Rektor Patrik jobbade sjuk: ”Ett dilemma att vi aldrig kan släppa ansvaret”

Berättat för: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: Expertens svar: ”Inte hållbart i det långa loppet”

”För några år sedan var jag sjuk i covid. Jag hade varit borta från skolan i en vecka och försökte arbeta lite trevande hemifrån. Vid lunch ringde läraren Lisa och jag hörde direkt oron i hennes röst. Hon hade just avbrutit en mycket hotfull situation på skolgården. En pojke i fjärde klass, Vincent, hade hotat sin jämnåriga kamrat, William, med ett knivliknande föremål under lunchrasten. Det var en slags fidgetspinner, en snurrleksak som får plats i handen. Men den här innehöll ett knivliknande blad som fälldes ut likt en butterflykniv. William blev rejält skärrad av händelsen.

Lisa tog det inledande samtalet med Vincent medan en annan lärare pratade med William. Det var oklart varför Vincent hade tagit med sig föremålet. Det var nyligen köpt utomlands. Kanske ville han visa upp det på skolan och så gick det överstyr.

Det var skönt att lärarna såg allvaret i händelsen och inledde samtal direkt med eleverna. Lisa hade kopplat in skolans trygghetsteam men undrade hur vi nu skulle gå vidare efter de första samtalen.”

Informerade via Teams

”Jag var fortfarande sjuk och kunde inte komma till skolan utan fick förlita mig på andrahandsinformationen från personalen och försöka bygga min förståelse utifrån det. I nästa skede var jag med digitalt via Teams vid mötet med pojkarnas föräldrar där de fick information om händelsen av mig och trygghetsteamet.

Jag fattade det formella beslutet att Vincent skulle stängas av tillfälligt under några dagar. Vi behövde kyla ned situationen så vi kunde utreda händelsen vidare i lugn och ro. Det handlade också om att tydliggöra att en sådan här allvarlig händelse får en konsekvens. Vincents föräldrar ifråga­satte först avstängningen men efter samtalet förstod de att vi behövde skapa trygghet och lugn på skolan. Vincents lärare såg till att han fick hem skoluppgifter för att inte komma efter i skolarbetet.”

”Vi gjorde en polisanmälan”

”Jag undersökte juridiskt hur liknande händelser hanterats på andra skolor. Jag kontaktade även vår kommunpolis som ansåg att jag skulle polisanmäla. Vi hade beslagtagit det vapenliknande föremålet och gjorde en polisanmälan. För mig är det inte självklart att polisanmäla när det handlar om så här unga elever utan ofta tar jag en kontakt med föräldrar och gör en orosanmälan till socialtjänsten.

Polisen gjorde ingen brottsutredning och beslagtog inte det vapenliknande föremålet utan skickade anmälan vidare till socialtjänsten. Jag lade mycket tid på att arbeta med händelsen på distans tillsammans med trygghetsteamet på skolan.”

”Tror fler rektorer känner igen sig”

”Som rektor förväntas man ofta reda ut situationer när något allvarligt händer. Man kan också behöva fatta beslut som inte går att delegera till en lärare. När den här händelsen inträffade hade jag blivit akut sjuk. I det läget hade vi bara delegationsordningen att arbetslagsledaren skulle gå in och stötta tillsammans med trygghetsteamet.

Vid en planerad frånvaro ordnar man ofta en ställföreträdande rektor men den är kanske inte insatt i kontexten kopplat till skolans förhållningssätt.

I efterhand har jag tänkt på att det är ett dilemma att vi rektorer aldrig kan släppa ansvaret när en allvarlig händelse inträffar oavsett hur sjuka vi är eller om vi är tillfälligt borta från vår skola. Jag tror att fler rektorer än jag känner igen sig i situationen.” 

Rektor Patrik, läraren Lisa, eleverna Vincent och William heter egentligen något annat.