Krönika: Fred och diplomati börjar i skolbänken

LÄS ÄVEN: ”Mitt viktigaste jobb är att erövra världsfreden”

LÄS ÄVEN: Här skapar skolledarna sitt ”dreamteam”

Det pratas ofta om skolan som en förberedelse för livet. Som om åren i de slitna korridorerna bara vore en väntsal; en transportsträcka mot den ”riktiga” världen. Men sanningen är att livet pågår för fullt redan vid lunchbordet och i diskussionerna om vem som startade bråket på rasten.

Om vi menar allvar med att skolan ska rusta oss för framtiden, måste vi se att det viktigaste ämnet saknar nationellt prov. Det handlar om demokratiuppdraget – och i förlängningen om världsfreden.

För vad är egentligen fred? Det är inte bara frånvaron av bomber. Fred är en aktiv handling. Det är förmågan att leva sida vid sida med människor man inte har valt, utan att använda våld som lösning. I klassrummet tvingas vi in i grupparbeten med personer vi aldrig skulle fika med på fritiden. Att lära sig kompromissa om en PowerPoint-presentation är i själva verket en generalrepetition för internationell diplomati. Den som kan navigera i ett konfliktfyllt grupparbete bygger den muskel som krävs för att en dag sitta vid ett förhandlingsbord och välja dialog framför konfrontation.

”Demokratiskt träningsläger”

Skolan är vårt demokratiska träningsläger. Här lär vi oss källkritik – inte bara för betyget, utan för att bygga ett immunförsvar mot den desinformation som alltid varit krigens bränsle. En elev som genomskådar en vinklad sanning är en medborgare som är svår att manipulera till hat. Dessutom är skolan den enda platsen där ”den andre” blir en människa. Det är svårt att avhumanisera en folkgrupp när man delat suddgummi med någon som har sina rötter där. Empati är vårt främsta säkerhetspolitiska verktyg som ska vila på arbetet med skolans värdegrund.

Vi måste sluta se demokratiuppdraget som något "extra" som ska hinnas med mellan ekvationerna. Det är fundamentet. Varje gång en lärare hjälper två elever att förstå varandras perspektiv, utförs ett stycke fredsarbete.

”Skolan är livet i miniatyr”

Jag har ett mantra som är ett kännetecken för mitt ledarskap och det är att jag ofta påpekar att det som är viktigt säger man många gånger. Skolan är inte en förberedelse för livet – skolan är livet, i miniatyr. Det är här vi lägger grunden för den värld vi vill se. Jag tänker påverka framtiden, för jag tänker nämligen leva i den. Om vi lyckas med konsten att samarbeta i det lilla klassrummet, har vi lagt den enda grund som världsfreden faktiskt kan vila på.

I min rektorsroll på en skola med 50 olika språk hos eleverna har alltid mitt fokus varit att bygga, skapa goda relationer och att erövra världsfreden. Samhällets viktigaste arbete görs i skolan. Det är där vi utbildar våra elever till världsmedborgare för att de ska kunna och vilja göra skillnad för en bättre framtid.

Gabriella Ekström Filipsson rektor i 27 år, föreläsare, författare, ledamot i Skolforskningsnämnden, fackligt aktiv i 22 år för skolledare