Yrkesetiska rådet om elever som dömts för våldtäkt: ”Måste tas på allvar”

LÄS ÄVEN: Rektor Emmies elev dömdes för våldtäkt

LÄS ÄVEN: Expertens svar: ”Rektor Emmie gör rätt”

Torbjörn Hanö, ordförande i Sveriges Skolledares yrkesetiska råd, konstaterar att det alltid är förövaren som ska flyttas och inte offret:

– Offret ska inte behöva möta sin förövare i skolan – på sin arbetsplats, säger han.

I dokumentären ”I samma skola som min våldtäktsman” har SR P3 Nyheter dokumentär granskat samtliga 64 fällande våldtäktsdomar där förövare och våldtäktsoffer gått på samma grundskola eller gymnasium mellan åren 2020 och 2025. Granskningen visar att skolan känt till misstankarna om våldtäkt i minst 48 fall. Av de fallen har rektorer på 26 av skolorna, låtit eleven, som är misstänkt för våldtäkten gå kvar i samma skola som offret medan polisutredningen pågår – utredningar som kan ta många månader.

I endast sju fall visar granskningen att skolorna har säkerställt att den misstänkta inte får vistas i samma lokaler under polisutredningen. Därutöver har fem misstänkta stängts av eller tillfälligt omplacerats, alternativt själv bytt skola eller omhändertagits av andra myndigheter.

Bör agera direkt

Två av brottsoffren, Saga och Emma, berättar i dokumentären om det trauma det har varit att möta sin förövare i skolan. De beskriver att de har låst in sig på toaletter, i klassrum och inte vågat gå och äta i matsalen. Flickorna berättar också att de stannat hemma från skolan för att de inte har vågat eller mentalt och fysiskt inte klarat av att ta sig till skolan, vilket lett till att deras frånvaro ökat och skolresultat dalat.

Torbjörn Hanö, som själv har varit rektor i många år, förstår att det kan vara svårt att hitta åtgärder där man snabbt hanterar den brottsmisstänkta under tiden då polisutredningen pågår kring misstänkta våldtäkten. Det kan i synnerhet vara svårt i kommuner där det kanske bara finns en eller ett fåtal skolor. Men han menar att rektorn och skolhuvudmannen måste agera direkt och i första hand skydda eleven som misstänks ha blivit utsatt.

– Vi ska komma ihåg att det är få fall av våldtäkt som överhuvudtaget anmäls. Det finns ett stort mörkertal. Forskning visar att det endast är cirka 10 procent av alla sexualbrott som anmäls. Så när en elev väl anmäler så måste skolan ta det på allvar och också agera på den misstänkta våldtäkten, säger Torbjörn Hanö.

Utgå från brottsoffret

Han får stöd i sitt resonemang av Mikael Hellstadius, adjunkt på Juridicum på Stockholms universitet. Han undervisar rektorer på rektorsutbildningen och har en lång erfarenhet inom skolans område, bland annat som projektledare vid framtagandet av skollagen. Han har även arbetat i domstol, som tjänsteman på Utbildningsdepartementet och som undervisningsråd på Skolverket.

– Det vi ser i dessa fall är att rektorerna och skolhuvudmännen utgår från rätten till utbildning för den som misstänks ha begått brottet och då helt glömmer bort brottsoffret, säger han.

I stället bör rektorer utgå från brottsoffret. Mikael Hellstadius menar att det varken krävs en fällande dom eller ett åtal för att man som rektor ska överväga att agera och ta i anspråk de åtgärder som finns för att säkerställa att det är brottsoffret som får utbildning, trygghet och studiero, enligt skollagen.

Åtgärderna kan, beroende på skolform och händelse, handla om att en elev stängs av eller placeras på en annan plats än skolan under en viss tid. Eller permanent omplaceras till en annan kommunal skola. I gymnasiet finns det möjligheter att även stänga av en elev i upp till två år.

– Granskningens resultat visar på att man inte har brottsofferperspektivet i den utsträckning man ska ha. Det perspektivet bör vara utgångspunkten, säger Mikael Hellstadius.