Krönika: Girigheten – ett av många symtom på bristande barnperspektiv

Det rapporteras ofta om friskolors vinstuttag. Emma Leijnse i Sydsvenskan gör som vanligt en klok analys när hon konstaterar att den nya lagstiftningen inte kommer åt skolbolag som varit igång några år, inte heller de som mjölkar pengar på att hyra lokaler av sig själva. Det gör för övrigt många kommunala huvudmän också, det förekommer överhyror i många kommuner, till och med rena ockerpriser. Pengar som alltså tas från barn och elevers undervisning. Skillnaden är inte principen, utan mer hur flagrant det sker och hur stora summor det handlar om per elev. Uppemot 25 procent av elevpengen går till fantasilöner, ”tjänstebilar” och aktiespekulation i vissa friskolor. Så illa är det inte hos kommunala huvudmän.

De nya reglerna ska kunna ge skolor vite, men om man plockat ut 58 miljoner ur verksamheten skrämmer knappast böter på en halv miljon. Att ta ut ockerhyror kommer inte heller att förhindras. Det blir inget förbud mot att ha obehöriga lärare på låga löner, strunta i att ge särskilt stöd och att dela ut vinster till ägarna.

”Fokus på lärares karriär, inte elevers lärande”

Vi får inte glömma att det också finns många friskolor som låter hela skolpengen gå till barnens och elevernas undervisning. Det går alltså inte att förklara allting med att det är fel att tillåta friskolor. Det är snarare girigheten som är problemet, och att den går före barns och elevers behov, i – låt oss inte glömma det – en obligatorisk skola.

Men det finns fler tecken i tiden som behöver lyftas. Läroplansförslaget riskerar, enligt ett antal remissvar, bland annat att leda till minskad likvärdighet, ytligt lärande, att elever med särskilda behov halkar efter samt ökad stress och psykisk ohälsa.

Det nationella professionsprogrammet skulle, enligt utredningsdirektiven, syfta till att utveckla undervisningens kvalitet, stärka lärarprofessionen och öka yrkets attraktionskraft. Remissvaren pekar tydligt på att likvärdigheten i landets skolor inte kommer att öka. Fokus har i stället blivit lärares utveckling på individnivå och meritering. På lärares karriär, inte på elevers lärande. Det som skulle försöka säkerställa bättre undervisning för alla elever riskerar troligen att bli något annat.

”Beslut fattas utan barnperspektiv”

Utredningarna Förbättrat stöd i skolan och En förbättrad elevhälsa kommer förhoppningsvis att leda till bättre möjligheter för barn och elever att lyckas, även om vi fortfarande väntar på att resurser ska följa med i tillräcklig utsträckning.

Trygghet och studiero vill säkert alla ha, men grundbulten är att kasta ut vissa elever ur klassrummet. Barns rättigheter åsidosätts, och orsaker till att en elev har svårt att sitta still är inte det man fokuserar på. De ska ut ur klassrummet. Lägg därtill lobbyarbetet för att införa No excuses-skolor i Sverige.

Riksrevisionen konstaterar att det sällan görs barnkonsekvensanalyser, trots att de är nödvändiga. Därför fattas beslut utan barnperspektiv, vilket är särskilt illa inom förskola och skola, så klart. Det är dessutom utsatta barn som drabbas värst, de som faktiskt behöver de vuxnas och samhällets stöd mest.

Till detta kan vi tillfoga utvisningar av barn och att sätta barn i fängelse. Miljöförstöringen ökar snarare än minskar, vilket innebär att vi ytterligare försämrar villkoren för kommande generationer. Konklusionen är att synen på barn och unga i Sverige i dag är det stora problemet. Friskolorna är bara ett symtom.

Och så undrar en del varför det föds så få barn i Sverige.

Torbjörn Hanö, författare till boken ”Leda med tillit” och tidigare rektor.