Krönika: Att vilja bli omtyckt – ett relationellt risktagande

LÄS ÄVEN: Rektorns elevhälsometod får hela gruppen att må bra

Att leda människor handlar inte bara om struktur, beslut och resultat. Det handlar också om relationer – och om modet att bry sig om hur man uppfattas som ledare.

Det är inte särskilt rumsrent att som ledare säga att man vill bli omtyckt. Ofta betonas i stället att man ska fokusera på uppdraget, besluten och resultaten, som om viljan att bli omtyckt automatiskt leder till ett ängsligt, populistiskt ledarskap.

Ändå är det just där jag har landat i mitt rektorskap: att det är avgörande att vilja bli omtyckt. Inte för att bli populär, utan för att kunna leda.

När jag en gång började som ny rektor på en skola kom jag från ett sammanhang där jag tillsammans med mina medarbetare hade blivit ett lag. När jag i efterhand försökte förstå vad som faktiskt gjort skillnad, landade jag i sådant vi känner igen: gemensamt lärande och delaktighet.

”Insikten stannade kvar efteråt”

Men det fanns något mer. Vid en gemensam aktivitet, som många säkert känner igen, fick alla medarbetare bidra med en fråga om sig själva med tre svarsalternativ. När svaren rättades visade det sig att jag fått alla rätt. Jag är ingen tävlingsmänniska och vinsten var inget jag strävade efter – men insikten som slog mig efteråt stannade kvar. Jag hade lärt känna mina medarbetare. Alla.

Inte på samma sätt som de känner varandra i sina närmaste sammanhang, men tillräckligt väl för att förstå vad som var viktigt för var och en. Det märktes också på andra sätt. I tilliten och i viljan att ta ansvar tillsammans. Relationerna var inte ett mjukt komplement till ledarskapet. De bar det.

Allt hade inte varit friktionsfritt. Jag hade blivit kritiserad, ibland hårt och ibland orättvist. Som rektorer vet vi hur snabbt man kan hamna i ett läge där minsta beslut ifrågasätts och hur frestande det då kan vara att dra sig undan.

”Möttes av viss skepsis”

Just därför tog jag ett medvetet beslut när jag började på nästa skola. Tanken var enkel; jag ska göra det svårt för dem att tycka illa om mig.

Det betydde inte att jag tänkte undvika konflikter eller fatta beslut för att bli gillad. Det betydde att jag ville vara tydlig, förutsägbar, närvarande och inlyssnande. Sådant som gör att människor kan skilja på beslut och person.

När jag delade mina tankar med kollegor möttes jag av viss skepsis. Man kan inte bli omtyckt av alla, fick jag höra. Det är sant. Och det är inte heller poängen. Relationellt ledarskap handlar inte om att få applåder, utan om att skapa tillit nog att stå kvar när det skaver.

”Problem uppstår när ledare slutar bry sig”

Att vilja bli omtyckt är inte samma sak som att alltid få gillande eller att vara konflikträdd. Relationer som tål ledarskap tål också oenighet. Det är viljan att bli omtyckt, snarare än att faktiskt vara det, som bär ledarskapet.

Problem uppstår när ledare slutar bry sig. När viljan att vara tydlig glider över i att bli relationsblind. Då förloras något avgörande: tilliten, ansvaret och modet att säga det som behöver sägas.

Jag har insett detta: beslut blir inte enklare av att människor tycker om dig. Men de blir betydligt svårare när relationen saknas. Utan relationer som bär blir ledarskapet visserligen möjligt att utöva – men svårt att bära. Och just därför är viljan att bli omtyckt en risk värd att ta.

Maria Kempe Olsson, rektor på Sandbackaskolan, Kungälv