Dilemmat: Läraren anmälde skolan efter konflikt om elev

Berättat för: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: Forskarens svar: ”Kräver aktivt emotionsarbete av rektorn”

Helt plötsligt meddelade Skol­inspektionen att de skulle göra en riktad inspektion på vår skola. Anmälningen gällde brister i åtgärdsprogram och särskilt stöd till elever. Skolinspektionen skulle komma om några veckor. 

Först var jag förvånad över att vi skulle få en riktad inspektion. Det kom lite som en blixt från klar himmel. Vi är en ganska välmående skola med goda resultat både i medarbetarenkäter och i elevernas måluppfyllelse. Vad hade fått Skolinspektionen att rycka ut till just oss?

När jag meddelade mina anställda om den riktade inspektionen så undrade de varför. Och jag hade inget svar att ge. En lärare på skolan valde att begära ut anmälan eftersom det var allmän handling. Jag läste den och förstod direkt av formuleringarna i anmälan att den inte var gjord av en utomstående utan av Sven, en av våra lärare, trots att den var anonymiserad. Jag var 99 procent säker, och det kändes jobbigt. Det kändes som om Sven ville hämnas för att han inte fått som han ville.

”En svår balansgång”

Läraren Sven, skolledningen och elev­hälso­teamet hade sedan en tid tillbaka varit oeniga kring eleven Elsas undervisning. Elsa var en intelligent elev på högstadiet. Läraren Sven ansåg däremot att Elsa, och även en del andra elever, inte kunde undervisas i hans klassrum eftersom de där inte kunde få det stöd de behövde. De borde, enligt Sven, i stället gå i en av skolans mindre undervisningsgrupper.

Varken elevhälsoteamet eller skolledningen höll med Sven när det gällde Elsa. Hon fungerade och presterade bra i klassrum med andra lärare.

Men Sven var väldigt fyrkantig i sin undervisning, vilket fungerade för många elever, men om en elev inte ”passade in” i den fyrkanten så ville Sven att eleven skulle flyttas. Sven övervägde inte att han själv kanske behövde förändra sin undervisning och vara mindre exkluderande. I stället pekade han ut Elsa som besvärlig inför klassen vid flera tillfällen, vilket jag påpekade inte var okej.

Relationen mellan Elsa och Sven blev allt sämre. Läraren Sven stod på sig och kontaktade såväl skolchefen som huvudmannen i kommunen. Och anmälde alltså till slut till Skolinspektionen. Läraren kopplade in sitt fackförbund och för att trygga lärarens arbetsmiljö så flyttade vi till slut Elsa till den mindre undervisningsgruppen under Svens lektioner.

Självklart ska jag som rektor hela tiden sätta elevens bästa i fokus men jag har också ett arbetsmiljöansvar för läraren. Det är en svår balansgång. Helst vill jag lösa problemen i dialog med medarbetaren och inte hamna i en strid kring arbetsmiljön med Svens fackförbund. Konflikten riskerar då att eskalera och dra med sig andra.

”Valde att se det som ett lärtillfälle”

Samtidigt har jag arbetsmiljöansvar för eleven och om jag ser att en elev far illa för att den hela tiden ”misslyckas” i klassen på grund av att lärarens pedagogiska ”fyrkant” gör att det tillåtna i klassrummet blir för smalt och trångt vilket inte lämnar något utrymme för elevens liv och kreativitet, ja, då blir det till slut inte bra för eleven att vara där.

Jag förstod att den riktade inspektionen skulle kräva mycket arbetstid och att jag nu skulle behöva lägga annat åt sidan, men samtidigt kändes det skönt att vi nu nått vägs ände i diskussionerna med läraren. Nu skulle en extern part granska situationen som uppstått. Jag valde att se det som ett lärtillfälle att Skolinspektionen skulle komma. Det fanns säkert brister som vi kunde bli varse, åtgärda och lära oss av.

Rektor Britt-Marie, läraren Sven och eleven Elsa heter egentligen något annat.