Skolledare reagerar kraftigt efter tjänstefelsdomen: ”Katastrofalt”

Om du vill dela med dig av dina tankar hittar du undersökningen här. Det går också bra att mejla tips till oss på redaktionen@skolledaren.se.

 Biträdande rektor F-3:

”Helt fel. Rektorer har tillräckligt med ansvar och vad jag förstår har rektorn vidtagit åtgärder utifrån Skollagen, för att säkerställa trygghet och studiero.”

”Det borde göras av någon person på förvaltningsnivå. Rektorer har tillräckligt på sitt bord.”

Grundskolerektor F-9:

”Hårresande, att en rektor som har skött sitt primära uppdrag, döms för att inte ha polisanmält ett mellanstadiebarn. Föräldrarnas anmälan lades dessutom genast ned.”

”(Skyldigheten är) en belastning och ökning av rektors administrativa arbete. En rektor bör i första hand kunna egna sig åt uppdraget som pedagogisk ledare och åt att bygga förtroende åt olika håll för att kunna ha ett bra förebyggande arbete.”

Grundskolerektor 4-6:

”Domen är en skandal”.

”Vi anmäler som regel alltid till socialtjänsten när det gäller minderåriga. I och med nya kravet på polisanmälan registrerar polisen som regel ärendet i sin statistik och lämnar sedan vidare till soc. Polisanmälan har med nya lagstiftningen bara lett till att relationen med vh/elev och skolan pajar än mera.”

Gymnasierektor:

”Jag har via 114 14 försökt göra anmälningar utifrån lagstiftningen. Men vid flera tillfällen möts av beskedet att jag inte kan göra en anmälan då jag inte är målsägare. Har vid dessa tillfällen även försökt att få något ärendenummer eller dylikt för att kunna visa på att jag gjort /försökt göra en anmälan. Men inte fått det heller. Hur gör man då för att skydda sig?”

Grundskolerektor 7-9:

”Jag tycker lagen är tondöv. Självklart ska vi polisanmäla uppenbara brott, men det måste finnas nyanser. Här hade den utsatta elevens vårdnadshavare polisanmält, en anmälan som omgående lades ner. Rektorn hade flyttat pojken som slagit, dvs agerat kraftfullt. Vad skulle blivit bättre av en polisanmälan som bara hade lagts ner? En orosanmälan hade varit på sin plats, och en sådan blir det ju när polisanmälan läggs ned.”

”Skyldigheten att anmäla brott är inte kontroversiell i sig, anser jag. Men den är tondöv, när man anser att rektorer ska polisanmäla barn som inte är straffmyndiga. Här borde lagen föreskriva orosanmälan.”

Grundskolerektor 4-6:

”Jag tycker att det är sjukt att en rektor inte kan få äga sin omdömesförmåga och därigenom kunna göra bedömningar från fall till fall.”

”Jag tycker att det ska vara en bedömning. Som det ut i artikeln har VH redan polisanmält och ärendet lades ner. Varför ska då rektor polisanmäla? Rektor har vidtagit åtgärder för att skydda den utsatta eleven. Eleven som utsatte har fått byta skolenhet, ett stort beslut. Rektor har agerat, varför ska små barn som inte är straffmyndiga polisanmälan? Jag förstår inte syftet...”

Grundskolerektor 4-6:

”Jag anser att den är djupt orättvis, särskilt då rektor har vidtagit åtgärder i enlighet med de disciplinära åtgärderna i skollagen. Tidigare har beskedet från polis varit att skolan inte ska/kan anmäla då det måste finnas en målsägande och att det inte kan vara skolan.”

”Jag tycker inte att rektorer ska ha en skyldighet att anmäla, särskilt inte om gärningspersonen inte är straffmyndig.”

Verksamhets-, skol-, områdeschef, gymnasieskola:

”Jag tycker att det är rimligt att diskutera om lagstiftningen lägger ett alltför långtgående personligt ansvar på rektor. Samtidigt behöver vi acceptera att den nuvarande lagstiftningen ställer tydliga krav. Det jag framför allt reagerar på är risken att ett systemfel blir en enskild rektors personliga straffrättsliga problem.”

