Rektor Emmies elev dömdes för våldtäkt

Berättat för: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: Expertens svar: ”Rektor Emmie gör rätt”

Ryktet spred sig som en löpeld på gymnasieskolan att den 18-åriga eleven Pontus hade våldtagit den jämngamla eleven Rebecka. Det var i slutet av vårterminen och eleverna gick sitt andra år på skolan.

De var båda elever på skolan men studerade på olika utbildningar. Eleverna bodde i olika städer och det misstänkta brottet hade skett under deras fritid.

Det blev ganska snabbt rättegång och Pontus dömdes för våldtäkt och fick villkorlig dom.

Även om eleverna inte riskerade att stöta ihop med varandra under lektionerna, så fanns det en risk att Rebecka skulle se Pontus i matsalen eller i korridorerna. Det ville jag inte att hon skulle behöva utsättas för som brottsoffer. Samtidigt var min skyldighet som rektor att se till att båda eleverna fick fullfölja sin utbildning.

”Kommunjuristen avrådde mig”

Jag pratade med eleverna var för sig. Efter att jag hade diskuterat saken med min chef och även med kommunens jurist beslöt jag, trots att det stred emot skollagen, att Pontus skulle erbjudas distans­undervisning under sitt sista år på utbildningen. Han fick följa med i undervisningen via skolans lärplattform. Hans lärare lät honom komma in under helger till skolan och göra prov. Rebecka fick besked från mig att Pontus inte skulle vara på skolan under hennes sista år. Och hon var lättad över det.

Kommunjuristen avrådde mig, och sa nej till att ge Pontus distansundervisning, men min chef stöttade mig i beslutet. Jag gjorde det jag ansåg var bäst för eleverna.

”Övervägde att försöka flytta Pontus”

Att låta Pontus gå kvar i sin klass var inte ett bra alternativ varken för Rebecka eller Pontus. Han riskerade att bli utfryst av sin klass och kanske inte klara studierna och hon skulle inte känna sig trygg om han var på skolan, vilket kunde påverka både hennes mående och studier. Därför såg jag distansundervisningen som det bästa alternativet för båda eleverna.

Jag övervägde att försöka flytta Pontus till en annan gymnasieskola, vilket jag kunde enligt regelverket, men det var svårt när det bara återstod ett år att hitta en skola med kompatibel utbildning. Det hade kunnat leda till att han behövt gå om utbildningen på en ny skola. Det hade också spritt sig i hans hemstad att han dömts för brottet vilket gjorde det svårt att studera där. Hade han gått i årskurs 1, hade det nog varit bättre om han hade bytt skola och gått om.

”Min uppgift var inte att ge dubbelbestraffning”

Även om det var ett förfärligt brott som Pontus hade begått så hade han fått sin dom. Min uppgift som rektor var inte att ge honom en dubbel­bestraffning utan att se till att eleverna klarade av sina studier. Jag anser att man som rektor måste sätta det som är bäst för eleverna i första rummet och utgå från lagens anda snarare än lagens bokstav. Och i det här fallet fullföljde båda eleverna sina studier och fick en gymnasie­examen. 

Rektor Emmie, eleverna Pontus och Rebecka heter egentligen något annat. Det här dilemmat publicerades först i Skolledaren nr 3 2026.

LÄS EXPERTENS SVAR HÄR.