Likvärdigheten är inte gratis

Likvärdighet kan förstås ses på flera olika sätt. Själv fyller jag gärna begreppet med formuleringar ur våra styrdokument. I skollagen står att: ”Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

I läroplanen finner vi: ”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.”

För mig innebär detta att skolledare måste organisera så att det ser olika ut kring barnen och eleverna. Men också att det ska vara ett tydligt mål att alla elever går i sin vanliga klass. Där ska vi anpassa undervisningen och försöka möta deras behov så långt det är möjligt. Men vi måste i vissa fall inse att en annan grupp, med andra förutsättningar och arbetssätt, erbjuder en bättre lärmiljö för just den eleven eller det barnet.

Jag tror att de allra flesta håller med om vad jag sagt hittills. Så långt har orden varit billiga. En annan sida av detta mynt är dock att likvärdighet kostar pengar och resurser. En särskild undervisningsgrupp är dyr i drift. Kanske behövs det en elevassistent för att en elev ska kunna få en bra undervisningssituation i sin klass. Elevgrupper kan behöva delas för att skapa studiero och kanske behövs det två lärare för att möta behoven. Barngrupper i förskolan kan behöva en resursperson för att undervisningen ska flyta. Det är extrainsatser som kostar.

Anpassningar och stöd behöver inte handla om personal. Det kan också röra sig om läromedel, digitala hjälpmedel eller lokaler. Inte heller detta är gratis.

Det kostar pengar om alla ska utvecklas så långt som möjligt, om alla som behöver ska få stöd, och om skilda förutsättningar ska utjämnas. Men om elever inte får stöd och inte når målen ökar risken för att de blir stående utanför vårt gemensamma samhälle och att de börjar leva efter andra regler och normer.

Nej, likvärdighet är inte gratis. Men ett så högt värde måste få kosta. Jag menar att det är ett grundfundament i ett demokratiskt samhälle att alla får en rättvis chans och att alla räknas. Särskilt i skolan.

I nästa års skolbudgetar måste detta få synas. Den huvudman som drar ned på resurserna påtar sig ett stort ansvar. För den som drar ned på skolan drar ned på likvärdigheten och därmed på demokratin.