”Jag kan hålla med om att det finns fog för att skolor bör göra fler polisanmälningar, men lagstiftarens ambition får inte leda till att rektorer görs personligt straffrättsligt ansvariga för varje brist i tillämpningen. Att kriminalisera underlåtenhet löser inte automatiskt skolans problem då det riskerar i stället att flytta fokus från förebyggande arbete, professionella bedömningar och huvudmannens ansvar till att skydda sig juridiskt snarare än att leda pedagogiskt.”

Grundskolerektor 4-6:

”Väldigt oroväckande med ett prejudicerande fall som detta, där rektor har gjort flera åtgärder utifrån händelsen för att trygga både utsättare och utsatt elev. Att han blir dömd trots att han inte kunde gjort en polisanmälan i detta fall ändå då vårdnadshavare redan själva gjort en. En händelse går inte att anmäla två gånger. Som i min värd är bra mycket mer värt en ett samtal till polisen. Denna lag är ett stort bekymmer för att vi ska kunna arbeta förebyggande med elever, ha en god samverkan med vårdnadshavare. Den försvårar och skapar ett arbetsmiljöproblem samt riskerar att tappa skickliga rektorer som inte vill bli dömda som privatpersoner och riskera stora ekonomiska förluster. Att aldrig veta om du tex flera år senare kommer bli anmälda för tjänstefel för något du då ansåg kanske fanns bättre åtgärder för utifrån barnets ålder och mognad och barnens bästa.”

”Anser att det finns så mycket bättre åtgärder att arbeta med. Samverka med vårdnadshavare och socialtjänst. Att bara ta upp telefonen och ringa polisen ser inte jag som en lösning på de problem vi står inför dagligen i våra verksamheter. Arbetar på en skola f-6 i ett varierat upptagningsområde med ca 250 dokumenterade kränkningar per år, det blir många polisanmälningar.”

Biträdande rektor 7-9:

”Det riskerar leda till en verksamhet som agerar utifrån rädsla att göra fel snarare än eleven bästa i det enskilda fallet. Det är redan ett otroligt komplext uppdrag och det behövs fler handlingskraftiga och duktiga rektorer.”

”(Skyldigheten är) problematisk då det innebär en rädsla att göra fel som kan hämma det förebyggande och åtgärdande arbetet skolor har med nära samarbete med elev och vårdnadshavare, i synnerhet som anmälningar när det handlar om barn under 15 år sällan leder till annat än att de läggs ner och hänvisas till socialtjänsten.
På högstadiet kan det ändå underlätta med tydligheten eftersom eleverna nått eller närmar sig 15 år.”

Biträdande rektor F-9:

”Jag inser ju att även jag underlåtit att anmäla, särskilt när det kommer till barn på låg- och mellanstadiet. Man får ju ett lätt ångestpåslag... När dessutom anmälan läggs ned omgående så frågar man sig till vilken nytta anmäler man då? Viktigast måste ju ändå vara att vi tar hand om händelserna.”

”I grunden ser jag skyldigheten som bra, men denna dom får mig ju att fundera en runda till!”

Grundskolerektor 4-6:

”(Domen är) orimlig på många plan. Rektorn hade vidtagit åtgärder och utrett kränkningen. Domen är inte förankrad i den verklighet som är på skolorna. Det är inte många rektorer som är villiga att polisanmäla en mellanstadieelev. Däremot följer alla rektorer jag känner upp kränkningar och vidtar skyndsamma åtgärder.”

”Det (lagstiftningen) är fel! Om rektorn ska polisanmäla alla fysiska konflikter skulle vi inte göra mycket annat i vårt arbete. Vi skulle inte heller hinna arbeta förebyggande, som många gör med goda resultat. Rektorer bör orosanmäla våldsamma elever till socialtjänsten, samt polisanmäla kriminella handlingar som vapeninnehav, narkotikainnehav m.m. Vårdnadshavaren kommer med anledning av domen att kräva att vi polisanmäler varje händelse som drabbar deras barn. Det är en tragedi!”

