I nöden prövas vännen

"Jag har aldrig jobbat så mycket i hela mitt liv!” Orden kommer från en rektor i förskolan som är en av dessa människor som tycks hinna med allt och ändå ha en stund över. När hen säger sig ha jobbat exceptionellt mycket under coronakrisen, då har arbetsbelastningen verkligen varit enorm.

Hen har inte varit ensam om sin upplevelse. Arbetsbelastningen har varit överväldigande för de flesta skolledare. Sjuka medarbetare, brist på vikarier, ständiga schema- och organisationsomläggningar, verksamhet som ska coronasäkras och oro för smitta. I förskolan har det dessutom förekommit fler konflikter än vanligt mellan personal och vårdnadshavare runt barn som varit sjuka och som då inte får vara i verksamheten.

I oros- och kristider krävs att chefen är extra empatisk och lyssnande eftersom medarbetare reagerar på olika sätt. Några sluter sig inom sig själva medan andra agerar utåt och kanske använder chefen som måltavla för sin egen frustration och oro. Samtidigt ökar också kraven på snabb arbetsledning och omprioriteringar. Det är lätt att inse att en arbetssituation som var tuff redan innan, nu riskerar att bli övermäktig. Då behöver många skolledare själva också stöd.

Och under coronakrisen har huvudmän överlag varit duktiga på att ge informativt stöd till sina skolledare. De har ganska snabbt kunnat tala om vad som gäller och hur olika direktiv från staten ska hanteras. Däremot är de ofta lite handfallna när det gäller socialt stöd. De har dålig beredskap för att ta hand om sina chefer och fråga hur de mår i dessa lägen. Många får inte ens ett lyssnande öra eller några inkännande ord. Just det som ofta gör att man orkar lite till när man är som tröttast.

Jag tycker ändå att det finns frågor som alla skolledares chefer och arbetsgivare bör ställa sig: Har de frågat hur deras skolledare mår just nu? Har de organiserat digitala nätverk där skolledare kan träffas, dela erfarenheter och prata av sig? Håller de koll på att cheferna inte jobbar mer än de orkar? Ger de avlastning om det efterfrågas? Är det okej för skolledare att visa sig svaga för chefen och i sin grupp?

Om din arbetsgivare kan svara ja på frågorna gör den sannolikt ett bra jobb i detta avseende. Om din arbetsgivare däremot måste svara nej, saknas det enligt min uppfattning något viktigt i organisationen.

”I nöden prövas vännen” heter det, och hur medkännande en organisation förmår vara mot sina chefer prövas aldrig så tydligt som under en kris. Och en organisation som är medkännande med sina chefer har goda förutsättningar att vara det för alla sina medarbetare. Det behövs nu.