Debatt: Vad är det egentligen vi styr skolan mot?

LÄS ÄVEN: Debatt: Vi behöver tydlighet i uppdraget kring nyanländas lärande

Vi styr mot kunskapsresultat – men vem ansvarar för att rätt problem utvärderas?

År 2015 pekade regeringen ut ett tydligt problem: nyanlända elevers låga gymnasiebehörighet. Det var ett konkret tröskelmått, behörig eller inte, med avgörande betydelse för vidare studier, arbete och etablering.

Detta motiverade omfattande statliga insatser. Omkring 155 skolhuvudmän deltog. Min egen organisation är en av dem.

Tio år senare borde svaret vara enkelt: Har fler elever nått gymnasiebehörighet?

Det är det inte.

Tre bilder – men inget svar

Efter dialog med Skolverket framträder tre olika bilder av samma satsning.

Regeringsuppdragen åren 2015, 2017 och 2019 har varit brett formulerade i fokus på kunskapsresultat och måluppfyllelse, inte uttryckligen gymnasiebehörighet.

Skolverket visar att behörigheten ökar, även för elever med utländsk bakgrund men konstaterar samtidigt att det inte går att avgöra om det beror på insatserna.

IFAU:s effektutvärdering analyserar i stället nationella provresultat, uttryckta i standardavvikelser och samhällsekonomiska effekter. Gymnasiebehörighet är inte huvudmått.

Tre perspektiv. Men inget tydligt svar på den ursprungliga frågan.

En styrkedja som inte håller ihop

Här uppstår problemet: Ingen aktör tar ansvar för att det problem som motiverade satsningen också är det som utvärderas.

Regeringen formulerar breda mål. Skolverket följer upp utveckling – utan att kunna koppla den till insatsen. IFAU analyserar effekter – men på andra mått.

Varje del är rimlig. Tillsammans blir de otillräckliga.

När effektkedjan bryts

Skolverket betonar ofta den så kallade effektkedjan: börja med vilken effekt som ska uppnås och bygg insatserna därifrån.

Men här uppstår ett brott i kedjan.

Om problemet var gymnasiebehörighet, borde det också vara det centrala effektmåttet. I stället följs behörigheten upp utan kausal koppling, medan effektutvärderingen mäter något annat.

Det gör det svårt att avgöra vad insatsen faktiskt har åstadkommit.

Från tröskel till genomsnitt

Ur forskningsperspektiv är valet av provresultat begripligt. Kontinuerliga mått lämpar sig bättre för statistisk analys än tröskelvärden.

Men det förändrar också problemet.

Det som handlade om att fler elever ska nå en avgörande gräns blir en fråga om genomsnittliga resultatförändringar som i nästa steg översätts till samhällsekonomiska beräkningar.

Det är inte fel. Men det är något annat än det som en gång motiverade satsningen.

En enkel fråga – fortfarande obesvarad

För oss som leder skolor är detta inte abstrakt. Vi arbetar med elever som antingen når gymnasiebehörighet eller inte.

När staten mobiliserar resurser i denna omfattning måste det vara möjligt att besvara en enkel fråga:

Har fler elever nått gymnasiebehörighet som en följd av insatsen?

I dag är svaret fortfarande oklart.

Vad är det egentligen vi styr mot?

Detta handlar inte om att ifrågasätta forskning eller utvecklingsarbete.

Det handlar om styrning och om hur politiska problem översätts till mätbara mål och vem som ansvarar för att den översättningen håller.

För om vi inte säkerställer att vi utvärderar det vi säger att vi vill förändra – vad är det då vi egentligen styr mot?

Thony Kankare, skolledare