Rektor Nina: Mina elever utnyttjas av kriminella

LÄS ÄVEN: Experternas svar på rektor Ninas dilemma

LÄS ÄVEN: Hotfulla vuxna kom till skolan – så agerade rektor Mikael

LÄS ÄVEN: Rektorn: Jag riskerar att förlora duktiga medarbetare

”Problemen med en del av mina elever, som har en intellektuell funktionsnedsättning, är att de luras in i brottslighet. Det har ökat under de senaste åren på vår anpassade gymnasieskola. Just nu har jag tre elever på skolan som är dömda till frivård. Och skyddsnätet runt dem är för svagt så problemen hamnar ofta hos mig eftersom de inte vet vart de annars ska vända sig för att få hjälp.

En del elever bor i familjer som inte alltid fungerar. Andra elever bor i familjehem eller hem för vård och boende, så kallat HVB-hem, där de får för lite stöd. En del familjehem ger upp när problemen hopar sig och socialen börjar ifrågasätta deras kompetens. Då ska ungdomarna placeras någon annanstans och barnen står utan trygghet. En elev, som hade stora problem innan han kom till oss, fick återigen flytta och sluta hos oss när hans HVB-hem lades ned på grund av kriminella i personalen.

Hans socialsekreterare grät i telefon när hon pratade med mig eftersom det var första gången det hade fungerat för honom i skolan och gick bra för honom.”

Kommunen ifrågasätter personaltätheten

”Fler av våra elever behöver en god man och mer stöd enligt Lagen om särskilt stöd, LSS. Men det tar tid att få stöd och kostar pengar samtidigt som det saknas bryggor och kontaktytor mellan oss och andra insatser. Och under tiden hamnar ungdomarna i fler problem. Jag upplever att socialen inte alltid förstår våra elevers svårigheter. Eleverna själva vet varken var de ska söka hjälp eller vilken hjälp de ska be om. De klarar inte att föra sin talan mellan alla olika instanser. Det skulle behövas en samordnare som byggde upp samarbets­ytor för att eleverna inte ska hamna mellan stolarna. Men eftersom det inte fungerar så kommer många elever i stället till mig för hjälp när det strular. Jag försöker hjälpa eleverna så långt det är möjligt men jag är hårt trängd av kommunens ekonomi. Jag försöker ha så personaltätt som möjligt men kommunen ifrågasätter ofta varför.”

Elev lurades att delta i ett rån

”Jag ska berätta om ett exempel. En av våra elever blev lurad av några elever från de vanliga gymnasieprogrammen som studerar vägg i vägg med vår skola att delta i ett rån. Det var under ett lov och eleven blev medbjuden till en större stad i södra Sverige. Hon förstod inte syftet med resan utan var glad att få följa med. Eleverna sa åt henne att sätta sig tätt intill en främmande tjej. De andra omringade samtidigt tjejen och rånade henne med kniv på en dyr jacka. Ett vittne larmade polisen och eleverna som hade rånat förstod att de blivit ertappade och sprang i väg, men min elev som inte hittade i staden satt kvar och blev tagen av polis. Hon satt i häkte misstänkt för grovt rån i två och en halv dag och var jätterädd. Det blev senare rättegång och hon dömdes till frivård för försök till grovt rån. De andra eleverna greps efter att hon pekat ut dem. Eleven hade en familj som tog hand om henne efteråt men många av mina elever har ju inte det utan hamnar i situationer som de inte klarar ut själva. De kan ha en intellektuell funktionsnedsättning kombinerad med adhd eller autism. De har inte ett konsekvenstänk och får inte alltid hjälp med ansvarstagandet.”

Svår balansgång

”Förutom att vi har elever på de vanliga gymnasieprogrammen som drar med och utnyttjar våra elever för sina syften på grund av deras funktionsnedsättning så har vi även gängkriminella som fiskar runt våra elever för att använda dem som hantlangare. Det finns elever som lockas av att åka i de gängkriminellas fina bilar och tar på sig uppdrag utan att förstå vad det innebär. Vi har elever som haft vapengömmor hemma och sedan inte vetat hur de ska klara sig ur det.

Jag har en mamma som är så rädd att hennes son ska bli skjuten men han bara föser undan henne och går ut. 

På vår anpassade gymnasieskola är det ett dilemma när vi har elever som hamnat i kriminalitet och i samma miljö har elever som behöver hålla sina föräldrar i handen när de ska gå till skolan. Det blir lite svårt att balansera mellan de ytterligheterna samtidigt som alla våra elever behöver mycket stöd i skolan på grund av sina psykiska funktionsnedsättningar. Men hur ska jag som rektor kunna lösa allt detta?”

Berättat för: Lenita Jällhage. Rektor Nina heter egentligen något annat.