Skolchefen köptes ut – då spreds tystnadskulturen

Berättat för: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: Expertens svar: Rektorns frustration är rimlig och begriplig

Efter att vår skolchef blev utköpt har det spridit sig en obehaglig tystnadskultur. Jag är precis som alla andra rektorer rädd för repressalier och försöker jobba på men känner mig frustrerad och maktlös. Sedan vår skolchef slutade har vi rektorer levt under stor press i vår kommun. Frågan vi har ställt oss är: Ska man ge upp? Men vem ska då stå upp för våra barn? Det är redan svårt att rekrytera rektorer till kommunen, men det verkar arbetsgivaren inte bry sig om. De flesta som har klivit in i det här yrket har förstått att det är ett tufft yrke med många krav. Vi vill ju finnas där för barnen, men just nu känns det som ett omöjligt uppdrag och vi kan egentligen inte bekämpa situationen i tysthet.

”Nu är det ingen som står upp för oss”

Vår förra skolchef såg till att vi fick de resurser vi behövde till eleverna. Skolchefen stod upp för oss rektorer när det blåste vilket inte alltid var så populärt bland politiker och inte heller lokalt från lärarnas fackombud.

Nu är det ingen som står upp för oss. Jag har elever på skolan som behöver stöd men jag får inte gehör och resurser från den nya skolchefen. Hen hänvisar bara till kommunallagen och att budgeten ska följas. När jag påpekar att jag måste följa skollagen och arbetsmiljölagen så får jag höra att jag är för fyrkantig. Ett sådant svar gör mig helt låst i huvudet.

Det finns lärare som kränker elever och blir avstängda men sedan händer inget. Jag har lärare som hotar att gå till facket om de inte får de klasser och timmar de vill ha.

”De här problemen behöver lösas”

När jag försöker få uppbackning av skolchefen får jag bara höra att jag ska vara snäll mot facket. Några rektorer i kommunen har tagit tjänstledigt och några har hastigt slutat utan att vi fått någon förklaring. Jag vet att flera kollegor vänt sig till visselblåsarfunktionen och pressen men inget händer.

Vår nya skolchef är tydlig med att antingen gör man som hen säger, annars kan man se sig om efter en ny anställning om man upplever att uppdraget är för tufft.

Jag har vänt mig till Sveriges Skolledare som håller med om att vår arbetsmiljö som rektorer inte är tillfredsställande men sedan har det inte hänt så mycket. 

Jag hoppas att flera rektorer som läser detta och befinner sig i en liknande situation hör av sig till facket, så vi som rektorer slipper känna oss så ensamma. De här problemen behöver lösas. Det är ju våra barns framtid det handlar om och i slutändan samhällets framtid om vi misslyckas att ge eleverna en bra skolgång.

Rektor Stefan heter egentligen något annat.