De forskar om rektorers känslomässiga arbete

LÄS ÄVEN: Deras forskning ska göra rektorskapet mer hållbart

LÄS ÄVEN: Ny forskning: Därför lämnar skolledare yrket

En majoritet av landets rektorer lämnar yrket inom fem år. Lill Langelotz, docent i pedagogiskt arbete, och ansvarig för det nystartade projektet, menar att det måste ske en förändring i rektorernas arbetssituation för att få fler att stanna.

– Rektorer är klämda mellan olika krav från staten i form av lagkrav, föräldrar, elever, lärare, kommunala budgetar, chefer och så vidare. Många verkar hantera svårigheterna genom att sluta, säger Lill Langelotz.

Tidigare studier om rektorers arbetssituation har mest handlat om organisation och styrning och inte om emotionsarbetet – det vill säga förmågan att hantera sina egna och andras känslor. Den här fyraåriga studien, finansierad av Vetenskapsrådet, kompletterar på så vis tidigare forskning.

Flygvärdinnor som ler mot alla

Begreppet emotionsarbete kommer från engelskan, emotional labour, och myntades av sociologen Arlie Russell Hochschild i början av 1980-talet. Hon studerade bland annat flygvärdinnor och hur de i sitt yrke behövde visa upp känslor de inte känner, som att le och vara trevlig mot alla oavsett vad som hände. På motsvarande sätt förväntas en rektor att behålla lugnet, även under extrem press.

Lill Langelotz beskriver ett yrke som förändrats de senaste decennierna. Från att ha varit ett manligt dominerat yrke med akademisk tyngdpunkt är det i dag ett kvinnodominerat yrke som mer handlar om att verkställa demokratiskt fattade beslut.

– Förväntningarna utifrån har förändrats samtidigt som samhället har förändrats. Den känslomässiga arbetsbördan tror vi har ökat, inte minst för rektorer som jobbar i utsatta områden. Vi är nyfikna på hur emotionsarbetet ser ut och hur rektorer hanterar det i sin vardag.

Pilotstudie

Forskningsprojektet har föregåtts av en pilotstudie där rektorer på några skolor i strukturellt missgynnade områden runtom i Sverige varit med. Den kommande studien kommer att bli mycket bredare, men några av resultaten från piloten kan vara värda att nämna, även om underlaget är begränsat.

Ett är frånvaron av krishantering i samband med svåra situationer. Som rektor förväntades man lugna vårdnadshavare och medarbetare och hantera sina egna känslor samtidigt, men fick sällan stöd i att hantera känslorna efteråt.

Ett annat resultat från pilotstudien är att det ofta är händelser utanför skolan som får betydelse för rektorernas emotionella arbete i skolan.

– Det kan handla om till exempel trångboddhet, våld i eller utanför hemmet eller utvisningar, situationer som påverkar både lärare och elever och där rektors emotionsarbete kan vara avgörande, säger Lill Langelotz.

Få fler att stanna i rektorsyrket

I det kommande projektet hoppas Lill Langelotz och hennes forskarkolleger, Åsa Hirsh från Göteborgs universitet och Anette Forssten Seiser från Karlstada universitet, att de kan utveckla kunskap som kan förändra rektorsarbetet på ett sätt som gör att fler stannar i yrket. Först kommer de att göra en kartläggning av hur yrkesverksamma rektorer hanterar sitt emotionsarbete och på så vis få en bild av hur de som stannar kvar i yrket gör.

– Ju mer vi vet, desto mer kan vi ändra på förutsättningarna. Vi hoppas att forskningen i nästa steg kan leda till konkreta förändringar, som policier runt uppdraget eller inslag i rektorsutbildningen, säger Lill Langelotz.

Forskningsprojektet ska pågå under fyra år och består av tre delar:

• Enkätundersökning på webben som samlar in rektorers vittnesmål om kritiska händelser.
• Observationer och intervjuer med rektorer och lärare på fyra olika grundskolor.
• Workshops med representanter för skolmyndigheter, skolhuvudmän och Sveriges Skolledare.