Krönika: Resultatskillnaderna är ett kollektivt misslyckande

Jag brukar säga att jag arbetar i ett särskilt roligt område. För mina elever är skolan nyckeln till ett framtida fritt livsval. Jag brukar få höra att jag använder överord när jag säger att skolan är på liv och död för eleverna men det är genom utbildning våra elever tar sig vidare i livet och därför är det så viktigt att alla elever får en reell möjlighet att klara grundskolan.

Ibland frågar jag mig själv vad jag egentligen håller på med och då brukar jag tänka att jag har en figur på mina axlar som påminner mig om att det är jag som tjänar eleverna. Det är för elevernas skull som jag lägger ner så mycket arbete på att förbättra undervisningen och skapa bra förutsättningar för lärarna. Som skolledare är det mitt ansvar att ge eleverna så mycket extra undervisning som bara är möjligt samt att organisera lovskola och läxhjälp flera eftermiddagar i veckan.

Drygt 30 procent utan gymnasiebehörighet

Nyligen släppte MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, en rapport om ungdomars studier och förutsättningar på arbetsmarknaden. Det är dyster läsning som påminner oss om varför vi måste bli bättre.

I rapporten läser jag att gymnasiebehörigheten är 27 procentenheter högre i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar jämfört med områden som har stora socioekonomiska utmaningar. Det kan jämföras med en skillnad på tre procentenheter mellan unga som bor i landsbygd och storstad. Det är drygt 30 procent av eleverna i utsatta områden som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet.

”Killar med utländsk bakgrund har sämst betyg”

År 2021 började 34 procent av eleverna i utsatta områden på ett introduktionsprogram. Det går att jämföra med fem procent av eleverna i områden med goda socioekonomiska förutsättningar. Det är bara hälften av eleverna i utsatta områden som tar gymnasieexamen inom fyra år, i områden med goda förutsättningar är det 86 procent. Rapporten beskriver att det är tjejer med svensk bakgrund som har högst betyg och som klarar behörighets- och examenskrav i störst utsträckning. Killar med utländsk bakgrund har lägst betyg och lägst andel som tar examen.

Det är inte bara MUCF som sätter ord på resultatskillnader mellan elevgrupper. Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD som ansvarar för en rad internationella kunskapsmätningar slår fast att Sverige har de största skillnaderna mellan elever som har svaga respektive starka hemresurser. Det betyder att det går bra för elever som talar svenska i hemmet och som bor i områden med goda socioekonomiska förutsättningar medan det går sämre för elever med utländsk bakgrund i områden med stora socioekonomiska utmaningar.

”Eleverna som betalar priset”

Elever med svaga hemresurser ligger flera år efter kunskapsmässigt i naturvetenskap och matematik när man jämför med elever som har svensk bakgrund och starka hemresurser.

När 34 procent av eleverna i utsatta områden går till introduktionsprogram har vi givit upp på eleverna. Det är många elever som aldrig får en gymnasieexamen vilket påverkar möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden.

Vi kan inte ha ett samhälle där mina grannars barn har längre förväntad livslängd, högre livsinkomst och bättre tand- och allmänhälsa jämfört med de elever som jag arbetar med. Vi måste börja minska skolsegregationen. Politikerna måste sjösätta reformer för ett mer likvärdigt skolsystem och vi som arbetar i skolorna måste förbättra undervisningen.

Resultatskillnaderna är ett kollektivt misslyckande för Sverige som land och det är eleverna som betalar priset.