Hoppa till huvudinnehåll

Så firar du jul i den mångkulturella skolan

Religion eller tradition – i december sätts skolledarna på prov. Foto: Adobe Stock

Forskning När julen närmar sig kommer debatten om hur de religiösa högtiderna ska uppmärksammas som ett julkort på posten. Fira eller skippa alla högtider i skolan – hur ska rektorerna tänka?

Anna Wahlgren

redaktionen@skolledaren.se

Publicerad: 2023-12-10 00:00 Uppdaterad: 2023-12-22 15:30

Vissa skolor satsar lite halvhjärtat på adventssånger som inte har någon tydlig religiös inriktning, andra har valt att tömma lucia och jul på allt vad religiöst innehåll heter.

Mariehemsskolan i Umeå uppmärksammades för några år sedan för att man drog i gång ett luciafirande helt utan kopplingar till religionen – och det skapade genast debatt.

Till exempel skrev Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, på dåvarande Twitter: ”Blir intressant att se hur man klarar av att fira ett katolskt helgon utan ’koppling till någon särskild religiös tro’. Låter dessutom som ett enormt projekt att avkristna sånger som Stilla natt, heliga natt, Sankta Lucia, Vi tänder ett ljus i advent ...”

Hur ska rektor tänka?

Nu närmar sig återigen julhögtiderna, och sannolikt debatterna, inte minst på sociala medier. Ska skolavslutningar få hållas i kyrkan eller inte? Och ska barnen få sjunga psalmer? Hur ska man egentligen tänka som rektor?

Jenny Berglund, professor i religions­didaktik vid Stockholms universitet, menar att det kan vara intressant med en internationell jämförelse. Hon har intervjuat rektorer i London som har lång erfarenhet av att hantera elever med olika religiös bakgrund. 

Jenny Berglund.

– I Sverige tänker vi ju gärna att det vi gör är det normala, men faktum är att vi ofta är väldigt aparta. Den svenska modellen med religionskunskap som obligatoriskt icke-konfessionellt ämne är ovanlig ur ett globalt perspektiv. I många länder lär sig eleverna om sin egen religiösa tradition i stället.

Mångfalden ska synas

De Londonskolor som ingick i Jenny Berglunds forskningsprojekt hade liknande religionsundervisning som i Sverige, däremot hanterades högtiderna på ett annat sätt. Rektorernas strategi var snarare att arbeta för en inkluderande miljö där mångfalden ska synas – också i högtiderna.

– De brittiska rektorerna hade inte alls samma ängslighet runt religion. I Storbritannien – i alla fall i London, där jag gjorde mina intervjuer – ansåg rektorerna att det är självklart att uppmärksamma alla religiösa högtider och att inte bara fokusera på de kristna. 

Jenny Berglund minns särskilt en skola i östra London där majoriteten av eleverna var muslimer, men där det också fanns en stor grupp sikher och hinduer, samt ett antal kristna. I samband med att hon skulle intervjua rektorn noterade hon en lapp på skolans anslagstavla som påminde om att eleverna skulle ses i kyrkan för att sjunga julsånger senare på kvällen. Som den svensk Jenny Berglund är var hennes spontana tanke: ”Va? Ska alla elever vara med på det?”

– Att jag tänkte så säger väl något om både mig och det faktum att jag är svensk. Jag frågade rektorn om det stämde – ska alla elever ses i kyrkan?

”Självklart. Varför skulle de inte göra det? Det är klart att vi firar jul, på samma sätt som det är lika självklart att vi firar muslimsk eid, judisk shavuot och hinduisk holi”, löd rektorns svar. Visst fanns det föräldrar som hade synpunkter på detta, men: ”De vill ju inte att barnen ska bli socialt exkluderade. Det här är något som alla barn gör, och om man avstår så hamnar ju barnet utanför gruppen. Och det vill ingen förälder”, berättade samma rektor.

I stället för att dra ner på firandet så drar man upp. De brittiska rektorerna menar att man måste ha roligt i skolan, och att fira är ju kul.

Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik

– Föreställ dig en svensk skolledare som sa så, det skulle nog inte fungera. Men på de skolor jag undersökte i Storbritannien var inställningen en helt annan, nämligen att högtiderna är allas högtider – oavsett religion. I stället för att dra ner på firandet så drar man upp. De brittiska rektorerna menar att man måste ha roligt i skolan, och att fira är ju kul. Dessutom innebär firandet att barnen lär sig om religioner på ett naturligt sätt.

Religion eller tradition

Om man vill ha stöd för att det kanske inte är så farligt att fira högtider från olika religioner så kan man alltid kika på statistiken, påpekar Jenny Berglund. Bland dem som har en muslimsk familjebakgrund i Sverige firar 85 procent jul, men bara 35 procent av dem firar eid.

– De svenska muslimerna är väldigt sekulariserade, men de syns sällan i media. Tio procent av Sveriges befolkning har en muslimsk familjebakgrund, alltså ungefär en miljon, men bara 150 000 av dem är medlemmar i en muslimsk organisation.

Att skolan är påverkad av vår protestantiska historia är vare sig konstigt eller behöver vara problematiskt, menar Jenny Berglund. Men vi ska vara medvetna om att de kristna högtiderna inte alltid förmedlas som religiösa, utan som svenska traditioner, medan till exempel eid ses som väldigt religiöst och muslimskt.

– Vi betraktar gärna den svenska skolan som sekulär och ser inte att den protestantiska kristendomen är väldigt privilegierad. Den svenska skolan är marinerad i luthersk protestantism, det räcker med att titta på när eleverna är lediga. I stället för att försöka skölja bort det protestantiska tycker jag att det är ärligare att erkänna det och sedan lägga till firanden från andra religiösa traditioner, säger Jenny Berglund, som har uppmärksammat det här i artikeln ”Swedish religion education in Public Schools – Objective and Neutral or a Marination into Lutheran Protestantism?”.

Osäkra på vad som är tillåtet

Det finns en stor okunskap om religion men också en osäkerhet bland rektorer om vad som är tillåtet att ta upp, menar också Tünde Puskas, professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hon har intervjuat förskolerektorer om hur de hanterar traditioner och högtider, bland annat i artikeln ”Everyday nationalism in Swedish preschools: something old, something new and something borrowed”.

Tünde Puskas.

– Osäkerheten hänger delvis ihop med att förskolan inte får någon vägledning från läroplanen, där står ju inget om religion. De vet bara att förskolan och skolan ska vara icke-konfessionell och att det inte får förekomma religiösa inslag, men därutöver famlar de lite i blindo. Och om man är osäker kan det vara lättare att strunta i allt som har med religiösa högtider att göra, det här med gud är ändå så känsligt.

Samtidigt fokuserar resten av samhället på högtiderna. Julen är ju i fokus under en månads tid, och då tjänar förskolan och skolan på att förklara varför vi firar jul, påpekar Tünde Puskas. De rektorer som hon pratade med upplevde heller inget motstånd från föräldrarna med annan religiös bakgrund. Tvärtom var de ofta positiva till att deras barn skulle lära sig mer om svenska traditioner.

Förändras i takt med tiden

Tünde Puskas forskning pekar i samma riktning som de brittiska skolledarna. Att det inte handlar inte om att ta bort eller ersätta – utan om att lägga till. De gamla traditionerna kan finnas kvar trots att man lägger till nytt. Att samhället, inklusive såväl skolan som traditioner, förändras i takt med tiden är helt naturligt. 

– En av våra slutsatser i studien var att man inte blir religiös bara för att man hör en religiös berättelse.

Inga fler att hämta