Ledare: Rektorernas stress måste tas på allvar

Denna ledare publicerades i Skolledaren nr 7 2025. 

Man kan säga mycket om skolledaryrket men sällan att yrkesvardagen är händelsefattig. Känslan av att man i slutet av arbetsdagen knappt har hunnit börja med det man föresatt sig, men ändå uträttat otroligt mycket, kan vi nog alla dela. Det är en del av charmen med yrket, men kan också vara rätt slitsamt om det blir för mycket av varan.

Nyligen presenterades resultaten från OECD:s undersökning Talis där man ställt frågor till rektorer och lärare om hur de har det på jobbet. Det var glädjande att läsa att så många trivs så bra med sina yrkesval. Vi som är chefer för dessa verksamheter visste ju redan att de återkommande skandal­rubrikerna i media inte är representativa, men det är ändå skönt att det normala lyfts fram. Samtidigt framkom orossignaler gällande upplevd stress, inte minst bland rektorer, som behöver tas på allvar. Undersökningen visar också att det är fortsatt alldeles för hög omsättning på chefsposterna inom skolan i Sverige jämfört med andra länder. Rapporten visar att svenska rektorer både känner och tar ett jämförelsevis större ansvar för att alla elever ska lyckas och trivas i skolan. Det finns mycket positivt med det men det ställer också krav på tillräckliga resurser för uppgiften och att förväntningarna är rimliga. Annars riskerar det att leda till att rektor väljer att söka sig någon annanstans.

”Oklara organisationer är svåra att hantera i längden”

Tobias Richard, forskare från Umeå universitet, visar i sin avhandling att alltför höga emotionella krav från lärare, elever och vårdnadshavare är ett av de vanligaste skälen till att rektorer vill lämna sina uppdrag. Högt tempo eller svåra arbetsuppgifter är inget som skrämmer bort skolledare, men oklara organisationer där man aldrig riktigt vet när man gjort rätt eller tillräckligt är betydligt svårare att hantera i längden.

Jag tror att vi är något viktigt på spåret här. Det finns säkert skäl bakom varje enskilt fall där lärare, elever, vårdnadshavare, eller för den delen politiker, vänder sig till rektor med önskemål, förväntningar eller krav. Men sammantaget kan det bli för mycket och det riskerar också drabba verksamheterna negativt. Det här är en fråga som vi behöver prata mer om för att bryta trenden med de återkommande rektorsbytena.

”Låt mig få slå ett slag för tillit och tydlighet”

Vid extraordinära händelser, varav några skildras på annan plats i senaste numret av Skolledaren, ställs allt på sin spets. Tack och lov hör det inte till skolvardagen, men tillräckligt många av er har varit med om känslan av att plötsligt befinna sig mitt i en fullskalig storm. Som ledare för en verksamhet som berör så många som förskolan och skolan gör, behöver man tyvärr vara förberedd på att det kan hända och ta sig igenom det. Men det är inte alla medlemmar som har goda erfarenheter av processen. 

Även här gäller att man blir bättre på det man tränat på, så huvudmannen har ett ansvar att ta. Inte minst behöver det stora emotionella efterarbetet tas med i planeringen. Även rektor behöver få hjälp och stöd att bearbeta sina upplevelser. I den bästa av världar kan en akut kris förstärka känslor av samhörighet inom ett team. Går det sämre kan det sluta i en utpekning av syndabockar. Det senare scenariot slutar inte sällan med att någon, ofta rektor, behöver byta arbetsplats.

Så låt mig få slå ett slag för tillit och tydlighet som grund för styrningen av skolan. Det leder till att rektorer stannar längre på sina uppdrag, även när det blåser. Och att Sverige kan sluta sticka ut negativt i nästa Talis.