Grundskolerektor F-9:

”Var går gränsen för misshandel? Vid vilken ålder är det rimligt att polisanmäla? Lagen har införts utan att vara genomtänkt och utan att man lyssnat tillräckligt på professionen.”

Grundskolerektor 4-6:

”Katastrofalt. Detta är en vattendelare om jag ska säga upp mig eller inte. Ska jag polisanmäla sjuåringar som inte kan prata för sig eller ska jag bli dömd och få betala böter? Gick hem idag. Behöver fundera.”

”Jag kan inte förstå varför det är tvingande när socialtjänstanmälan inte är det. Får noll stöd från huvudman. Gräsligt.”

Grundskolerektor F-3:

”Fruktansvärt fel. Det är barn och vad jag förstår så hade rektor vidtagit andra åtgärder som tex placering vid annan skolenhet.”

”Grov misshandel (tillhygge, vapen), narkotikabrott, grov skadegörelse = ja, polisanmäl med hänsyn till ålder och mognad. Elever i åk F-5 absolut inte. Ta stöd av socialtjänsten.”

Biträdande rektor 7-9:

”Juristerna baserade förvisso sin dom på en lag men det verkar inte som om de hade tagit alla faktorer och omständigheter i beaktande och därför känns domen inte riktigt rättvis och rimlig utan snarare ganska fyrkantig.”

”Vid allvarliga händelser som t ex tydlig misshandel eller sexuella övergrepp på skolan tycker jag att det är en självklarhet, men kanske inte vid mindre förseelser som faller inom ramen för "brott". Rektorn bör göra en samlad bedömning innan anmälan görs om vad det rör sig om samt eventuella konsekvenser av både den begångna handlingen och en polisanmälan.”

Grundskolerektor 4-6:

”Jag säger som advokaten: Vem vill vara rektor i framtiden? Det ansvar som åvilar oss har definitivt blivit för stort och för personligt.”

”Skolan ska arbeta förebyggande, inte anmäla redan utsatta barn! Hur kommer dessa barn att kunna känna tillit och förtroende för skolan om vi ska fungera som en angivarcentral? Detta går inte ihop med skolans uppdrag! Vi behöver i stället öka kvaliteten på skolan, få tillräckligt med resurser så att vi kan gå in med de tidiga insatser som krävs för barn i utanförskap. Vi behöver samtidigt få till en kvalitativ samverkan med skola/socialtjänst/BUP/polis, inte arbeta som isolerade öar. Till exempel genom att socialtjänsten finns placerade ute på fler skolor samt skolpoliser som arbetar i ett förebyggande syfte.”

Grundskolerektor F-9:

”Mycket ledsamt att detta kan ske.”

”Det är helt galet, och rimmar inte med min elevsyn.”

Grundskolerektor 4-6:

”Jag tycker att det är galet att man som tjänsteman kan bli personligt drabbad på det här sättet som tjänstefel när trycket på rektorers uppdrag är så stort och pressat. Det kan vara flera allvarliga händelser på en och samma dag, samt att ett ärende kan inkludera flera elever och därmed flera polisanmälningar. Sedan ska det också vara rektor som ansvarar för att kränkningsutredningar utförs och orosanmälan till socialtjänsten görs i samband med oro för barns välbefinnande. Sen behöver man ha enskilda samtal med olika familjer och elever, inkludera mentorer och elevhälsoteamet. Jag hade ett och samma ärende som tog totalt 186 arbetstimmar mån-fre, första veckan bara för planeringar av möten, dokumentation och samtal till berörda. Polisanmälan hade jag inte tid att göra förrän sent på kvällen, det var två timmars telefonkö till polisen eftersom man måste ringa in såna här brott. Jag kom äntligen fram till polisen för att polisanmäla eleven kl. 00.04 på natten.”

”Jag ser det som en stor riskfaktor för rektorers hälsa och trygghet inom rollen som rektor. All tid som läggs på oförutsedda händelser hindrar annat arbete som redan var planerat för. Det är inte så att man har fri tid i kalendern speciellt många gånger. Arbetet som förskjuts behöver också hanteras, men hur ska rektorer räcka till? Utöver det är rektorer oftast i ett redan kritiskt och negativt klimat. Det är påfrestande och dränerande, det påverkar både psykisk hälsa och fysisk hälsa.”

