Rektor George: Mamman blev ett arbetsmiljöproblem på skolan

Berättat för: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: ”Skolledare har ett tydligt lagstöd för att vidta åtgärder”

Både manliga och kvinnliga lärare kunde komma gråtande till mig efter att de hade haft samtal med mamman Sonja. Elevernas pappa kunde också gå i gång ibland men inte på samma sätt som mamman. Hon betedde sig rent vidrigt vid flera tillfällen, använde härskartekniker och låg på skolans personal konstant. 

Vi bestämde att lärarna inte fick vara ensamma i samtal eller möten med vårdnadshavarna.

Mamman uttalade alla tänkbara kränkningar och kunde kalla lärare odugliga, värdelösa och att de inte kunde sitt jobb. När jag sa att hon måste lugna sig så fortsatte hon bara att vräka ur sig. Till mig och biträdande rektor sa hon exempelvis att vi hade ”hål i huvudet”. 

När jag sa åt henne att vi var medvetna om att hon ägnade sig åt härskartekniker och uppmanade henne att sluta så blev hon förbannad.

”Slukade enormt mycket tid och energi”

Eftersom familjen hade två elever på skolan fick jag hantera angreppen på skolans personal under sex års tid.

Under den första elevens tredje år på skolan förbjöd jag mamman att komma till skolan. Hon hade blivit ett stort arbetsmiljö­problem för lärarna och det sa jag rakt ut till henne.

Efter att familjens andra barn hade börjat på skolan hade vi oftast digitala möten med familjen. De ville ha möte varenda vecka men vi försökte begränsa det till varannan vecka. De slukade enormt mycket tid och energi. Ofta deltog flera personer som lärare, specialpedagog, biträdande rektor och jag var ofta med som stöd. Jag har aldrig pratat så mycket med några vårdnadshavare som dem under alla mina år som skolledare.

”Markerade gång på gång mot härskarteknikerna”

Mamman sög verkligen både tid och energi ur oss anställda.

På mötena fick jag markera gång på gång att hon skulle sluta med härskarteknikerna. Jag sa också ifrån att vi inte accepterade hur hon talade till oss. De markeringar jag gjorde ledde bara till att mamman försökte hindra mig från att få delta i mötena.

Båda eleverna var hur fina som helst under åren på skolan. De var duktiga elever med A i nästan alla ämnen, trots att de fick kämpa lite extra på grund av dyslexi. De fick det stöd de behövde och hade rätt till under skoltiden.

”Tolkade svaren som det passade henne”

Föräldrarna var välutbildade. Mamman ringde runt till olika skolmyndigheter för att ta reda på elevernas ”rättigheter”. Men hon utelämnade inte sällan faktauppgifter i sina frågor till tjänstemännen vilket ledde till att de lämnade svar på fel premisser.

Mamman valde att tolka svaren som det passade henne och ställde sedan orimliga krav och försökte få förmåner som inte låg inom lagens ramar genom att hänvisa till tjänstemännen.

Vi la tid på att undersöka varför tjänstemännen svarat som de gjorde.

Under mötena blev deras barn förminskade och kom inte till tals. Mamman tog över. Jag såg hur de sjönk ihop mer och mer. Det kändes inte bra. När eleverna blev myndiga valde de att inte ha med föräldrarna på mötena. Det var skönt för både eleverna och oss. 

Rektorn George och mamman Sonja heter egentligen något annat. 

Det här dilemmat publicerades först i Skolledaren nr 4 2026.

LÄS EXPERTENS SVAR HÄR.