Rektor Åsas metod höjer kompetensen för alla på skolan

LÄS ÄVEN: Guide: Här är rektorns skräddarsydda kompetensutveckling

LÄS ÄVEN: Klart: Regeringen klubbar nya professionsprogrammet

Åsa Sjöberg är rektor på Kungs­fiskareskolan F–6 och Vedby­skolan F–6 i Klippan i nordvästra Skåne. Utvecklingsarbete är hennes drivkraft och hon delar gärna med sig av sina erfarenheter av arbetet med kompetensutveckling från sina skolor. Hon har hållit i ledningsarbetet men har haft hjälp av sina biträdande rektorer och det centrala skolhälso­teamet i arbetet. Hon har informerat sin verksamhetschef för grundskolan, Mattias Adolfsson, men det har varit ett utvecklingsarbete som varit drivet nedifrån och upp.

– I mitt ledarskap är en viktig grundbult att behovet ska komma underifrån, och inte är något som jag som skolledare ”tycker” att vi borde göra, säger hon.

”Hade en hunger att få input”

Varje läsår genomför Åsa Sjöberg fyra avstämningar med sina lärare i samband med det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna. Då analyserar de tillsammans trygghets- och trivsel­enkäter, följer upp screeningar och elevernas måluppfyllelse.

– Jag har svårt att göra en sak på samma sätt två gånger och tänker att det alltid går att skruva på saker, säger hon.

I samband med analystillfällena läsåret 24-25 uttryckte lärarna ett behov av olika typer av kompetensutveckling. Det kunde handla om bättre kunskap om npf-diagnoser, att förändra lärmiljö och undervisning för att passa eleverna bättre och hur man kunde stödja elever med svårigheter att uttrycka sig i deras språkliga utveckling.

– Lärarna hade en hunger att få input och behövde stöttning i allt detta, säger hon.

Rektor Åsa Sjöberg jämför fort­bildning och kompetensutveckling för sin personal med prinsessan på ärtens madrasser. ”Utbildningen ska ligga kvar som olika lager på varandra och byggas på. För vi ser inte kompetensutvecklingen som något avbockat och avklarat, utan den följer oss i vårt arbete”, säger hon.

Fick med centrala elevhälsan

Det satte fart på Åsa Sjöbergs tankar kring hur hon som rektor kunde erbjuda en kompetensutveckling som var mer anpassad utifrån lärarnas behov i både skola och fritidshem. Arbetet växte fram under hela förra läsåret när hon såg lärarnas analyser och förde samtal med dem. Behoven kom också fram under elevhälsoteamets arbete.

– Förra våren började jag att utveckla detta och fick med mig den centrala elevhälsan i arbetet. De var jättepigga på att delta, men jag förankrade det självklart med deras chef, säger hon.

”Ville inte ha ett färdigt paket”

Åsa Sjöberg ville att kompetensutvecklingen skulle innehålla flera dimensioner. Hon och verksamhetsutvecklaren på den centrala elevhälsan sydde ihop ett paket som fortlöpte under hela läsåret.

– Det ger inget resultat att gå på en föreläsning som ger tillfällig inspiration utan uppföljning. Jag ville inte ha ett färdigt paket eller enskild metod, utan ge lärarna flera verktyg som öppnade deras tankar kring hur de kunde förändra sitt arbetssätt om de inte fick det utfall de önskade.

Det blev en serie föreläsningar som hölls av den centrala elevhälsans personal. Föreläsningarna kopplades till litteratur som Åsa Sjöberg hade valt ut med efterföljande lärgrupptillfällen, ledda av förstelärare.

– Jag delade in kapitel som lärarna skulle ha läst till de olika föreläsningarna så det inte skulle bli för betungande. Jag ville att litteraturen inte skulle vara alltför abstrakt utan lättillgänglig och möjlig att ta till sig in i klassrummen, säger Åsa Sjöberg.

”Ville ha in flera professioner”

Representanter från den centrala elevhälsan som logoped, psykolog, specialpedagog och verksamhetsutvecklare deltog i diskussionerna under lärgruppstillfällena.