Gymnasierektor:

”Reagerar starkt på straffet som får stora konsekvenser för rektorers arbetsmiljö.”

”Personligen är jag osäker på i vilka fall den ska nyttjas. Vissa brott är mer självklara att anmäla än andra. Det finns en ventil i lagparagrafen att rektor ska kunna avvika ifrån kravet att anmäla vid särskilda omständigheter. Man undrar hur det har tagits i beaktande i det här fallet. Sen tycker jag inte rektorns ursäkt om att inte vara insatt i ny lagstiftning håller. Det ingår i professionen att vara medveten om lagändringar. Sen kan man ju tolka olika tills praxis klargör rättsläget.”

Verksamhets-, skol-, områdeschef, F-9:

”Det är ledsamt och beklagligt att rektor döms. Att ärendet ens ska vara en fråga för domstol och rättsväsende är galet. Inget gott kan komma ur detta.”

”Den skyldigheten bör tas bort, borde aldrig införts. Varje vuxen person som bevittnar eller får kännedom om att ett brott mot barn kan ha begåtts bör ha lika skyldighet och ansvar att anmäla det till rätt myndighet, socialtjänst eller polis. Att rektor får ett särskilt ansvar är orimligt. Att en skyldighet att anmäla brott som elever begår är även det galet, eftersom det indikerar en tillvaro som är svart eller vit. Det finns så många faktorer, inte minst att det är barn det handlar om, som gör att det inte är rimligt att begära att någon vuxen ska vara skyldig att anmäla alla brott. Det måste få lov att finnas sunt förnuft och omdöme hos oss vuxna.”

Grundskolerektor 7-9:

”Orättvis och utan förståelse för den verklighet som en rektor har att hantera.”

”Det måste finnas en "rimlighetsbedömning" så att en rektor kan göra avvägningar om polisanmälan skall göras eller inte.”

Biträdande rektor 4-6:

”Skrämmande att rektorn blev dömd. Det handlade om en elev i mellanstadiet som inte ens är straffmyndig. Var går gränsen. Ska alla elever som hamnar i bråk/slagsmål polisanmälas?”

”Det här motarbetar rektorns arbete med förebyggande och främjande arbete.”

Biträdande rektor 4-6:

”Det är svårt att säga fullt ut utan att veta vad som hänt men på det stora hela tycker jag att det är helt förkastligt. Som rektor ska du kunna fatta de beslut som du bedömer är relevanta. Den information vi har fått om lagstiftningen säger dessutom att händelsen och elevens ålder ska tas med som faktorer om en polisanmälan ska göras. Rimligt är väl då att en elev som inte är straffmyndig inte polisanmäls.”

Grundskolerektor 7-9:

”Den väcker stor oro i mig, och rädsla att göra fel. Vi rektorer skulle behöva stöd av skoljurist, i alla sådana här ärenden, för att veta var gränsen går för skyldigheten att polisanmäla. Hemskt att bli dömd för detta. Vilket INTE betyder att jag inte vill samverka med polisen; jag välkomnar alltid allt samarbete och stöd med externa instanser för barn som är i utsatthet eller riskzoner. Jag har gärna samverkan med polisen, men vill inte riskera att bli dömd i utövande av en redan komplex rektorsroll.”

”Skulle hellre se en ”möjlighet att anmäla”. Eller att någon annan instans inom kommunen avgjorde om det ska gå vidare till anmälan, tex skoljurist eller poliskontakt.”

Grundskolerektor F-9:

”Bedrövligt! Det här riskerar att försvåra vårt arbete ytterligare.”

”Vid grova brott ska vi absolut anmäla. Men polisanmälningar kommer aldrig att hjälpa skolan eller samhället med de utmaningar som finns idag. Det kan endast mer resurser och samverkan mellan skola, hem, socialtjänst, fritid och polis skapa förutsättningar för.”

