Replik: Ja, undervisningens kärna måste stå i centrum – men den påverkas av strukturella villkor

I Malmfältskommunerna kämpar vi inte i första hand med att undvika pedagogiska samtal. Vi kämpar med att över huvud taget bemanna våra klassrum.

Vi har obehöriga lärare som gör sitt yttersta. Vi har legitimerade lärare som undervisar i flera ämnen utanför sin behörighet. Vi har en bostadsbrist som gör att nyrekryterade lärare tackar nej – det finns helt enkelt ingenstans att bo. Vi har skolor som påverkas av samhällsomvandling, flyttkedjor och en ständig personalomsättning.

Det är vår vardag.

”Vi tar ansvar – varje dag”

När staten talar om nya betygssystem och reformer för en stärkt kunskapsskola, samtidigt som Malmfälten ropar efter långsiktigt stöd för kompetensförsörjning och rimliga villkor, uppstår ett glapp. Ett farligt glapp.

Att i detta läge tala om att skolan lider av ansvarsförskjutning riskerar att landa fel. Vi tar ansvar – varje dag. Men ansvar kan inte ersätta förutsättningar.

Likvärdighet är inte ett abstrakt begrepp i en läroplan. Det är en konkret fråga om huruvida en elev i Kiruna eller Gällivare ska ha samma tillgång till behöriga lärare, stabil undervisning och långsiktig pedagogisk utveckling som en elev i en storstadsregion. I dag är svaret nej.

Ja, pedagogiska bedömningar är viktiga. Ja, undervisningen måste stå i centrum. Men undervisningens kärna påverkas av strukturella villkor. När en skola ständigt måste lösa akuta bemanningsfrågor, täcka upp för frånvaro och introducera ny personal finns begränsat utrymme för det fördjupade kollegiala arbete som debattörerna efterlyser.

”Staten måste våga se hela landet”

Det är inte brist på professionell vilja som är problemet. Det är brist på nationellt ansvarstagande för skolor i glesbygd och tillväxtkommuner med extrema samhällsförändringar.

Reformer utan kompensatoriska insatser riskerar att förstärka skillnaderna mellan kommuner som redan har stabila strukturer och de som kämpar för att upprätthålla grundläggande kvalitet. Då blir talet om kunskap och ansvar tomt.

Vill vi ha en kunskapsskola värd namnet måste staten våga se hela landet. Annars fortsätter vi tala om undervisningens kärna – medan marken bokstavligen rämnar under vissa skolor

Likvärdighet avgörs inte i reformernas formuleringar, utan i vilka förutsättningar vi faktiskt ger varje elev – i hela landet.

Carola Rova, legitimerad lärare och specialpedagog verksam i Malmfälten