Krönika: Här är mina tre orosmoln för skolan 2026 – och så löser vi dem

Kära rektorskollegor. Nu är november här och det betyder att det är mörkt när vi går till jobbet och mörkt när vi går hem. Ett annat mörker är skolans ekonomiska förutsättningar för 2026. Jag förstår att du som rektor har en dålig magkänsla. Det är du inte ensam om. Och då går vi ändå in i ett valår vilket kommer betyda pressmeddelandepengar.

Jag ser tre orosmoln.

1. Statsbidragen är kortsiktiga och ogenomtänkta

Statsbidragen kan ändras hux flux när partier dras med låga opinionssiffror. Svensk skola är en trålare som är ute och röstfiskar. Om man behöver öka stödet är pressmeddelandepengar ett säkert kort. Rubriker om att alla elever ska få läromedel eller att fler elever ska få plats i särskilda undervisningsgrupper går hem i stugorna. Problemet är bara att det är svårt att bränna flera hundratusen eller ett par miljoner på några veckor, eller i bästa fall ett par månader. Rektorer kan inte börja rekrytera i juli om pengarna tar slut i december.

2. Minskade barnkullar

Barnkullarna minskar vilket betyder att skolor har tomma bänkar i klassrummen. Det driver upp skolpengen eftersom lokalkostnaden är en del av skolpengen. Det kostar som bekant lika mycket att utbilda en klass med 19 elever som en klass med 25 elever. Kombinationen av minskade elevkullar och fri etableringsrätt för friskolor är en giftig cocktail. Mindre barnkullar gör att kommuner måste lägga ner förskolor och skolor för att överhuvudtaget ha råd att ge alla elever undervisning enligt timplanen. Samtidigt går vi in i ett valår där det är politiskt självmord att lägga ner populära skolor på landsbygden om man vill bli omvald. Den fria etableringsrätten gör att friskolor kan öppna skolorna igen, och då står kommunen med dubbla kostnader, med konsekvensen att rektorer måste skära ner.

3. Politikerna kompenserar inte för pris och löneökning

Prisindex i kommunal verksamhet förväntas ligga på runt 2,8 procent nästa år. Det betyder att kommunpolitikerna måste höja skolpengen med mer än 2,8 procent om de ska låta trovärdiga när de står i lokalpressen och säger att de satsar på skolan. Rektorer måste vara uppmärksamma på politikernas retorik. Efter att ha läst över 2 000 kommunala budgetar de senaste sju åren så kan jag avslöja ett listigt trick som politikerna använder.
De gör nedskärningar på budgetramen samtidigt som de gör politiska satsningar. Det betyder att rektorer får “effektiviseringskrav” eller på svenska, nedskärningar på kanske 1,5 procent samtidigt som politikerna satsar 20 miljoner på språkutveckling. Då kan de stå i lokalpressen och skryta om hur mycket de satsar på skolan. Problemet är bara att rektorer måste sätta personal i omställning, ställa in planerade fortbildningsinsatser och avsluta särskilt stöd eftersom budgetramen minskar. Det är en klen tröst att politikerna langar fram några politiska satsningar som alla ska ta del av när Pelle och Lisa blir av med sin lästräning.

Det är tur att problem är till för att lösas. Valår betyder inte bara valfläsk utan också att politikerna spetsar öronen. Det ska vi ta fasta på och ställa krav på att den fria etableringsrätten pausas så länge barnkullarna minskar, att statsbidragen bakas ihop till ett sektorsbidrag och att regeringen säkerställer att alla kommuner kompenserar rektorerna för pris och löneökningar.

Vi ska ställa krav på att politikerna gör mer än det som förväntas av dem, inte det minsta de kan komma undan med.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.