Krönika: Lärande är ingen svartvit fråga – barn har rätt att måla med alla färger

LÄS ÄVEN: Rektorer: Regeringen saknar insyn kring digitala verktyg i förskolan

LÄS ÄVEN: Beslut om skärmfri förskola: Vanskligt

LÄS ÄVEN: Efter nya skärmförslaget: Får konsekvenser för barnen

Det är morgon på en av våra förskolor. Barn och vuxna välkomnas – och välkomnar. I våra olika lärmiljöer syns spåren av vårt gemensamma tema:

”Hur bygger vi en hållbar nutid och framtid?”

”Vattnets förunderlighet och föränderlighet – vad är det, och vad kan det bli?”

Jag möts denna dag av barn som under ett års tid arbetat med projektet ”Vattnets cirkulära resa genom tid och rum”. Barnen har tillsammans mött vattnet i diket, i berättelser, i konsten, i olika estetiska uttryck, i litteraturen, i digitala miljöer – och i sin egen fantasi. Här blir den digitala tekniken inte en ersättning för språk, lek eller rörelse, utan ett komplement till ett rikt lärande. De analoga och digitala verktygen flätas samman. Ett barn säger: ”Vi kunde göra en vattenväktare i lera. Och en i 3D-skrivaren – lika i formen, men inte i färgen.”

”Signalerar brist på tillit”

På förskolan möter barn världen med alla sina sinnen. Digitala verktyg är inte målet, de är en del av vägen. Vi integrerar dem i våra projekt, för att stärka barnens språk, uttrycksförmåga, utforskande och dokumentation. Men det är också här det skaver.

De nya förändringarna i förskolans läroplan, som börjar gälla till sommaren, väcker frågor. Regeringen vill tydligt minska användningen av digitala verktyg. Jag välkomnar att ansvaret tydliggörs för rektorer och förskollärare, pedagogiska val ska vila på professionens axlar. Men att kraftigt begränsa dessa verktyg i läroplanen signalerar brist på tillit.

Digitala lärverktyg ska inte ersätta något, men de har en självklar plats i barnens värld. Digital delaktighet är inte en fråga om skärmtid. Det är en fråga om demokrati, om språk, om tillgänglighet, om kreativitet. Ska vi säga till barnen att vissa uttryckssätt är mer värda än andra? Ska vi välja bort paletten för att en färg verkar svår att kontrollera?

”Vi gör ständigt didaktiska val”

Att undervisa i förskolan är komplext. Vi gör ständigt didaktiska val. Professionella förskollärare, barnskötare och rektorer reflekterar över vad vi gör, varför, och vad det leder till. Här växer något större fram. Ett lärande där analogt möter digitalt, där barn blir kompetenta producenter, inte passiva konsumenter. I våra projekt är digitala verktyg en självklar del – inte för att ersätta något, utan för att berika barns sätt att uttrycka sig, förstå och samspela. För oss är det tydligt: barn har rätt till alla sina språk – till leran, till samtalet, till skogen, till berättelsen, till dansen, till poesi. Men också till programmering, till digitalt bildskapande, till den interaktiva appen som väcker en tanke.

”Demokratifråga”

Det är inte digitalisering eller inte – det är både och. Det är närvaro, relation och innehåll som avgör kvaliteten, inte mediet. Vår undervisning ger barn möjlighet att lära med kroppen, hjärtat, tanken och fantasin. Att läsa en bok utvecklar inte automatiskt barnets språk. Att vara ute på gården leder inte i sig till bättre hälsa. Det är de medvetna valen, närvarande vuxna, planerade aktiviteter, meningsfulla samtal, som gör skillnaden. Digital delaktighet är en demokratifråga. Det handlar inte om skärmtid, utan om kvalitet och pedagogiskt värde. Barn har rätt att möta verktyg som speglar och utmanar deras värld.

Läsa – ja. Röra sig – ja. Skapa, leka, fantisera – ja. Utforska och uttrycka sig – analogt och digitalt – ja. Det ena utesluter inte det andra.

Lärande är inte svartvitt. Det är en sprakande palett. Och barn har rätt att måla med alla färger.

Jeanette Kennerfalk, rektor förskolan Trollet, Kalmar