Krönika: Statistiken borde ge politikerna kalla kårar

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.

När jag började arbeta som skolledare levde jag i tron att jag skulle hjälpa alla elever som behöver stöd. Det var nog bara mina chefer som inte förstod att några barn i varje grupp behöver mer stöd än vad jag kunde erbjuda. Under de år jag arbetade som lärare var jag frustrerad över att barnen inte fick det stöd de behövde. Det var upp till mig som lärare att anpassa verksamheten till varje elev.

Anpassningar var en sanning och gud nåde den som ifrågasatte det orimliga i att jag förväntades anpassa för varje elev.

När jag fick min första budget förstod jag varför barnen inte fick det stöd de behövde – och hade rätt till. Intäkterna var lägre än utgifterna och det skulle jag lösa genom att pressa mina medarbetare att arbeta smartare. 

Nu har det gått drygt 12 år sedan jag för första gången blev förbannad på att vi rektorer får dåliga förutsättningar från politikerna.

”Dåligt samvete för så många elever”

I alla förskolor och skolor jag arbetat på har det funnits elever som jag haft dåligt samvete över att jag inte kunnat hjälpa på det sätt de skulle behöva. När jag sitter med föräldrar som bönar och ber om en liten grupp eller en egen elevassistent och jag måste berätta att det tyvärr inte är möjligt att lösa, då ser jag hur hoppet släcks. Jag berättar att vi kommer göra vårt bästa men att eleven troligtvis inte kommer klara alla kunskapskrav.

Jag känner med föräldrar till barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, förkortat NPF. De kämpar oerhört hårt för sina barns rätt till stöd och anpassad lärmiljö som barnet mår bra i.

”Misslyckas fatalt”

Nyligen kom föräldranätverket Rätten till utbildning med siffror hur det går i skolan för elever som har NPF-diagnoser. De har samkört skolstatistiken för elever i årskurs nio med patientregistret läsåret 2021/2022. Resultatet är nedslående.

• 34 procent av eleverna med NPF saknar gymnasiebehörighet. 
  Bland övriga elever är det 12 procent.
• Det genomsnittliga meritvärdet för elever med NPF är 159. 
  Bland övriga elever är det 235.
• 25 procent av eleverna med NPF har anpassad studiegång.
  Bland övriga elever är det tre procent.
• 16 procent av eleverna med NPF har underkänt i svenska.
  Bland övriga elever är det två procent.

Så här fortsätter det. I årskursen läsåret 21/22 är det 11,4 procent av eleverna som har en neuropsykiatrisk diagnos. Den vanligaste diagnosen är ADHD, följt av autism. Många elever har en kombination av diagnoser. Siffrorna från nätverket borde ge kalla kårar på alla politikers ryggar. Vi misslyckas fatalt med den elevgrupp som har allra tuffast förutsättningar i skolan.

”Vi kan inte anpassa bort hindren”

Det är tur att problem är till för att lösas. För att vända skolresultaten måste skolan regleras. Jag vill se att klasstorlekar regleras, tillgång till särskilda undervisningsgrupper och resursskolor likaså.

I väntan på att politiken ska agera så kan vi skolledare göra enkla åtgärder som att alla elever ska ha ett hemklassrum, ett begripligt schema och strukturerad, lärarstyrd undervisning och möjlighet till extra undervisning med en lärare.

Den viktigaste insatsen skolledare kan göra för den här elevgruppen är att hjälpa eleverna att ta sig över hindren i stället för att anpassa bort dem.