Nya AI-beskedet om skolan: ”Positivt överraskad”

LÄS ÄVEN: ”Allvarligt misstag att utelämna skolan”

LÄS ÄVEN: Kravet: Inkludera skolan i Sveriges AI-strategi

LÄS ÄVEN: Så hanterar du de nya AI-kraven som skolledare

För runt två år sedan lämnade regeringens AI-kommission sin slutrapport ”Färdplan för Sverige” som hade i uppgift att ta fram en svensk AI-strategi. Bland annat hur man skulle säkerställa att hela samhället kompetensutvecklas inom AI.

Men redan innan arbetet satte i gång fick regeringen kritik för att lämna skolan utanför i direktiven till utredningen. Kommissionen själva efterfrågade politisk styrning i sin rapport, och valde att kringgå direktivet genom att nämna skolans situation – utan att lämna några skarpa förslag.

Både professionen och experter inom AI-området har varit oroliga över att regeringen väljer att lämna skolan utanför. Bland annat framkom i en undersökning från Sveriges Skolledare att fyra av tio skolledare inte fått rätt kompetensutveckling kring AI-förordningen och användningen i skolan.

Men i fredags, när regeringen tog beslut om Sveriges AI-strategi, omnämns skolan.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande för Sveriges Skolledare, säger att hon är positivt överraskad över regeringens vändning.

– Det var verkligen inte självklart om man tänker på hur denna regering hittills pratat om skola och AI. Genom att inkludera skolan i strategin erkänner regeringen att skolan är platsen där framtidens AI-kompetens formas. När sex av tio barn redan använder AI-verktyg i vardagen kan utbildningssystemet inte stå vid sidan av utvecklingen, säger hon.

”Bra att regeringen markerar”

Regeringen konstaterar där att ”skolväsendet och högre utbildning ska rusta individer för ett arbets- och samhällsliv där digitalisering och AI ingår.”

Vidare uppger man att det i skolans uppdrag ska ingå att elever i högstadiet och gymnasieskolan ”ska utveckla förståelse för hur digitalisering och AI påverkar individen och samhällets utveckling.”

Regeringen slår också fast att AI är en del av den digitala tekniken och kompetensen som eleverna behöver.

– Det är bra att regeringen markerar att AI-kunnighet är en del av skolans uppdrag. Sveriges Skolledare har länge efterfrågat att utbildningssystemet ses som strategiskt för Sveriges AI-utveckling. Utan elever som kan granska och använda tekniken kritiskt kommer inte Sverige kunna nå målet att vara en ledande AI-nation, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

”Skolan ska vidare ge elever i de högre årskurserna kunskaper och förståelse för både risker och möjligheter med AI. Eleverna ska kunna kritiskt granska det AI genererar och göra etiska överväganden vid användningen av AI”, skriver man i AI-strategin som undertecknats av statsminister Ulf Kristersson (M) och civilminister Erik Slottner (KD).

De lägger till att utgångspunkten för lägre årskurser ska vara ”analoga aktiviteter”. En punkt i strategin handlar också om att lärare behöver få kompetensutveckling och stöd i frågan om AI.

”Strategier förändringar inget”

Ann-Charlotte Gavelin Rydman och Sveriges Skolledare ser dock att delen som handlar om skolan är begränsad i strategin. Hon efterfrågar tydligare strategier som ska göra att skolan uppnår målen.

– Strategin säger att elever ska förstå AI och göra etiska överväganden samt att lärare behöver kompetens och stöd. När man sen tittar i handlingsplanen på vilket sätt detta ska göras nämns utbildningsinsatser främst via universitet och högskolor, säger hon och fortsätter:

– Strategier förändrar inget i sig. I dag uppger bara fyra av tio skolledare att personalen fått den utbildning de behöver för att använda AI säkert. Samtidigt använder en tredjedel av lärarna redan AI i sitt arbete. Det visar ett tydligt glapp mellan politikens ambitioner och skolans verklighet.

Och frågan om statens ansvar kvarstår när det gäller att säkerställa att alla skolor får samma förutsättningar att arbeta med AI-frågor, menar Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

– Vi behöver nationella riktlinjer, kompetensutveckling och standarder som minskar fragmenteringen. Annars riskerar AI att öka skillnaderna mellan skolor i stället för att stärka likvärdigheten.