Krönika: Oroväckande trend i debatten kring elevsyn

LÄS ÄVEN: Elevernas välmående ger trygghet – inte repressalier

LÄS ÄVEN: En likvärdig skola? Pyttsan!

Vi har i dag en oroväckande trend från lärare och vissa andra som ger sken av att företräda både skolledare och forskning. Det går ut på att barn och elever ska lära sig veta hut (en kort sammanfattning av budskapet, mitt ordval) och att skapa relationer med elever är irrelevant, oavsett att forskningen stöder just relationsbildande som viktigt för inlärning. (Nej, det handlar inte om att eleverna ska gilla dig). Barn och elever ska helt enkelt lyssna och lyda för att lära. Som om barn är ännu-inte-riktiga-människor.

Om vi överför resonemanget på chef och medarbetare ska alltså skolledare inte skapa bra relationer med sina medarbetare, de ska kräva full uppmärksamhet på alla APT, annars blir det (inte kvarsittning, men i alla fall) löneavdrag.

”Elevinflytande förtjänar att förtydligas”

Oroväckande är också att ett antal tongivande debattörer propagerar för denna ”no excuses”-filosofi. Åsa Hirsh och jag skrev en debattartikel om detta i Skola och samhälle 30 oktober 2023. Ett budskap i ”det nya svarta” är att ta bort elevernas rättigheter till inflytande ur styrdokumenten och strunta i FN:s barnkonvention. Att goda relationer med eleverna skulle vara bra för deras lärande avfärdas som nonsens, trots ett massivt stöd från forskningen som visar att tillit och tilltro till lärarens kompetens, välvilja och förmåga att skapa ett fungerande lärandeklimat leder till bättre lärande, enligt bland andra Martin Karlberg, universitetslektor i didaktik. Hatties effektstorlekar talar samma språk, se även Hirsh och min artikel.

Jag håller med om att elevinflytande förtjänar att förtydligas. Det är rent hårresande tolkningar som torgförs just nu. Linnea Lindquist skriver på Facebook 17 augusti 2025 att ”det tolkas som att elever ska ta ansvar för skolan som helhet”. Det framgår inte vem som tolkar det så, och jag har aldrig under mina över 40 år i skolans värld stött på någon annan som tolkar styrdokumenten så. Lindquist skriver också att ”Vi måste ... lära barnen att de måste göra avkall för det som är viktigt för dem, för att det ska bli bra för gruppen”. Gäller det även medarbetare och andra vuxna? Ska enskild planering för lärare tas bort? Ska jag inte se till att mina vänner som bara äter vegetariskt får något att äta när jag bjuder hem dem?

”En farlig trend för svensk skola”

Barn och elever ska alltså inte få säga vad de tycker, och det är också oroväckande att man inte får uttrycka en annan åsikt än debattörernas i sociala medier, då är det lätt hänt att man blir blockad. Som chef, lärare och privatperson har jag alltid omgett mig med personer som kan framföra en avvikande åsikt, det är ett sätt för mig att utvecklas. I dagens debatt vill en del bara ha påhejare och ja-sägare. Det är farligt för den fria diskussionen. ”Tycker du inte som jag kan du hålla käften”, typ. Tyvärr får en del debattörer utstå både hot och hat, vilket är förskräckligt. Båda företeelserna är otäcka, och det är en farlig trend för svensk skola, som ju ska vila på vetenskaplig grund. Och vi ser vad det leder till i USA.

Är Trumpismen det nya svarta ― i dubbel bemärkelse ― i svensk skola?

Torbjörn Hanö, författare till boken ”Leda med tillit” och tidigare rektor för Polhemskolan i Lund