Tre skolor som lyckats med kollektiv lärareffektivitet

LÄS ÄVEN: Här är metoden som ger bäst effekt på elevernas lärande

LÄS ÄVEN: Guiden: Så bygger du kollektiv lärareffektivitet

Ett lärarteam i årskurs 2 i Sarasota, Florida

Tillsammans med en handledare och en lärare i lärandestöd kom ett team av lärare i årskurs 2, på en skola i Sarasota i Florida, fram till att deras elever hade svårt med mönsteranalys i matematik. Lärarna byggde därför tillsammans upp en lektion från grunden. En av lärarna erbjöd sig att undervisa lektionen medan de andra observerade – men de var inte där för att granska läraren. Deras fokus var helt på eleverna: Vad förstod de? Vad missuppfattade de?

Efter lektionen delade teamet sina observationer och reviderade lektionen tillsammans. Sedan undervisade de andra lärarna den förbättrade versionen till sina egna elever.

Det som gjorde processen så kraftfull var att lärarna själva identifierade vad som behövdes i lärandet – de var engagerade från början. Genom detta gemensamma arbete förändrades något. En lärare berättade för mig: "När jag först observerade vad andra lät sina elever göra tänkte jag: 'Mina barn kan inte göra det.' Men genom vårt gemensamma arbete insåg jag motsatsen." Hon fortsatte med att säga: "Jag känner mig mer säker på att bidra nu när vi tillsammans skapar lektioner."

Detta är kollektiv effektivitet i handling. Genom att gemensamt undersöka gick den här läraren från att tvivla till att få självförtroende – inte för att någon sa åt henne att tro på sina elever, utan för att hon upplevde framgång tillsammans med sina kollegor.

Manitoulin Island, Ontario, Kanada

På en gymnasieskola på Manitoulin Island i Ontario identifierade den engelska institutionens lärare – ledd av institutionschefen – att eleverna hade svårigheter med slutledningsförmågan. Lärarna var djupt engagerade i att ta itu med detta eftersom förmågan att kunna dra slutsatser är en färdighet som behövs livet igenom. Det skulle gynna eleverna att bli bättre på detta i såväl engelskan som inom alla andra ämnesområden.

Skolans elever bestod till 100 % av ursprungsbefolkning. Eleverna hade många utmaningar, däribland fattigdom. Lärare skulle ha kunnat se elevernas svårigheter som något som var bortom deras kontroll. I stället valde de att fokusera på vad de kunde påverka; sin egen undervisning.

Teamet använde metoder baserade på Dorothy Barnhouse och Vicki Vintons bok ”What Readers Really Do”. De implementerade strategier som att dela upp text i mindre avsnitt och frågade eleverna "Vad får dig att säga det?" efter att de svarat på frågor där de behövde läsa ”mellan raderna”. Allt eftersom eleverna samlat in mer information med hjälp av Know-Wonder-diagram, där de spaltar upp vad de redan känner till om ett ämne, vad de undrar över och vad lärt sig i slutet av sitt projekt, så kunde eleverna förfina sitt tänkande.

Det som förvånade lärarna var hur enkla dessa strategier var att implementera – och hur snabbt de såg resultat. Elever som de hade antagit "inte klarar det" räckte upp handen, drog insiktsfulla slutsatser och engagerade sig djupare än tidigare.

En lärare sa vid en avstämning efteråt: ​​"Jag skäms över att jag inte trodde att eleverna hade förmåga att dra insiktsfulla slutsatser – dessa strategier fungerar verkligen!"

När lärare arbetar tillsammans, provar nya metoder och ser sina elever lyckas, utmanar de sitt bristtänkande och ersätter det med en tro på vad som är möjligt.

Fjärrundervisning i Utah

En rektor på en skola i Utah, som bedrev fjärrundervisning, hade investerat i ny teknik. Det var en spegel placerad på elevernas datorkameror som gjorde det möjligt för lärarna att se vad eleverna gjorde även på tangentbordet och skrivbordet, och inte bara deras ansikten på skärmen. Många lärare var ovilliga att använda den. Förändring kan vara svårt och ny teknik kan kännas överväldigande.

I stället för att kräva efterlevnad eller skicka dem på utbildning så valde rektorn en annan strategi. Hon lät lärarna kamratobservera en förskollärare i hennes klassrum, som hon beskrev som ”fantastisk.”

Hon bad förskolläraren dela sina framgångskriterier och mål för lektionen med observatörerna innan observationen började. Under observationen bad hon lärarna att leta efter bevis på elevernas framgång. De skulle uppmärksamma vad som ledde fram till framgången och vad förskolläraren gjorde som möjliggjorde den.

Lärarna såg fem- och sexåringar framgångsrikt navigera den nya tekniken. Det implicita budskapet var tydligt: ​​om förskoleelever kan göra detta, kan även dina elever.

Efter observationen förändrades lärarnas attityder. Att se en kollega lyckas – någon precis som dem, i deras egen skola – fick tekniken att kännas uppnåelig snarare än skrämmande. Detta är kraften i ställföreträdande erfarenheter. Rektorn sa inte bara till lärarna att det skulle fungera; hon skapade förutsättningarna för att de skulle se det själva.