Debatt: Kunskapssatsningar utan pedagogisk bedömning är ett slag i luften

Regeringen lovar att satsa på kunskaper med hjälp av ett nytt betygssystem och med nya tankar kring stödinsatser. Reformer för en stärkt kunskapsskola är viktiga och välkomna. Det är positivt att regeringen fokuserar på skolans uppdrag att förmedla kunskaper och ge tid för undervisning. Men vi ställer oss frågan varför det är så mycket fokus på vad lärare inte ska göra? Vi ser en risk att förslagen ytterligare befäster skolans stora problem med ansvarsförskjutning och oförmåga att se hela skolan som en pedagogisk verksamhet. Vi vill därför uppmana skolledare att ta täten för att organisera och stärka pedagogiska bedömningar som ett kraftfullt verktyg för hållbar utveckling för hela skolan.

En pedagogisk bedömning handlar om att utforska, undersöka och samla evidens för underlag till hur läraren ska leda och stimulera elevernas lärande och utveckling. Prestigelösa samtal kring undervisning, ledning och stimulans, val av arbetssätt och bedömningssituationer är i fokus under sådana samtal, och bör förstås alltid innefattas av pedagogiskt sakkunniga. Trots allt är det den legitimerade läraren som ska utföra undervisningen. Men reformerna syftar till att freda lärare från sådana bedömningar och fortsätter med de individorienterade arbetssätt som länge präglat och försvårat för skolan.

”Samtalen kretsar kring allt annat än pedagogik”

När vi går in i möten tillsammans med skolledningar och elevhälsoteam eller arbetslag av lärare slås vi av att samtalen kretsar kring allt annat än pedagogik. Fokus på mötena handlar främst om enskilda elever i svårigheter, elever med diagnoser, konflikter mellan elever eller andra frågeställningar kring enskilda elever och vem som ska ansvara för problem. Den pedagogiska bedömningen uteblir och ersätts av standardlösningar. Kunskapsutveckling och undervisning berörs sällan i dessa möten. Risken blir att beslut om insatser inte utgår från skolans läroplan utan tas utifrån medicinska, psykologiska eller sociala perspektiv. Ett exempel på det är när stöd föreslås som gör att läraren får svårt att bedöma elevernas kunskaper och därmed betygssätta rättssäkert. Det saknas förutsättningar för en gedigen, väl underbyggd pedagogisk bedömning.

”Skolan lider av ansvarsförskjutning”

Lärare, elevhälsoteam, rektor, huvudmän och i slutändan elever blir fast i ett arbetssätt där verksamheter lämnar över uppdrag till varandra. Organisationen skapar en ansvarsförskjutning när inte analysen landar i en pedagogisk bedömning med fokus på det pedagogiska uppdraget. De politiska förslagen adresserar inte denna problematik utan förstärker den. Lärares ansvar för alla elevers kunskapsutveckling borde vara en självklarhet i en professionell verksamhet. Skollagen understryker vikten av samråd men enbart vid skolsvårigheter. Det borde vara en självklarhet att utgå från evidensen och ange i skollagen att samråd och gemensamma pedagogiska bedömningar sker fortlöpande för att förebygga svårigheter och skapa förutsättningar för djupinlärning för alla barn och elever.

En utveckling av den pedagogiska bedömningen blir ett ansvarsutkrävande. Vi menar att detta är den springande punkten för verklig förändring. Skolan lider av ansvarsförskjutning på alla nivåer. Vi kommer inte till rätta med den problematiken genom att ytterligare befästa att någon annan ska göra jobbet. 

Maja Lindqvist, leg gymnasielärare, författare, skolutvecklare och handledare

Helena Wallberg, leg gymnasielärare, författare, skolutvecklare och handledare