Debatt om läsundervisning: ”Skolan måste få mandat och resurser”

LÄS ÄVEN: Tre rektorer: Så stöttar vi arbetet för ökad läsförmåga

Debatten och frågan om vad som behöver göras för att förbättra läsningen bland unga initierades av Prinsparets stiftelse på tisdagen i Almedalen med anledning av Karolinska institutets forskningsöversikt Dyslexi – Forskning och praxis i Sverige i en internationell kontext som tagits fram på uppdrag av stiftelsen. 

I rapporten konstateras att det finns tydlig forskning som visar vilka åtgärder som är effektiva insatser för att förebygga lässvårigheter och underlätta läsinlärning vid dyslexi. Men trots starkt forskningsstöd är tillgången på evidensbaserad läsundervisning bristfällig i svensk skola, konstaterar forskarna, vilket kan leda till att onödigt många barn och unga utvecklar läs-och skrivsvårigheter samt att barn med dyslexi inte får det stöd de behöver.

”Skolans professioner måste få mandat”

Debattörerna Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare, Gustav Blix, policyexpert kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv och Björn Kindenberg, kommunlektor och doktorand i språkdidaktik i Stockholms stad, hade olika infallsvinklar på problemet. Men de var eniga om att bland annat lärarutbildningarna måste stärkas kring läsinlärning och dyslexi.

– Att lära sig läsa är en rättighet som alla barn och elever har och då måste undervisningen utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Men då måste skolans professioner ha både mandat, resurser och kunskap i hur de ska möta den här problematiken som vi ser finns, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Gustav Blix hävdade att det finns många barn idag som får en dyslexidiagnos innan de fått en bra evidensbaserad undervisning för att det finns många lärare som inte fått lära sig det bästa sättet att lära barn att läsa. Han menade att saker sker i fel ordning vilket leder till att man försöker lappa och laga problem allt för sent i högstadiet.

– Det finns många lärare som gör rätt men också många som inte fått med sig rätt kunskap från lärarutbildningarna, säger han.

”Gigantiska forskningsluckor”

Gustav Blix sade sig vara bekymrad över att så stor andel barn och unga har problem med läsning och riskerar att slås ut och inte ta sig vidare till gymnasiets yrkesprogram vilket i sin tur påverkar hela samhällets kompetensförsörjning.

Björn Kindenberg höll med om att det var en rättighet att lära sig läsa och bli anställningsbar men att det finns ännu större risker än så om barn inte lär sig läsa.

– Då riskerar de att inte få kompetens och bildning för att kunna delta, förstå och bidra i samhället. Det är vad som står på spel om vi inte har medborgare som läser, säger han.

Han efterlyser betydligt mer forskning kring målgruppsanpassade metoder och modeller och att forskare undersöker de goda exemplen snarare än kvantitativ forskning på generella effekter.

– Det finns gigantiska forskningsluckor här, säger han.

”Behövs en bra och kvalitativ VFU”

Moderatorn ställde frågan: ”Vad betyder evidensbaserad forskning för skolledare som ska omsätta den här praktiken i klassrummet?”

Ann-Charlotte Gavelin Rydman konstaterade att skolledare har ansvar för att organisera verksamheten så barn och elever får vad de behöver.

– Då behöver vi titta på forskningen och vad de nya styrdokumenten säger och jobba med att implementera det och se hur vi ska göra det, säger hon.

Hon tycker också att det är positivt med de förtydligade examensmålen på lärarutbildningen.

– Man behöver också titta på att de som går på lärarutbildningen får en bra och kvalitativ VFU när de är ute och får möta dilemman som kan finns i ett klassrum. De studerande kan i praktiken se lärare som varierar sin undervisning och att vara tillsammans med en sådan lärare tror jag är jätteviktigt, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman och fortsätter:

– Våra barn och elever kanske också behöver rustas med lite mer tålamod. Det krävs tålamod och ansträngning också att lära sig läsa. Vi måste uppmuntra barnen att inte ge upp.