Fredagsreflektioner: Coacha mer – så vinner laget!
Biträdande rektor Carolin Lindström delar med sig av sina Fredagsreflektioner.
Krönika Carolin Lindström, biträdande rektor i Tierps kommun, reflekterar regelbundet över sin roll som ledare. Hon märker att hon fortfarande trillar i fällan att enbart fokusera på vad hon kan göra bättre. Denna vecka delar hon med sig av insikten om – och vikten av – att se sina styrkor. Varsågoda: Fredagsreflektioner.
Publicerad: 2023-11-24 00:00 Uppdaterad: 2023-12-22 15:30
Det finns en stor fallgrop kring självreflektion. Jag har själv har trillat dit flera gånger och trillar fortfarande dit. När jag reflekterar och analyserar kring mig själv i min yrkesroll är det oerhört lätt att fokusera på det som jag behöver utveckla.
När jag reflekterar kring veckan som gått skriver jag ofta ner vad som gått bra och mindre bra. Jag väljer sedan ut det som gått mindre bra, det som jag känner att jag behöver utveckla och så reflekterar och analyserar jag på djupet kring det. Jag väljer nästan aldrig att gå på djupet med det jag har gjort bra, mina styrkor.
Detta är något som jag märkt inte är hållbart. Självklart ska vi arbeta med det som vi behöver utveckla. men vi behöver också våga lägga fokus på det positiva – då växer vi som människor.
Jag arbetar för att hitta en balans kring att djupdyka i både styrkor och utvecklingsområden. En första strategi som jag börjat använda mig av är att gå tillbaka i reflektionsboken och läsa mina reflektioner och analyser från föregående läsår eller termin. Genom att göra det kan jag tydligt se hur jag utvecklats inom flera områden. Detta boostar mig och jag kan verkligen se vilken effekt självreflektionen ger.
Nedanstående utdrag är från min reflektionsbok för nästan exakt ett år sedan:
”Ibland känns det som att jag bara springer, jag springer på varenda boll och vill vara behjälplig för alla. Jag vill så mycket men jag hinner inte, jag räcker inte till. Jag vill vara behjälplig för medarbetarna, finnas där, vara närvarande, utmana och inspirera. Hålla mig ajour med litteratur för att kunna vara den pedagogiska ledaren som jag önskar. Men det är jag inte i dagsläget. Det känns som att jag bara springer på alla bollar och släcker bränder. Jag behöver jobba för att hitta en strategi kring detta för att det ska vara hållbart för mig som ledare samt för att jag ska kunna nå den kvalitet som jag önskar på mitt ledarskap.”
När jag tittar tillbaka på detta utdrag ser jag en person som vill så mycket, vill vara alla till lags, vill hjälpa till och underlätta. I dag kan jag verkligen se hur långt jag kommit i detta, så här ett år senare.
I dag springer jag inte på alla bollar, jag vågar i stället bolla tillbaka. Det gör jag genom att använda mig av ett mer coachande förhållningssätt där jag ställer frågor för att stötta, vilket i sin tur skapar förutsättningar för medarbetarna att lösa dilemman själva. Det stärker medarbetarna och det visar även på att jag har en tilltro till deras egen förmåga. I stället för att säga ”Jag fixar det, släpp det du.” eller ”Gör så här så löser det sig.” – vad förmedlar det för känsla av tilltro till medarbetarens egen förmåga?
Vissa medarbetare tycker säkerligen att det är skönt att lämna över bollen. Däremot är det inte hållbart i det långa loppet. Med det coachande förhållningssättet skapar vi en mer hållbar organisation där vi har en tilltro till varje individs förmåga.
Så ta på dig fotbollsskorna, vässa de coachande frågorna och våga bolla tillbaka!
Krönika: Felaktighet om delaktighet
Premiär: Carolin Lindström ny krönikör på Skolledaren
LÄS MER Fler krönikor på Skolledaren.se
