Replik: Rektorer bör välkomna statlig styrning – även när den ”binder” oss

LÄS ÄVEN: Debatt: Skolan behöver återregleras – lärarnas arbetstid är bara början

LÄS ÄVEN: Oron efter utredning: Rektorernas arbetsbörda kan öka

LÄS ÄVEN: Kritik mot arbetstidsreformen: Hetsas fram

Larsson har rätt, den extrema målstyrningen har nått vägs ände. Men för att återregleringen ska lyckas måste vi som skolledare våga rannsaka vårt eget motstånd. Ofta handlar motviljan mot statlig reglering av arbetstid om en rädsla för att bli ”bakbunden”. Men vi måste ställa oss frågan: Varför skulle det vara negativt för oss att tjänstefördela färre grupper per lärare? Svaret är så klart enkelt, det är det inte. Tvärtom skapar det förutsättningar för den kvalitet vi alla eftersträvar. Den skolledare som ser effektivisering som sitt främsta uppdrag bör tänka några varv till.

Kvalitet framför kontroll

Vi måste våga tala om vad motståndet mot reglerad arbetstid egentligen grundar sig i. För många rektorer innebär det en förlust av kontroll över de interna kontrollinstanserna och möteskulturen. Skolor behöver möten, precis som alla organisationer. Men vi har under alltför lång tid låtit kvantitet gå före kvalitet.

När lärares undervisningstid regleras tvingas vi prioritera. Det innebär att vi exempelvis kan behöva rensa i möteskalendern och fokusera på det som faktiskt gör skillnad. Ta kompetensutvecklingen som exempel. I åratal har vi bedrivit billig och ofta verkningslös sådan. En statlig reglering bör sporra oss att i stället erbjuda kompetensutveckling som är vetenskapligt förankrad, användbar i klassrummet och som går bortom arbetslagets cirkelresonemang.

Reglera även innehållet

Men debatten får inte stanna vid ekonomi och administration. Samma destruktiva logik som präglat den målstyrda ekonomin återfinns i hur vi hanterar läroplaner och betygssättning. Det räcker inte att reglera lärares planeringstid om innehållet i det de ska planera är luddigt eller övermäktigt.

Vi behöver en starkare regelstyrning av vad och hur vi undervisar. En nationell likvärdighet kräver att läroplanerna och betygskriterierna blir mer konkreta och mindre öppna för godtyckliga tolkningar. Detta skulle minska den administrativa bördan och den stress som dagens luddiga målbeskrivningar skapar hos både lärare och rektorer.

Kraven på politikerna

En förutsättning för att denna återreglering ska fungera är också att de som skriver reglerna vet vad de gör. Vi kan inte acceptera en ordning där regelstyrningen blir en skrivbordsprodukt utan förankring i skolans vardag eller i konsoliderar vetenskap.

Vi som förbund bör kräva:

1. Kompetenta myndigheter: Myndigheter och politiker måste genuint förstå skolans utmaningar.
2. Kvalitativa regler: Det räcker inte med fler regler, vi behöver bra regler som faktiskt löser problem i stället för att skapa ny administration.
3. Långsiktighet: Skolan behöver stabilitet, inte politiska nycker som skiftar med varje mandatperiod.

Att staten tar ett fastare grepp om skolan är inte ett misstroende mot vår profession. Det är tvärtom det enda sättet att ge oss skolledare de verktyg vi behöver för att skapa en skola där både lärare och elever både kan lära och prestera. Låt oss sluta vara motsträviga och i stället leda vägen mot en mer reglerad, och mer professionell, skola.

Erik Håkansson, biträdande rektor, Danderyds gymnasium