Ledare: Det är dags att regeringen levererar ett historiskt ansvar

LÄS ÄVEN: Budgetsatsningen på undervisningstid väcker frågetecken

LÄS ÄVEN: Miljarder utlovas till skolan: ”Oklart hur skolledare ska kunna genomföra förslagen”

Regeringen beskriver budgeten för 2026 som en historisk satsning på skolan. Men av de nya 1,5 miljarderna går hela 1 miljard till sänkt maxtaxa i förskola och fritids. Det är pengar som aldrig kommer skolan eller förskolan till del. För skolsystemet återstår kortsiktigare tillskott så som en tillfällig förstärkning av kunskapsbidraget samt riktade satsningar på bland annat mobilförbud, säkerhetsarbete i skolan och krattning för nya läroplaner.

Viktiga och bra insatser, men inte tillräckligt.

För kortsiktiga reformer och sänkt maxtaxa kommer inte förändra det rådande läget – att befolkningens storlek och sammansättning direkt påverkar både skatteunderlag och behovet av välfärdstjänster i kommunerna.

Efter en period av stark befolkningstillväxt under 2000–2010-talet har nu utvecklingen vänt. 2023 växte befolkningen med endast 0,3 procent, vilket är den lägsta siffran på två decennier. Antalet födda barn var det lägsta sedan 2001, och samtidigt minskade invandringen.

”Konsekvenserna är dramatiska”

Konsekvenserna för skolan är dramatiska. SCB förutser att antalet 6–15-åringar minskar med drygt 200 000 fram till 2038. Det motsvarar cirka 800 skolors elever. Redan i dag diskuterar eller planerar fyra av tio kommuner att lägga ned eller slå ihop grundskolor.

Där skolan och förskolans portar stängs följer föräldradrev, oro och en hård press på skolledare, som ofta blir de som får ta smällen. De förväntas hantera svåra samtal med medarbetare, omställningar och personalneddragningar, samtidigt som de redan bär på ett ohållbart ansvar med många medarbetare per skolledare, mycket övertid och en alarmerande hög omsättning.

Skillnaden mellan kommunala och fristående huvudmän förvärrar läget. Forskning visar att kommunala skolor anpassar sig efter demografiska svängningar medan fristående inte gör det i samma utsträckning. Ändå måste kommunerna fortsätta kompensera fristående skolor på lika villkor. Förslaget om ett skolpliktsavdrag på sex procent bereds fortfarande i regeringskansliet. Under tiden fortsätter kommunerna bära den tyngsta bördan.

”Borde se möjligheterna med rådande läge”

Här borde staten kliva fram. Regeringen beskriver demografiutmaningarna i den nya budgeten, men presenterar inga nya åtgärder. Huvudlösningen är tillfälliga förstärkningar genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Men det räcker inte när de demografiska förändringarna pressar skolor att stänga, personal att omplaceras och rektorer att hantera orimliga arbetsbördor.

Regeringen borde se möjligheterna med det rådande läget. Mindre barngrupper, högre lärartäthet och rimligare ansvarsområden för rektorer skulle kunna höja kvaliteten. Likaså särskilda satsningar på kommunala skolor som har utbudsansvaret. Men då krävs investeringar. Stödet behöver vara långsiktigt och riktat till verksamheterna, inte gå till skattereduktioner eller tillfälliga anslag som försvinner nästa år.

Att kalla en satsning för historisk räcker inte. Dags för regeringen att leverera ett historiskt ansvar.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare