Expertens svar: Rektorn kan se svaren som en signal

Läs dilemmat som Mikael Hellstadius svarar på här. 

”Jag har många gånger stött på att det finns höga förväntningar på svaren från exempelvis Skolverkets upplysningstjänst. Man tror att man ska få rådgivning i hur bestämmelser ska tolkas i enskilda fall. Så är det inte.

Skolmyndigheternas upplysningstjänster ger generella råd och tar aldrig ställning i enskilda fall. Det tror jag myndigheterna ständigt behöver påminna alla om. Skolmyndigheterna tar bara ställning vid beslut eller vid tillsynen när det gäller Skolinspektionen. Det är viktigt att komma ihåg som skolledare att man inte kommer att få ett uttömmande svar i ett individuellt fall – inte minst när man talar med vårdnadshavare. Däremot kan man se det som en signal om hur man som rektor behöver utreda ärendet vidare.

”Överlappande uppgifter”

De olika skolmyndigheterna har lite olika, och ibland överlappande uppgifter, vilket kan göra risken större att svaren blir något olika eller åtminstone ger utrymme för att tolkas annorlunda. Det spelar också roll hur frågan är ställd till myndigheten. Det finns en risk att frågeställaren ställer sin fråga lite diffust eller väldigt brett för att kunna tolka det utifrån det svar personen själv vill ha. Jag har själv stött på många som bara vill få en bekräftelse med ett ja eller nej på sin fråga. Det kan handla om föräldrar som kämpar för sitt barn och vill kunna säga att en skolmyndighet säger att ni har fel och vi har rätt. Det kan man ha förståelse för, så länge som man som skolledare är medveten om att de svar som Skolverket eller någon annan skolmyndighet har gett inte innebär att de tagit ställning till just ditt elevärende.

”Lyft frågan till skolchef eller jurist”

När det gäller pysparagrafen som rektor Tora tar upp är det ganska tydligt och klart i såväl lagtext, förarbeten och praxis att pysparagrafen bara är till för situationer där särskilt stöd inte hjälper. Det man tar till i absolut sista hand när skolan har gjort allt vad de kan men funktionsnedsättningen omöjliggör att eleven når målet. Visst finns det en viss gråzon men ett typexempel är när en elev som inte kan nå målen i simning i årskurs 5 för att den saknar en arm eller ett ben. Det kan tyckas krasst, men det är den typen av absoluta funktionshinder vi talar om.

Om man som rektor känner sig utlämnad och osäker på hur man ska tolka bestämmelserna bör man lyfta frågan till skolchefen eller kommuns jurist. Rektorerna befinner sig mitt i smeten, ofta under stort tryck, men ni är inte ensamma. Det finns en tydlig ansvarsfördelning och där har huvudmannen alltid det övergripande ansvaret.”