kommer upp många frågor. Ska skolan vara låst, ska det finnas kameror, behöver vi vakter? Nu ska vi reda i det och se vad som är möjligt och inte. Nästa steg blir att återta byggnaden.

Hjälp från många håll

Analyser pågår också om hur krisarbetet fungerade och om det finns något man kunde ha gjort annorlunda.

– Den processen måste få ta sin tid. För mig har det hela tiden varit viktigt att påminna oss om att det vi gör är viktigt. Eleverna går här för att de behöver oss. Det kan vara för att komplettera sitt gymnasiebetyg inför högskolan, för att lära sig svenska, eller för att bli klar med en yrkesutbildning.

Hur gjorde ni för att kartlägga elevernas stödbehov?

– Örebro kommun tog tillsammans med länsstyrelsen ett gemensamt ansvar för att säkerställa ett krisstöd nära eleverna. I arbetet med att få fram psykologer, kuratorer, präster och andra kompetenser har vi fått hjälp från flera länsstyrelser och ett 40-tal kommuner.

Och hur har ni jobbat för att stödja personalen?

– Företagshälsovården fanns med direkt, både i kyrkan och i de lokaler vi kunde samlas i under de första veckorna. Det gjorde att vi kunde identifiera de medarbetare som hade störst behov av stöd. Hittills har ett hundratal fått individuella samtal.

Mikael Blom vill se att debatten förs brett efter dådet på Campus Risbergska. ”Hur kan vi tillsammans se till att de här personerna inte hamnar i ett utanförskap och blir villiga att begå fruktansvärda handlingar”, säger han. Foto: Johannes Äng

”Stor vilja att tillsammans ta ansvar”

I början skedde mycket av krisarbetet i de olika arbetslagen.

– Kollegorna samlades varje dag och pratade om händelsen, men efter ett tag också om framtiden. Ska vi kunna återstarta måste vi kunna fylla lokalerna med lärare och annan personal.

En lärdom Mikael Blom och den övriga skolledningen dragit är att det är viktigt att förbereda sig för kris. Utbildningar och övningar, samtal om vad man behöver göra om något sådant här händer. I efterhand är han glad för att skolan nyligen hade haft utbildning och övat. Kunskapen var färsk.

– Uppstår det en livsfarlig situation måste jag som individ vara beredd att ta egna beslut, till exempel om det bästa är att utrymma eller inrymma. Många av mina medarbetare har själva beskrivit att de blev handlingskraftiga och tydliga. De drog med sig personer in i klassrummet, drog fram bänkar och ställde för dörrar och fönster.

Reagerade du själv som du trodde att du skulle göra?

– Jag vet inte om man kan veta hur man reagerar i en krissituation. Jag blev väldigt handlingskraftig både när det här hände och dagarna efter. Då märkte jag också en stor vilja att lösa saker och tillsammans ta ansvar för att det skulle bli bra för både personal och elever.

”Kan inte säga att alla skolor ska vara låsta”

Efter attacken blev Mikael Blom och hans rektorskollegor uppmanades av sina chefer på gymnasie- och arbetsmarknadsförvaltningen att under några dagar inte träffa några av sina medarbetare. Cheferna ville att skolledarna skulle få chansen att återhämta sig och själva kunna prata med en psykolog.

– De ville få en status på hur vi mådde. En del av mig tyckte vid den tidpunkten inte att det kändes rätt. Jag var mitt uppe i arbetet och ville göra skillnad. Men så här i efterhand inser jag att det var bra. Alla behöver återhämta sig och samla sina tankar för att kunna gå vidare och bli bättre i sitt ledarskap.

Som en följd av masskjutningen i Örebro föreslog regeringen i slutet av mars en rad åtgärder för att öka tryggheten i skolorna: låsta dörrar, kameror, passerkort, kodlås. Mikael Blom är inte övertygad om att det är rätt väg att gå.

– Min grundinställning är att skolor inte ska vara låsta, även om jag visst ser en poäng i att göra en bedömning av behovet vid varje skola. En skolbyggnad med centralt läge i en stad kan behöva vara låst, men man kan inte säga att alla skolor ska vara det.

Vill se bred diskussion

I stället för enkla lösningar som lås och kameror vill han också se en bred diskussion om hur samhället kan förebygga skolskjutningar och andra liknande dåd.

– Hur kan vi tillsammans se till att de här personerna inte hamnar i ett utanförskap och blir villiga att begå fruktansvärda handlingar.

Mikael Blom kliver upp på cykeln för att ta sig in till Drottninggatan i centrala Örebro där han har sitt tillfälliga kontor i väntan på att Campus Risbergska ska öppna igen. Men först berättar han om poliserna och hantverkarna som fortsatt vattna blommor och mata fiskarna i den närbelägna förskolan, som även den fick utrymmas när spåren efter skolattacken skulle fyllas igen.

– Det säger något om hur alla har bidragit till att vi har tagit oss igenom den här tiden, säger han.