Krönika: Är du på väg någonstans?

LÄS ÄVEN: Krönika: ”Lärande är ingen svartvit fråga”

LÄS ÄVEN: Krönika: Därför är det viktigt att vara kollega – även som chef

LÄS ÄVEN: Krönika: ”Skolledare, våga släppa kontrollen”

LÄS ÄVEN: Krönika: ”Det är dags att vi börjar ta hand om oss själva”

Sommaren är snart slut och nu måste något hända. Ja, så verkar vi tänka eftersom årstiden följs av allmänt ökade byten av bostad, partner och jobb. Står du bland flyttkartonger, kysser nya läppar eller är redo att leda en annan skola? 

Statistiken visar att svenskar byter jobb allt oftare och stannar i genomsnitt fem år på samma ställe. Siffror har visat att vi rektorer stannar i snitt tre år. Skolledaren lyfte i våras två stora anledningar som forskningen funnit till att rektorer byter jobb: den ena är den emotionella tyngd rollen innebär. Den andra är mängden arbetsuppgifter.

Problemet är att om förutsättningarna liknar varandra på många skolor, är risken stor att du snart byter igen. Du har bytt, men ingenting har förändrats, vilket väl var det som hela bytet gick ut på. Det verkar behövas en förändring på strukturell nivå, som får tyngden på rektorers axlar att lätta. Själv gör jag mitt femte år som rektor och har varit kvar på samma skola. Jag har alltid haft bra förutsättningar för mitt arbete och det har definitivt varit en stor anledning till min vilja att stanna.

”Har du en kollega som går på repeat?”

Förutom förutsättningarna kanske även tidsandan påverkar oss. Det är en rättighet, närmast en skyldighet, att allt vi har och gör ska börja på ”dröm” – fyll på med bostad, partner och jobb. I dagens höga bytestakt vore det dumt att stanna kvar om det inte är vad man hade hoppats på.

Det kan ju vara rätt tänkt. Känslan av nyhetens behag kan också vara stark. Men problem uppstår om vi tror att det bara går att byta till sig det drömmiga, inte att förändringen kan ske där vi redan är. Eller ännu värre, att förändringen behöver börja med oss själva.

Jag kan ibland förundras över hur lite jag själv verkar förändras. Lika mycket badkruka varje sommar och vissa käpphästar på mötena. Har du någon kollega som går på repeat? Eller kom du på dig själv med att mitt i en mening tänka: ”sa inte jag samma sak vid uppstarten av förra läsåret också…”. De gånger jag väl lyckas doppa mig i det 20-gradiga vattnet (utan att låta), eller leda mot nya mål, växer jag lite. 

”Ta allt ditt mandat och all hjälp du kan få”

Men så kommer andra plötsliga förändringar, som är till det sämre (!). Jag är lite tröttare och mindre stresstålig, vilket kanske mina två barn under två år bidrar till. Helst ska man alltså inte bara förändras, utan förbättras. Det är väl kärnan också i rektorsuppdraget, att leda skolan mot det bättre. Det som kräver att vi stannar, även de dagar vi inte vill det.

Vägen till förbättring är krokig. Den sluttar uppåt och ibland kommer man fram utan att riktigt veta hur det gick till. Ofta går man vilse. Så går du så här efter sommaren och nynnar ”Should I stay or should I go?” Tänk då på att rektorer verkligen har kraft att göra skillnad. Du kan förändra det som sitter i vägarna. Riv dem annars. Ta allt ditt mandat och all hjälp du kan få till att förbättra dina förutsättningar och din skola. Är det därefter ändå inte bra nog? Vet då ditt värde, dina behov och hitta rätt plats för dig.

David Haas, rektor Komvux Rinkeby, Stockholm

LÄS ÄVEN: Skolledarens tema om rektorsomsättning