Skolledarens dikt: ”Ge oss tid att leda och mandat att besluta”

Framtiden kommer 07.43
och säger att bussen var sen.

Den har glömt sin dator,
sitt lösenord
och ibland varför den över huvud taget ska vara här.

Framtiden är elva
och rasande för att någon tittade fel.

Den är sexton och säger
det spelar ingen roll
på det särskilda sätt som betyder
att det gör det.

Framtiden har för övrigt
inte läst verksamhetsplanen.

Den känner inte till årshjulet
och visar begränsad respekt för budgetåret.

Ändå är det den vi ska leda.

Det låter pampigare på konferenser.

I verkligheten finns ett schema
som behöver tre rum fler
än huset råkar innehålla.

En lärare som behöver ett besked.
En annan som behöver få höra
att hon gjorde rätt.

En vårdnadshavare som vill ha svar före lunch.
En elev som behöver ett nej
som fortfarande betyder nej
även efter tredje samtalet.

Någon har sagt upp sig.
Någon annan har äntligen sökt jobbet.

Brandlarmet behöver provas.
Maten ska serveras.
Lagen ska följas.
Pengarna ska räcka.

Och mitt i allt detta
ska människor lära sig saker.

Det är lätt att tro
att skolledarskap handlar om att stå längst fram.

Ofta handlar det mer om att stå kvar.

När en lärare tvekar.
När ett barn misslyckas igen.
När en förälder är arg.
När ett beslut var rätt
men blev obekvämt.

Att leda en skola är märkligt på det sättet.

Man ansvarar för sådant
som går att mäta i procent,
kronor och meritvärden,

och samtidigt för sådant
som knappt låter sig skrivas in i Excel:

modet att försöka en gång till,
lugnet i ett klassrum,
en vuxen som orkar stanna,
känslan hos ett barn av
att någon fortfarande räknar med en.

Det senare får sällan en egen kolumn.

Men kanske är det där
framtiden faktiskt finns.

Inte långt borta.

Inte i nästa strategi,
nästa reform
eller nästa mandatperiod.

Den sitter redan i korridoren.

Den är för sen.
Den har kepsen på.
Den har glömt sin dator.

Och den ska vidare härifrån.

Den 3 september är Skolledarnas dag.

Hylla oss gärna.

Men ge oss framför allt
tid att leda,
mandat att besluta
och människor nog att göra jobbet tillsammans med.

För framtiden leder inte sig själv.

Och i morgon 07.43
står den här igen.

Anna Lena Oscarson, lokalordförande och skyddsombud i Heby kommun