Rektorns metod för elevhälsan får hela gruppen att må bra

Text: Marit G Engstedt

Maria Kempe Olsson har ett extra stort intresse för elevhälsa. Det började redan när hon som nyutexaminerad lärare fick en tjänst på en anpassad grundskola.

– Jag var väldigt ung och det blev lite av en kalldusch, men jag lärde mig verkligen mycket om de elever som hade det tuffast och även vad som var bra på den skolan, berättar hon. 

Senare utbildade hon sig till special­pedagog, blev så småningom tillförordnad rektor och fick därefter sin första rektorstjänst 2011 på Bergsjöskolan i Göteborg. Där träffade hon två specialpedagoger, Anna Bengtsson och Ida Necovski. De fann varandra i det gemensamma intresset för elevhälsa och tillsammans med lärare och elevhälsan på skolan skapade de modellen EHM. Det är ett verktyg för att arbeta systematiskt med elevhälsa.

Anna Bengtsson, biträdande rektor, har utvecklat EHM ihop med bland andra Maria Kempe Olsson. Foto: Mathias Bergeld

Kräver struktur

Maria Kempe Olsson berättar att EHM är en förkortning för Elevhälsomöte vilket är ett steg ifrån det traditionella sättet att arbeta med elevhälsa, genom EHT – Elevhälsoteam. 

– Tidigare fanns ett stort glapp mellan elev­hälsoteamet och lärarna. Lärare lämnade över ärenden till elevhälsan som arbetade vidare med dem. Sedan var man inte alltid överens om vilka insatser som var de bästa. Det blev ibland en kamp, säger Maria Kempe Olsson och fortsätter:

– Med EHM sitter alla med på regelbundna möten och det främjar samarbete.

Systematik och struktur är viktigt för att EHM ska fungera. Med återkommande intervall, till exempel sex veckor, har man gemensamma möten med en fast form inom ett arbetslag. De som är närvarande är lärare, elevhälsans professioner med rektor, samt eventuellt andra yrkesgrupper som arbetar nära eleverna, till exempel elev­assistenter.

Man börjar mötet med att utgå från nuläget där alla får beskriva situationen med gruppen eller olika individer. Man tar sig tid att reflektera och analysera och sedan väljer man att fördjupa sig i en elev eller i ett dilemma i gruppen. Därefter görs en planering för hur man ska gå vidare och sedan avslutas mötet. En person är sekreterare, oftast någon från elev­hälsan, och antecknar i en tankekarta som är synlig för alla.

”Hjälper oss att arbeta på gruppnivå”

Fördelarna med att inkludera fler i elevhälsoarbetet är många, enligt Maria Kempe Olsson. 

– I stället för att hantera varje elev som ett individärende hjälper modellen att förflytta oss till att arbeta mer på gruppnivå. Vi utvecklar en kollektiv kompetens som gör att vi kan möta fler elever och deras behov. Modellen innebär också ett gemensamt ansvarstagande när vi tillsammans genomför det vi planerat. 

Det finns studier som visar att arbetsmiljön för den enskilda läraren också förbättras. De säger sig känna mindre stress tack vare regelbundenheten. Utmaningarna kan fortfarande vara desamma men man känner sig inte ensam med ansvaret.

Maria Kempe Olssons roll som rektor är att vara den som organiserar, ger tid och plats för dessa möten. Att organisera för samverkan och gemensamt lärande är en viktig uppgift för en rektor, enligt henne.

– EHM är navet i vår organisation och jag som rektor får en väldigt bra överblick över hur arbetet pågår i varje arbetslag, under de här strukturerade formerna var sjätte vecka. Jag får en tydlig bild av vilka gemensamma dilemman vi har på skolan, men också det som fungerar bra. Om flera arbetslag lyfter en fråga kan jag plocka upp den och arbeta med den på skolnivå. För mig blir det ett sätt att få syn på verksamheten och kunna se mönster och skillnader.