– Jag ville ha in flera professioner i arbetet och blev glad att den centrala elevhälsan frikostigt bidrog med sin kompetens.

Även om hon har lagt ned ganska mycket tid på att få till kompetensutvecklingen har det samtidigt gett henne energi att få till något som lärarna själva efterfrågat.

Men för att utvecklingsarbetet inte ska bli för betungande, tror hon att det kan vara bra att bolla med en central representant som arbetar verksamhetsnära, exempelvis från elevhälsoteamet, om man inte har en utvecklingsledare i kommunen.

Föreläsningar och lärgruppstillfällen

Lärarna i fritidshem fick ett kortare utbildningspaket med ett par föreläsningar, observationer och mer begränsad litteratur­läsning utifrån att de inte har ferietjänst och utifrån deras behov. De undervisande lärarna i skolan hade under läsåret 25–26 fem föreläsningar på mellan två och fyra timmar. Inför föreläsningarna skulle lärarna ha läst aktuella kapitel i litteraturen och förberedelserna var inrymda i årsarbets­tiden. Föreläsningarna följdes av lärgrupps­tillfällen (läs mer här).

– Vid ena lärgruppstillfället diskuterades föreläsningen under en eftermiddagstimme och vid det andra pratade man om litteraturen. I varje grupp fanns personal som undervisar i olika stadier, säger Åsa Sjöberg.

För lärarna var det viktigt att de fick ett tydligt schema för läsårets kompetens­utveckling redan vid terminstarten på hösten.

För- och nackdelar med mindre huvudman

Åsa Sjöberg menar att även om det kan tyckas svårt för en mindre huvudman att erbjuda bra kompetensutveckling, så finns det även fördelar med korta beslutsvägar, tillgänglig personal och nära kontakt mellan verksamheterna.

Innan sommarledigheten utvärderade Åsa Sjöberg resultatet av utbildningsinsatserna utifrån enkäter och lärarnas analyser och man diskuterade vad de skulle ta med sig och bygga vidare på inför detta läsår.

En framträdande förändring är att personalens fokus har förflyttats från frågan om varför eleven inte lyckas utifrån sina individuella förutsättningar, till hur undervisningen och lärmiljön kan utvecklas.

– Detta har bidragit till ett mer relationellt, förebyggande och inkluderande arbetssätt, säger Åsa Sjöberg.

”Ett mer lösningsfokuserat förhållningssätt”

Utbildningen har också stärkt förståelsen för betydelsen av tydlig struktur, förutsägbarhet och ledarskap i undervisningen. Personalen beskriver en ökad medvetenhet kring vikten av att synliggöra mål, tydliggöra arbetsgångar, modellera arbetssätt och skapa rutiner som hjälper eleverna att förstå vad de ska lära sig, hur de ska gå till väga och vad som förväntas av dem.

Samtidigt har kunskapen om npf, exekutiva funktioner, självreglering, motivation och socialt samspel fördjupats.

– Pedagogerna beskriver att de i större utsträckning ser beteenden som uttryck för behov och färdigheter som behöver utvecklas, snarare än som bristande vilja eller motivation. Det har bidragit till ett mer lösningsfokuserat förhållningssätt där stödinsatser och anpassningar planeras utifrån bakomliggande orsaker, säger hon.

”Lärarna ska aldrig behöva känna sig ensamma”

Åsa Sjöberg ser att arbetet har bidragit till en ökad samsyn kring vad som kännetecknar en tillgänglig och framgångsrik undervisning, och stärkt personalen i att analysera och utveckla undervisningen.

– Vi är långt ifrån i mål och ska fortsätta fördjupa våra kunskaper för att öka elevernas måluppfyllelse och förbättra deras mående i skolan. Jag kommer fortsätta låta utvecklingsarbetet få ta plats och tid.

De fortsätter också med lärgrupperna. Under detta läsår bygger hon och personalen vidare på det som framkommit.

– Lärarna ska aldrig behöva känna sig ensamma och övergivna i detta arbete. Vi arbetar tillsammans och fördjupar kunskaperna utifrån vetenskap, litteratur och beprövad erfarenhet, säger hon.