Grundskolerektor 4-6:

”Jag reagerar med förfäran och bestörtning över att rektor som har vidtagit åtgärder för att hjälpa eleverna trots detta döms till tjänstefel.”

”Som rektor gör man alltid en bedömning om elevens hela skolsituation och väger in elevens eventuella svårigheter. Det här innebär att även väldigt unga elever och elever som vi har kännedom om att de har svårigheter kommer att bli polisanmälda. Var drar vi gränsen för anmälan?”

Biträdande rektor, gymnasieskola:

”Vansinnigt, det kommer leda till att elever håller fler saker hemliga för vuxna.”

”Det riskerar att förstöra möjligheten att arbeta brottsförebyggande och att utreda kränkningar.”

Grundskolerektor 7-9:

”Väldigt problematiskt. Jag gör regelbundet polisanmälningar. I artikeln framkommer att polisanmälan redan fanns och när jag lämnar in brukar de inte vilja ta emot ytterligare anmälan om en redan finns. Ska man bli tvungen att tvinga fram anmälan nu då för att säkra ryggen för sig själv?”

”Jag anmäler redan mycket och har ett bra samarbete med vår lokala polis. Jag kan delvis tycka det är bra att det finns ett krav då det gör att man kan hänvisa till det när vårdnadshavare ber en att inte anmäla, men samtidigt blir det en stressfaktor, särskilt efter denna händelse. Hade föredragit om det var huvudman som har det yttersta ansvaret.”

Gymnasierektor:

”Domen är konstig av flera anledningar. Är inte den som är tf rektor ansvarig under tiden den är tf. Varför ska man annars ha en tf?”

”Vilken juridisk utbildning måste man ha för att relatera till det högst relativa begreppet ”misstänkt brott”? Om man som rektor hävdar att man inte misstänkte att det var ett brott utifrån att man inte har kompetens att avgöra vad som kan vara ett brott, vad händer då? Naturligtvis kan ju vissa handlingar uppenbart vara brott men andra kan ju vara väldigt svåra att avgöra om man ens vet om en det är ett brott eller inte.”

Biträdande rektor 7-9:

”Fullständigt horribelt!”

”Skyldigheten att anmäla kan vara bra om till exempel våld utövats, men skolledare är inte poliser eller jurister. Ibland är gränsdragningen inte solklar för vad som bör anmälas eller ej. Samtidigt, vilken mening är det att lägga en timme på att skriva en anmälan när man vet att ärenden läggs ner direkt eftersom eleven inte är straffmyndig samtidigt som man oftast står med problemet själv att lösa eftersom man sällan får stöd från någon annan myndighet i att hantera dessa fall?”

Grundskolerektor 4-6:

”Om den står sig och blir ett prejudikat kommer rektorer inte vilja jobba kvar, alternativt anmäla mer än kanske lagens intentioner var och polisen kommer få tusentals anmälningar varje år.”

Grundskolerektor F-9:

”Skyldigheten att anmäla är ett faktum för närvarande.  Sett till att rektorn inte kände till skyldigheten, har inte skolchefen/verksamheten säkerställt att alla rektorer känner till det? Och likaså det förebyggande arbetet? Om det finns fokus på dessa frågor i rektorsgruppen kan rektorerna gnuggas in och ihop, och ingen behöver hamna utanför rektors skyldighet att anmäla. Även elever och föräldrar behöver få information om rektors skyldighet. Skolförvaltningarna har ett stort ansvar att stödja rektorer när det gäller nya lagkrav och det brottsförebyggande. Om detta saknas känns det fel att rektorn dömdes. (För övrigt är det ganska enkelt att formulera en anmälan till polisen.)”

”Det måste finnas ett medvetet arbete inom rektorsgruppen under skolchefens ledning, i syfte att säkerställa rektors ansvar att anmäla enligt gällande lag. Så länge lagen gäller.”

Biträdande rektor 7-9:

”Fruktansvärt! Detta kan försvåra vårt förebyggande arbete. Varför anmäla en elev som inte är straffmyndig? Om oro finns, räcker det inte med en orosanmälan till socialtjänsten? Det är mycket viktigt att samarbeta mer med polisen men inte på detta sätt. Skolan är fortfarande en plats där barn ska vara elev.”

