Så påverkar etisk stress skolledare

De dramatiska siffrorna kommer från Sveriges Skolledares lönestatistik. Etisk stress, samvetsstress eller moralisk stress, som det ibland också kallas, handlar om att känna att man inte kan handla och utföra sin yrkesroll utifrån det ansvar man har. Att indirekt känna sig tvingad att agera på ett sätt som står i konflikt med egna värderingar, lag och andra författningsskrivningar för förskola och skola.

Att gå emot den värdegrund och de etiska värderingar man har. En situation som är högst närvarande för många av Sveriges skolledare. Grunduppdraget att ge Sveriges barn en likvärdig och god utbildning har många hinder.

– Vårt yrke som ledare och chef innebär att vi ska leda och styra utifrån uppdragets kärna. Vi måste organisera för en god arbetsmiljö för såväl personal som elever. Har man inte resurser att klara det så uppstår det inre konflikter och en känsla av otillräcklighet, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande i Sveriges Skolledare.

”Måste följas upp med huvudmännen”

Att så många tvingas genomföra besparingar i vetskap om att eleven drabbas har medverkat till att Sveriges Skolledare föreslagit en Lex Edico. En rapporteringsskyldighet för skolan, ett verktyg för att snabbare komma till rätta med identifierade brister och risker.

– Genom att dokumentera och utreda missförhållanden främjas en kultur av ansvarstagande och förbättring, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Sveriges Skolledares nya, yrkesetiska riktlinjer kan vara en ledstång att hålla sig i, menar hon.

– Det måste följas upp med huvudmännen, de behöver också organisera för arbetsplatsträffar med skolledare där det finns möjlighet att lyfta arbetsmiljödilemman. Att nya skolledare får en mentor med gedigen erfarenhet av yrket. Att skolhuvudmännen organiserar för möten mellan skolledare där det finns möjlighet att lyfta svåra yrkesfrågor.

”Upplevde etisk stress varje dag”

En som tittat på rektorernas arbetsmiljö, och i första hand på frågan om varför rektorer slutar på sitt på sitt jobb är Tobias Richard, doktorand vid sociologiska institutionen på Umeå universitet. I en forskningsstudie har han intervjuat 2 000 skolledare. Det nyligen redovisade resultatet visar att det inte i första hand är kompetens eller personliga egenskaper som avgör om man stannar på sin arbetsplats. I stället är det arbetsmiljön och organisationen som har den största betydelsen. Tobias Richard menar att frågan om just etisk stress i sammanhanget är mångdimensionell. Han har själv tidigare varit rektor i sju år, både som gymnasierektor inom en friskola, en kommunal högstadieskola och som verksamhetschef inom vuxenutbildningen. Och han anser sig ha stor nytta av den erfarenheten i sin forskning.

– Som forskare upplever jag aldrig etisk stress. När jag var rektor gjorde jag det varje dag. Jag tror inte det finns någon rektor som inte legat sömnlös och grubblat över sådana här frågor. Den erfarenheten har jag haft nytta av, säger han.

”Obalans mellan krav och resurser”

Tobias Richard menar att många skolledare känner att de befinner sig i en ständig skuld där de inte ger barnen eller personalen tillräckligt av det som de har rätt till i form av en god arbetsmiljö eller stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd till elever. Men rektorerna räds inte utmanande uppgifter eller högt tempo.

– Skolledare vill ha utmaningar och har inget emot tydliga krav. De har ofta väldigt höga ambitioner men de kan malas ner, säger han.

Skolledare har krav på sig från flera håll. Institutionella, organisatoriska, verksamhetskrav i den egna skolan och krav på ledarskap.

– Stress är alltid en obalans mellan krav och resurser. Om du dessutom som rektor får bära mycket av personalens emotionella problem, elevers och vårdnadshavares bekymmer, alltså om du är emotionellt tyngd som rektor, påverkar det viljan att lämna väldigt starkt.

I studien konstaterar man också att det finns olika personlighetstyper bland rektorerna. Studien visade att de rektorer som var mer emotionella och neurotiska slutade i högre grad. Men så ska det inte behöva vara enligt Tobias Richard.

– De mer emotionella kan ju upptäcka och oroa sig för risker och kan lättare sätta sig in i elevers och personals upplevelser. Men de måste få uppbackning för att inte dräneras.

Vill se mer autonomi för rektorn

Tobias Richard har lämnat flera förslag på vad man kan göra för att bättra på möjligheterna för att rektorerna ska stanna kvar på sina jobb. Ett är att se över organisationen och skapa mer autonomi för rektorn. Andra förslag är att skapa stöd kring situationer som berör exempelvis elever, föräldrar eller personal, huvudmännen ska ha en återkommande och öppen dialog med rektor om vad som får dem att stanna kvar, låta seniora rektorer från välfungerande skolor vara mentorer åt de nya och så just att ta hänsyn till att det ska finnas en spännvidd av personlighetstyper.

Han håller just nu på att följa upp sin forskning. Av de 2 000 rektorer han intervjuat hade 15 procent lämnat yrket. Nu har han djup­intervjuat tio av dem.

– Vi vill ha fram vilka skolspecifika problem som finns så att man får en utgångspunkt för att bygga policys och vidta åtgärder. Så att det inte bara finns krav i allmänhet, säger han.

De nya rapporterna kommer att presenteras i slutet av året. Ann-Charlotte Gavelin Rydman påpekar att det är en sak man inte får glömma:

– Att vara skolledare är Sveriges viktigaste jobb. De flesta tycker också att de har ett fantastiskt jobb. Det handlar om att ge rätt förutsättningar att utföra det jobbet. Att vara skolledare är ett hedervärt yrke där vi ska agera som demokratins väktare och elevens rätts­garant, säger hon.