Så säger yrkesetiken om krisledning

LÄS ÄVEN: Etiska dilemmat: Hur gör jag när jag ställs inför två kolliderande lagar?

LÄS ÄVEN: Så kan du ta hjälp av yrkesetiska rådet

I Sveriges Skolledares yrkesetiska riktlinjer framhålls att skol­ledare ska sätta barns och elevers bästa i främsta rummet, utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet samt verka utifrån det uppdrag som följer av demokratiskt fattade beslut. Just dessa principer blir särskilt viktiga när skolan drabbas av en allvarlig kris. 

Alla arbetsplatser ska ha beredskap för att kunna ge både fysisk och psykisk första hjälp. Arbetsgivaren ansvarar för att det finns ett fungerande psykiskt och socialt omhändertagande, och vid större olyckor eller andra allvarliga händelser ska kommunens resurser för krisstöd aktiveras för att möta de behov som uppstår hos de drabbade.

”Ansvaret är inte alltid att stå längst fram”

Vid extrema händelser i skola eller förskola behöver det psykologiska krisarbetet ledas av externa aktörer med särskild kompetens. Det kan handla om POSOM, central elevhälsa eller företagshälsovård. Skälet är enkelt: skolans egen personal är ofta själv drabbad av det som inträffat. Den som befinner sig i sorg, chock eller stark stress kan svårligen förväntas bära hela ansvaret för andras krisbearbetning. Därför behöver externa resurser snabbt kunna ta en ledande och stödjande roll.

Att det finns ett organiserat krisstöd är inte bara en fråga om god vilja utan en del av samhällets ansvar. Myndigheter och professionella aktörer har under lång tid utvecklat rekommendationer för hur allvarliga kriser ska hanteras. För skolledare innebär det ett viktigt perspektivskifte: ansvar betyder inte alltid att själv stå längst fram. I vissa situationer innebär ansvar i stället att säkerställa att rätt kompetens tar över när den egna organisationen inte längre räcker till. 

”Viktigt att skilja mellan kriser” 

Det är samtidigt viktigt att skilja mellan olika typer av kriser. Många skolledare hanterar svåra och tragiska händelser inom ramen för skolans ordinarie krisorganisation. När en elev eller medarbetare avlider finns det ofta möjlighet för skolans egen krisgrupp att, under rektors ledning och med stöd av relevanta professioner, hantera situationen på ett ändamålsenligt sätt.

Vid exceptionella händelser, som omfattande olyckor eller dödliga attacker, förändras dock förutsättningarna. Då riskerar även ledningen att bli så starkt påverkad att den behöver stöd eller avlastning. Att lämna över delar av ansvaret är då inte ett tecken på svaghet utan på professionellt omdöme. Det handlar om att värna både de drabbade och kvaliteten i krishanteringen.

Skolan förväntas lösa allt fler av samhällets problem, och dessa förväntningar hamnar i slutändan ofta hos rektor. Men ingen professionell yrkesutövare kan eller bör bära allt ensam. Precis som lärare, elevhälsa och övrig personal behöver stöd i svåra situationer behöver också skolledare det. Att veta när man ska leda och när man ska lämna över är en central del av det professionella skolledarskapet. I vissa lägen är det kanske till och med den mest etiska handlingen av alla.