Grundskolerektor 4-6:

”Helt fel! Rektor är skyldig att anmäla misstanke om brott, såvida inte särskilda skäl finns. Nu vet man inte om det fanns särskilda skäl för denne elev, men händelser under just mellanstadieåren är den period som torde vara svårast att bedöma.

NPF-problematik, medicinutprovning som tar tid innan man hittat rätt, ålder och mognad, psykisk ohälsa etc kan vara exempel på särskilda skäl tycker jag. Som rektor ska man alltid ha elevens bästa för ögonen. Därför väljer man oftast andra metoder för att förebygga våld, ex. disciplinära åtgärder, kuratorsstöd, extra vuxenstöd, värdegrundsarbete i klasserna med mera. Hur ska man som rektor veta när man ska polisanmäla en mellanstadieelev (ett barn på 10-13år)?”

”Våldet i skolan måste sluta, men låt rektorer själva avgöra om en polisanmälan eller andra insatser ska göras. En rektor i grundskolan ställs ofta inför oerhört tuffa och svåra utmaningar. Jag har jobbat länge i skolan, varav 11 år som rektor. Nu har jag fått nog. Detta blir mitt sista läsår, för jag håller med: " Vem vill vara rektor i framtiden?" Svenska skola kommer att tappa de klokaste ledarna, de som faktiskt lyckas rädda många elever.”

Grundskolerektor F-9:

”Horribelt.”

”Det som gör frågan svår är att lagen ger en tydlig utgångspunkt, men verkligheten i skolan är sällan lika enkel. Som rektor möter man situationer där det finns starka skäl att polisanmäla, men där det samtidigt uppstår etiska dilemman kring vad som är bäst för de inblandade eleverna. Ett exempel är när en elev med NPF-problematik agerar impulsivt och i affekt slår eller hotar någon. Handlingen kan vara sådan att den bör polisanmälas, men samtidigt vet man att elevens funktionsnedsättning kan ha haft stor betydelse för händelseförloppet. Då uppstår dilemmat mellan att markera allvaret i det som inträffat och att förstå elevens svårigheter och behov av stöd.

Ett annat exempel är mobbningssituationer. En elev som under lång tid varit utsatt för kränkningar kan till slut slå tillbaka mot den eller de som mobbar. Själva handlingen kan vara ett misstänkt brott, men samtidigt finns en bakgrund där eleven också är ett offer. Det kan upplevas svårt att enbart fokusera på den enskilda händelsen utan att väga in sammanhanget. Även frågor om självförsvar kan skapa svåra gränsdragningar. Om en elev använder våld för att skydda sig själv eller någon annan är det inte alltid självklart var gränsen går mellan ett försvarligt agerande och en handling som bör ses som ett brott. Som rektor kan man ha förståelse för varför eleven agerade som den gjorde, samtidigt som man behöver förhålla sig till att det kan finnas en misstanke om brott som ska bedömas av polis och rättsväsende.

Jag tycker också att det finns ett dilemma i gränsdragningen mellan polisanmälan och orosanmälan till socialtjänsten. I vissa situationer framstår elevens behov av stöd som det mest framträdande och då kan en orosanmälan kännas som den naturliga åtgärden. Samtidigt kan lagstiftningen innebära att en polisanmälan ändå ska göras. Som rektor kan man därför hamna i en situation där man ser ett barn med stora behov av hjälp och stöd, men samtidigt behöver agera utifrån ett rättssäkerhets- och trygghetsperspektiv för alla inblandade.

För mig ligger det etiska dilemmat ofta i att skolan arbetar utifrån relationer, stöd och utveckling, medan rättsväsendet har ett annat uppdrag. Som rektor vill man se hela eleven och hela situationen, men man har också ett ansvar att värna tryggheten för alla elever och att se till att allvarliga händelser hanteras på ett rättssäkert sätt. Det är just i den spänningen mellan omsorg och ansvar som de svåraste avvägningarna uppstår.”