Metoden som gör att fler utsatta barn klarar skolan

LÄS ÄVEN: Rektor Nina: Mina elever utnyttjas av kriminella

LÄS ÄVEN: Samarbete blev vägen till trygghet i Örebro

Under Almedalsveckans andra dag i Visby ordnade Stiftelsen Allmänna Barnhuset ett seminarium om det nationella samarbetet Skolfam, som drivs med stöd av stiftelsen.

År 2005 startade Helsingborgs kommun de förebyggande insatserna för familjehemsplacerade barn kallat Skolfam och sedan dess har arbetet utvecklats. 

I dag finns 45 tvärprofessionella samverkansteam mellan skol- och socialförvaltningar i 20 kommuner i Sverige. Syftet är att arbeta förebyggande och stärka familjehemsplacerade barns skolresultat.

Agneta Ingvarsson är nationell samordnare för Skolfam. Hon konstaterar att familjehemsplacerade barn löper en större risk än andra barn att hamna i missbruk, kriminalitet, psykisk ohälsa och att misslyckas i skolan vilket kan leda till att de inte kan försörja sig i framtiden. Hon ser att skolan är en nyckelspelare för att barn inte ska dras in i kriminalitet.

– Med godkända betyg i åk 9 och behörighet till gymnasiet halveras riskerna. Forskning visar att det är den starkaste skyddsfaktorn, säger Agneta Ingvarsson.

Från 56 procents till 73 procents behörighet

I Sverige var 18 800 barn placerade i familjehem år 2023 enligt Socialstyrelsens statistik. Ytterligare 5 800 barn var placerade i hem för vård eller boende HVB-hem, 2 100 i stödboende och drygt 1 000 var placerade på särskilt ungdomshem (enligt 12 paragraf LVU).

Skolverkets statistik visar att cirka 83 procent av alla barn som går ut grundskolan blir behöriga till gymnasiet. Men av barnen som är familjehemsplacerade är det endast 56 procent som blir behöriga till gymnasiet och av alla placerade barn är det ännu färre, 46 procent, av barnen.

– Med insatserna från Skolfam-teamen klarar 73 procent av de familjehemsplacerade barnen sin skolgång och blir behöriga till gymnasiet, säger Agneta Ingvarsson.

Inför att ett barn ska gå med i Skolfam så går vårdnadshavaren med på att information om barnet delas mellan skola och socialtjänst. Barnets perspektiv efterfrågas också hela tiden av de som arbetar i Skolfam-teamet och barnet får fortlöpande information om i beslut som tas ifall de inte kunnat eller velat delta i möten.

”Ska inte behöva möta nya personer hela tiden”

Det tvärprofessionella samverkansteamet som arbetar med barnet består av psykolog, specialpedagog, barnets socialsekreterare och familjehemssekreteraren. Man kartlägger barnets pedagogiska och psykologiska förmågor. Inriktar sig på barnets starka sidor och bygger på det samtidigt som man arbetar med barnets utmaningar. Åtgärderna skräddarsys för barnet, följs upp och utvärderas utifrån tydliga mål. Samma team följer barnet upp till det slutar i åk 9 oavsett om barnet flyttar till en annan kommun och/eller byter skola. Insatserna är långsiktiga och bygger på forskning.

Veronica Duse, är legitimerad psykolog och arbetar med Skolfam på Gotland sedan tre år tillbaka.

– Vi sätter strålkastarljuset på barnet för att de inte ska behöva möta nya personer hela tiden även om de behöver flytta till ett familjehem eller byta skola, säger hon.

Staten måste säkerställa ansvarsfördelningen

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Sveriges Skolledare, deltog även i panelen på seminariet. Hon konstaterade att rektorn ofta förväntas vara rättsgaranten för alla elever, en demokratisk väktare.

– Men ansvaret är ändå gemensamt, men det är inte jämnt fördelat i praktiken. Skolan blir ofta slutstationen för samhällets tillkortakommanden. När socialtjänsten saknar resurser, när elevhälsan inte räcker till, när andra skyddsnät glappar så står vi rektorer ofta kvar med helhetsansvaret, sade hon under panelsamtalet.

För att uppnå en likvärdig skola poängterade hon att staten måste säkerställa en ansvarsfördelning som inte innebär att det förväntas att rektorer ska ha både det pedagogiska och sociala ansvaret, utan mandat eller stöd. Det måste samordnas så det blir en uppdelning vad skolan ska leverera och vad andra aktörer ska leverera.

– Jag tänker att varje rektor skulle säga ja till den här satsningen, sade hon.

Samtidigt ser hon att det tyvärr inte fungerar på många håll  i dag på grund av brist på resurser, brist på kunskap, brist på samsyn och brist på organisation från huvudmannen.