Rektor Lars: Pappan kom beväpnad till vårt möte
Rektor Lars ställdes inför ett dilemma när han skulle träffa en vårdnadshavare för att prata om dennes son. Pappan visade sig vara beväpnad när han kom till mötet. Foto: Adobe Stock
Dilemmat Rektor Lars skulle ha möte med en vårdnadshavare om dennes son. Då kom pappan beväpnad. Händelsen var inte kopplad till skolan eller rektorn själv, men försatte Lars i ett dilemma – att kunna fullfölja samtalet med föräldern och samtidigt få bort vapnet från skolan.
Lenita Jällhage
lenita.jallhage@skolledaren.se
Publicerad: 2025-05-06 10:14
LÄS ÄVEN: Expertens svar: ”Huvudman bör polisanmäla”
LÄS ÄVEN: Hotfulla vuxna kom till skolan – så agerade rektor Mikael
”Under en tid hade vi haft oro kring en elev på skolan. Vi hade orosanmält till socialförvaltningen men det kändes inte som det hände något. Eleven hade en hel del frånvaro och elevens mentor kände inte heller att hon nådde fram till honom när han var på skolan, trots att hon vid flera tillfällen försökte prata med honom. Detta var ett nytt mönster, då han tidigare upplevts som både öppen och studieambitiös.
Läraren var orolig över att hennes elev var på väg att spåra ur. Jag beslöt att ta ett samtal med pojkens föräldrar om vår oro för eleven. Det fanns ett upparbetat förtroende mellan mig och just dessa vårdnadshavare. Pojkens pappa mejlade att han skulle komma på mötet som jag kallat till.
”Föreslog en restaurang”
När pappan stod utanför mitt arbetsrum dagen efter var han inte ensam. Han förklarade att han hade två ”vänner” med sig som ställde sig utanför min dörr. Jag såg dessutom att pappan själv bar ett vapen på sig. Situationen kändes obehaglig och tankarna i huvudet snurrade på högvarv. Pappan såg min oro och förklarade att han själv var hotad till livet och behövde skydda sig. Det handlade om hans personliga säkerhet och hade inget med mig att göra förklarade han.
Jag förklarade det orimliga i situationen och att vi inte kunde vara kvar på skolan eftersom han var beväpnad och hade livvakter med sig. Det förstod han. Samtidigt behövde jag verkligen prata med honom. Så i stunden föreslog jag att vi skulle gå till en restaurang i närheten av skolan och sätta oss.
”Bra samtal”
Vi hade ett bra samtal där jag fick inblick i sonens oro och hotet mot familjen. Hade jag följt regelboken borde jag ha larmat polisen eller försökt tillkalla kommunens säkerhetsansvarige. Då hade vårdnadshavaren med all säkerhet aldrig haft kontakt med oss på skolan igen. Han hade kommit dit som förälder och delade vår oro för sonen.
Han var angelägen om att hans sons skolgång skulle fungera, även om han själv hade tagit felaktiga beslut i livet som gjort att familjen nu hamnat i en hotfull situation.
Jag valde alltså att inte avvisa honom utan att lyssna på honom som förälder för att få fler verktyg att hjälpa hans son att klara skolan.
Det kan tilläggas att vi lyckades vända trenden och att pojken senare kom in på ett nationellt program på gymnasiet.”
Lars heter egentligen något annat.
